Problem med att kissa på sig
Jag har en blivande 6åring (i september) som har problem med att hon kissar på sig. Inte hemma, inte när vi är iväg, inte på natten utan bara på dagis. När hon leker har hon ett sånt enormt fokus på det hon gör så hon behöver extra hjälp med att påminnas att hon ska gå på toaletten och prova.
Hon är utredd hos läkare, har provat desmopressin mot överaktiv blåsa och det gör ingen skillnad. Så det är inget fysiskt fel på henne. Vi har varit hos läkare flera gånger.
Så här har det varit i mer än ett år nu, vi flyttade in i ett nytt hus 1/12 2013 och hon började på ny förskola strax därefter. Efter kanske två? Månader började hon kissa på sig. Hon har aldrig gjort det innan - och då menar jag aldrig. Hon blev blöjfri enormt enkelt, det var aldrig en olycka - inte hemma och inte på tidigare förskolor.
Hon har haft en jättebra period på nästan en månad med nån enstaka gång då lite, lite kiss kommit i trosorna men det tycker jag är en annan sak.
Sen har det väl hänt någon enstaka gång hemma men ingenting som man lägger vikt vid, det kan vara om hon t.ex. är kissnödig och börjar skratta kan det komma lite i trosorna men kan räkna på en hand hur ofta hon verkligen kissat på sig hemma eller nån annanstans. Så problemet är på dagis.
Jag har pratat med pedagogerna om det - hur mycket som helst. Hon behöver extra stöd, hon behöver bli påmind - och då är det inga problem. Hon behöver dessutom få komma in i en bra "period" så hon får lite självförtroende för nu blir det bara jobbigt.
Har haft kontakt med en barnpsykolog och berättat allting, vad vi gjort, hur vi gjort, hur vi pratat med henne och vi har gjort allt som dom skulle föreslagit. Men psykologen säger oxå att varken dom eller vi kan lösa det - problemet är enbart på förskolan.
Påminner dom på förskolan varje dag men just nu känns förskolan som om dom har massa problem generellt med personal som slutat, det är sjukskriven personal och många vikarier - olika vikarier hela tiden. Dom två som har "huvudansvar" just på min dotters avdelning jobbar generell väldigt lite vilket också gör det svårt.
Har bokat in föräldrasamtal men sist så kändes det som att pedagogen lade över det på oss och det kändes enormt olustigt. Hon sa "ja jag vill ju självklart inte skylla på er men..." nånting just för att min dotter blir så ledsen när man hämtar henne och hon har kissat på sig. Hon vill själv ha mer hjälp att bli påmind. Hon hamnar som i trans när hon leker eller är fokuserad på något.
Vi har provat med belöningar, ritat en orm (eller två faktiskt men nummer två som vi har uppe nu "struntar/glömmer" hon bort) som man sätter stjärnor på varje gång man varit på toaletten - när man kommer på en "plupp" får man en belöning - kan vara en tidning, att välja middag etc., den typen av saker. Hon hade även en orm ett tag på förskolan men den försvann när dom bytte avdelning och har sagt att hon gärna vill ha en igen men ingenting hänt.
Vi har provat att ta bort saker - kissar man på sig får man inte ha det här och det här, man får inte göra det här och det här. T.ex. titta på tv, åka och rida, vi har sagt att det inte kommer fungera i skolan som börjar i höst, att det blir inte att följa med kompisar hem förrän det här är slut.
Vi har köpt blöjor som hon fått ha hemma vilket vi läst att det ska ha funkat för några. Kort sagt har vi provat allt vi kommit på och kommit över att läsa.
Psykologen sa att det inte är helt ovanligt att barn med sånt fokus som min dotter har vid lek etc har ADHD - vilket jag själv har, jag hade inga sådana problem som liten men kan känna igen problemet att man är så fokuserad att man glömmer viktiga saker, ofta mat etc.
Det är så enormt frustrerande, jag känner mig lite tillrättavisad av pedagogerna som är äldre än mig och har lite "lilla gumman" blicken/attityden när jag tar upp det, det kanske inte är så dom menar det men det är känslan jag får. Det är enormt svårt att ha en bra konversation om det på vår förskola.
Någon som har haft ett sådant problem? Någon som har några råd? Har googlat, sökt och läst så oerhört mycket det senaste året att jag inte längre vet vad som är bra eller dåligt.
Det jag också är orolig över är att hon går runt i kissiga kläder - om dom är ute och hon kissar på sig säger hon inte alltid till pedagogerna eller så ser dom inte (och nu har hon tunna överdragsbyxor ute så man ser att hon har kissat på sig) så hon går runt med kiss och kan göra det i kanske 1-2 timmar - det är ju inte okej! Hon kan få UVI - vilket vi sagt till henne också men det går lixom inte in, är dessutom rädd att det kanske kan bli värre problem. Hittills har hon inte haft det men det är ju självklart en risk.
Det är så oerhört jobbigt, för henne och för oss för man måste alltid ta pratet och vara den "dumma" som är jobbig, tjatig och tar bort saker.