min fyraåriga son! HJÄLP

Ett bra tips är att ni under en period ger han överdrivet med kärlek fast han gör tråkiga saker riktigt överdriv som typ ååå kom och mys med mig i soffan och typ ååå vad du är en fiiin kille osv gör det under en månad så kommer han kanske av sig detta funkade på vår när han höll på så ;) och turas om ni vuxna så att ni nästan jämt är med honom och mycket gullegull

Fadt ni inte känner gör det då tvinga er till det och svälj ilskan typ ååå så ska väl inte en sååå fin kille göra och så lyft upp honom och sätt han i knäet i soffan varje gång han gjort nå och så på med gull snacket till slut tröttnar de oftast... ;)

Tack för ett fint tips, och dessutom nytt :) 
Jag har inte hört det innan, annars hör jag bara det går över, det är en period bal bal bla... det ska vi absolut försöka...

Jag tycker också ni ska nonchalera när han gör fel och beröm när han gör rätt. Låt honom vara delaktig och ta ansvar för sin lillebror/syster med små enkla uppgifter. Hitta på lekar de kan leka tillsammans tex sjunga, stapla klossar. Ge honom uppmärksamhet och egentid med er föräldrar. Lek eller pyssla med honom ensam och låt honom även sova bredvid er i sängen om han vill det. Kom honom närmare så slutar han. Så gör jag alltid med mina barn när de kommer i sina perioder av trots. Funkar alltid.

Belöna o beröm när han gör bra saker, även små. "Vad duktig du är som kissar på toan" "vad glad jag blir när du är snäll mot lillebror" jag hade även stjärnor att sätta i almanackan vid gott uppförande och en belöning vid ett visst antal. Om han ska få konsekvenser vid dåligt uppförande så ska de höra ihop med varann, ta iPad när han inte är rädd om den men ta den inte för att han inte sköter sig vid matbordet ex. Konsekvens och handling måste höra ihop annars förstår de inte varför.. Sen blir man lätt en tjatig morsa så välj fajterna, ta de tre värsta grejerna och var konsekvent och lägg energin på nåra saker i taget :)

Ja och gå all in berätta sen om några dagar hur det gått... :)

Nonchalera när han gör fel, och avled, beröm när han gör rätt. Och ni kan överdriva uppmärksamheten. Ni är väl två vuxna i hushållet? Se till att den lille raringen får hur mycket uppmärksamhet ni bara kan ge. Så fort han är snäll mot lillebror, ös beröm över honom.

Utgå alltid från att ditt barns beteende grundar sig i ett behov som inte är tillfredsställt. Försök tolka vad barnet menar med sitt beteende och vad han känner. Bekräfta hans känslor med ord och visa att ni förstår vad han känner. Barn vill bli förstådda och ibland räcker det bara med det. Att bara tjata på honom att sluta eller ignorera tror jag inte hjälper. Rekommenderar att läsa Petra Kranz Lindgren.

Skaffa bara ett barn. Ärligt. Råd till alla andra föräldrar som funderar på syskon: NEJ! Gör det inte!

Ts hur har det gått idag

Det har gått sju timmar sedan hon startade tråden. Och med den beskrivningen av familjesituationen, så lär hon nog inte ha så mycket tid att hänga här.

Tack för alla tips!

Sonen är på dagis så nu hinner jag svara... det stämmer det är lite ont om tid om dagarna när han är hemma...

Vad det gäller beröm och uppmärksamhet det får han hela tiden av oss, han får sova hos oss när han än vill, men han föredrar att sova i sin säng, jag sätter mig ofta och försöker leka med honom och lillen men det funkar första minuten sen spårar det ur, då han tar allt från lillen kasta leksaker på honom, hoppar runt honom sparkar med benen... osv. 

Vad man än försöker göra bra spårar det ur till slut...

Jag var nog inte tydlig i början han är värst när lillebror är vaken, sover lillen så är det inga problem... men så fort lillen vaknar då brakar helvetet loss.... 
så jag vet verkligen inte vad som är fel där....

ibland tror jag att det är något som inte står rätt till med honom, men han har varit lugn innan och är lugn när lillen sover så jag tröstar mig med det...

Att skaffa endast ett barn är inte lösningen... då jag känner flera som har endast ett barn och de har det värre än jag... 

Men jag kämpar...

Det låter som svartsjuka. Har ni möjlighet att vara med honom när inte minstingen är med? Han kanske behöver egentid med nån av er? Där han får vara stor och lillen är "för liten " för att hänga med? Där ni gör saker om inte minstingen kan göra? Jag tror att han måste få känna sig speciell.

Ja han är svartsjuk på sin lillebror. Jag tycker du ska prata med BVC om det. Det brukar finnas psykologer kopplade dit som man kan träffa och rådgöra med om sånt. De kanske har konkreta tips?

Mitt tips är fortfarande att ni ska försöka engagera honom i sin lillebror. Kanske ni kan läsa böcker tillsammans om hur det är att bli storebror? Vad en storebror gör? Kanske han kan få hjälpa till med någonting som rör lillebror så han kan känna sig stolt och duktig? Jag tycker ni ska försöka med det. Jag har själv fyra barn och så har jag gjort för att hantera den svartsjuka som uppstått mellan dom. Ni kan även prata med storebror om sina känslor och förklara att ni älskar honom exakt lika mycket som innan lillebror föddes. Lycka till!