Nån som har boendestöd?

Hej. Jag har jobbat som boendestödjare. Man kallar det boendestödjare på boenden också, ex inom handikapp lr psykiatri. Dom ändrar det hela tiden så jag vet inte riktigt vilken form du menar. Jag har jobbat både inom psyk, på ett boende och som kvalificerad kontaktperson till ungdomar i eget boende. Om du berättar kanske jag kan hjälpa till och tipsa :)

Jag tänker inom psykiatri, men inte på boenden..

Menar du som boendestödjare i eget boende, alltså hemma hos patienten?

Ja det stämmer.

Är det en tjänst lr är det ett uppdrag hos landsting/socialtjänst? Det är ju skillnad på arbetsuppgifter kanske tänker jag

Jag förmodar att det kanske ingår ADL-träning i vardagslivet och ev medicinering och vanliga sysslor som man gör tillsammans med brukaren

Jag är bipolär 2 och har fått förslag om att ansöka om boendestöd. Vågar dock inte eftersom jag inte riktigt vet vad jag har att vänta mig, vad man gör tillsammans. Skulle gärna vilja höra mera om ämnet jag med.

Förlåt jag missuppfattade nog. Menar du att du behöver en boendestödjare hemma hos dig? Jag trodde att du skulle arbeta som boendestödjare. Om du förklarar lite bara hur du menar.

Hej. Jag har arbetat som boendestödjare i flera år och berättar gärna lite. Boendestöd kan se olika ut utifrån vad klienten behöver stöd med. En del klienter kanske klarar det mesta men har svårt att komma igång och få något gjort. Då fungerar jag som "motor" för att t.ex. disk, städ och tvätt ska bli gjorda. En del klarar t ex. Inte att gå in i en affär själv och handla mat och då är jag med som stöd. Många med t.ex. ADHD klarar inte av att hålla ordning på ekonomin och glömmer att betala räkningar och har svårt att få rutiner att fungera. Då stöttar jag med det och hjälper till med att skapa fungerande rutiner så att det blir lättare för klienten. Jag påminner också om möten,nödvändiga tel.samtal, ansökningar mm.

Allt handlar om vilket behov som finns. Vad vi inte gör däremot är att ta över och göra saker åt klienter som t.ex. städa, tvätta, handla mm. Finns behov så gör vi det tillsammans. En boendestödjare går heller inte in och bestämmer över sina klienter eller tvingar någon att göra något. Hoppas ni fått lite svar men fråga gärna om ni undrar något.

Jag har ADHD och har boendestöd. Mina boendestödjare jobbar i team och jag har regelbunden kontakt med tre av dem (ibland även vikarier). Jag är jätteglad över att jag har det här stödet, som jag hade behövt långt tidigare. Jag har problem med att hålla ordning och sköta disk, städning etc. Oftast behöver jag bara igångputtning och hjälp att strukturera upp. Är jag för trött för att diska eller bara behöver komma ut tar vi kanske en promenad istället. Ibland behöver jag även hjälp med att se över räkningar etc.

Några av de viktigaste egenskaperna en boendestödjare kan ha är lyhördhet, flexibilitet och förstånd att inse att en lösning inte passar alla. Vi är alla olika. En boendestödjare bör ha god problemlösningsförmåga.

Underskatta aldrig din brukares intelligens eller förmåga, bemöt hen som en jämbördig som behöver stöd på vissa områden. Jag har varit med om vikarier som har tilltalat mig som om jag vore bakom flötet, trots att jag är intellektuell och högre akademisk utbildning än vad de har.

Jag är nöjd med mina nuvarande boendestödjare just därför att de har ovanstående egenskaper och dessutom är varma, inkännande personer som trivs med att jobba med människor och är genuint intresserade av att hjälpa sina brukare. Din inställning (att vilja göra ett bra jobb) är en bra början!

Tack vare den här insatsen är mitt liv numera mer drägligt och lite mindre kaos.

Lycka till! Du kommer säkert träffa massor av intressanta människor i ditt jobb!

Du har inget att förlora! Boendestödet ska utgå ifrån dina behov. Passar det dig inte är det bara att säga upp.

Skulle vilja tillägga att man även kan byta boendestödjare om det inte känns bra. Ibland är det så enkelt som att inte personkemin stämmer. Jättebra att du är nöjd med ditt stöd Christer. Och precis som du säger så är man lika intelligent som alla andra trots att man kan behöva stöd med att få tillvaron att gå ihop.

Får jag lov att kapa tråden och ställa en egen fråga nu när jag har två boendestödjare på tråden?

Hur är synen på, och reglerna kring, privat umgänge mellan brukare och boendestödjare? Under tiden respektive efter avslutat uppdrag. Skulle ni kunna umgås som vänner med en tidigare brukare eller inleda en kärleksrelation? Vad är er personliga syn på saken och vad har ni för förhållningsregler?

Jag har inga problem att respektera mina boendestödjares yrkesroll och integritet men bor en på en mindre ort och delar intressen är det nästan oundvikligt att springa på varandra ibland.

Om jag skulle träffa på min gamla boendestödjare (som bytte arbetsplats för en tid sen), skulle det vara okej att fråga om en fika? Hur skulle ni själva uppleva det (förutsatt att det var en brukare ni fått en lite extra god kontakt med)?

Vissa människor klickar ju bra med varandra och jag vill inte vara klumpigt påträngande eller gå över någon gräns.

Policyn på min och de flesta boendestödföretag är att arbeta professionellt vilket innebär att fokus ska ligga på klientens behov och det får det aldrig bli något tvivel om. En vänskap bygger på att ge och ta och är därför uteslutet så länge personen är klient hos företaget eller kommunen. Däremot om klienten väljer en annan utförare finns det inga hinder för vänskap. Jag har själv fikat med "gamla" klienter som jag sprungit på. Men alltid på deras initiativ då inte alla vill bli igenkända när man råkar ses. Däremot har jag aldrig lämnat ut mitt privata tel.nr till någon av mina klienter. Det skulle jag känna som oprofessionellt. Det finns heller inga förbud för att inleda ett förhållande med en exklient även om jag aldrig varit med om att det skett i mitt arbetsteam under mina år. Att inleda ett förhållande med en pågående klient skulle däremot ses som oetiskt och oprofessionellt och möjligen en anledning till uppsägning. Som boendestödjare får du ta del av en hel del info om dina klienter och kommer ofta väldigt nära personen och dennes svårigheter och har dessutom strikt sekretess vilket ju innebär att relationen inte skulle kännas så jämlik. För mig har det aldrig varit ens nära en annan relation än professionell även om många av mina klienter är hur trevliga som helst och vi trivs jättebra tillsammans. Jag tycker ju själv att jag har världens bästa arbete.

Tack för ditt utförliga svar! Och tack alla proffsiga boendestödjare, ni gör stor skillnad för era brukare/klienter.

Min bror har boendestöd fem dagar i veckan. Han bor själv i en vanlig lägenhet, boendestöden är där två timmar varje gång. De gör saker som att städa tillsammans, exempelvis dammsuga. Då dammsuger min bror först, så berättar boendestödjaren för honom vart han har missat och hjälper eventuellt till att dammsuga där. De går också och handlar tillsammans, lagar mat, skriver inköpslista, de hjälper till att sortera kläder i garderoben och allt som har med hushållet att göra. Det är mycket att skriva listor med planering för dagen/veckan, förse hyllor med lappar där det står tröjor/byxor/etc så min bror vet vart allt ska vara. Min bror har autism och en lättare utvecklingsstörning.

Boendestödet verkar fungera väldigt olika i olika kommuner. I den kommun där jag bor finns verkligen påtagliga brister, å andra sidan är det i en liten sömnig småstad där de flesta bara ser fram emot att få ta ledigt närhelst de har möjlighet till det.

Min kusin har haft boendestöd i flera år och har sagt att hon vill börja studera och arbetsträna  efter många års psykisk ohälsa, något jag skrivit en tråd om tidigare här på forumet. Hon har också varit tydliga med det inför boendestödjarna, som har ifrågasatt om hon är kapabel till det och verkar ha haft ett intresse av att hindra henne från att vare sig börja plugga eller arbetsträna. De har vägrat att vara med på olika möten, där hon bett om att de ska vara närvarande eftersom hon alltid haft svårt för att stå upp för sig själv och sina behov, med ursäkten att "det skulle nog varken göra till eller från" och att det "inte ingår i deras uppgifter". Hennes boendestödjare har sagt att de tagit sina jobb för att de gillar att hjälpa människor, men verkar inte ha den inställningen när det gäller min kusin. Ofta hänvisar de till "direktiv uppifrån" när de inte går med på saker.

Jag fick nog av detta till sist, då jag såg hur ledsen hon var över detta och hur hon mådde allt sämre, så jag gjorde en anmälan till IVO - Inspektionen för vård och omsorg, och det tog verkligen skruv! Först då fattade boendestödjarna vad de hade gjort för fel, eller ändrade plötsligt sina rutiner.

Jag undrar om det är såhär illa i fler kommuner, eller om sådant här ofta sker på individnivå.