äntligen har jag plussat

Åh va kul och vad glad jag är. Egentligen skulle jag vara i v 33 idag men vi förlorade barnet i vecka 8 sist.

Nu äntligen har jag plussat igen, kan tänka mig att jag är i ca v 2. 
är såå glad men rädd att jag ska mista detta barn också.
har en dotter på 3,5 och en pojke på 1,5 år redan.

Denna gång har vi tänkt att vi inte ska berätta de för någon, vi ska vänta tills magen växt o blivit stor o någon vågar fråga om jag är gravid.. haha hur ska jag klara att vara tyst om denna lyckan..
man vill ju alltid dela med sig av de man är glad över..
Men alla är ju inte alltid lika glada att vi ska ha fler barn..
min mans familj har inte blivit så positiva till någon graviditet, dom vill gärna att vi väntar 10 år till innan vi skaffar barn. dom är så gammaldags i deras tänkande kring att skaffa barn.. man ska ha hus,bra jobb och vara gifta och ha allt såå himla bra.
men vi har de så himla bra redan, vi är gifta, har två barn och min man har fast jobb medan jag går hemma och är hemmafru, som jag vill vara. allt fungerar bra och vi är lyckliga.
varför kan man inte bara få vara lycklig utan att andra ska dela med sig av sin dåliga energi kring deras tänkande. vi vill inte vara som alla andra, vi vill ha en stor familj med många barn och jag vill gå hemma och vara hemmafru, våra barn är ju bara små en gång och de vill man inte missa.

ha de så bra! glad påsk på er alla