Att döda ett djur - Förstörd efteråt?

Hej!

Tänkte bara se om någon har varit med om liknande, eller om någon kanske har någon lösning på detta.

Så här är det:

För ungefär 4 år sedan så åkte jag och jagade för första gången. Jakt har alltid varit stort i familjen, så det var nästan självklart att jag skulle ta jägarexamen vid 16 för att sedan följa med ut och jaga. Har följt med i skogen otaliga gånger förut men det var först när jag var 19 som det var dags att ha med eget gevär.

Efter en upplevelserik jaktvecka med bland annat närkontakt med björn (!) så kom sista dagen. Vi fick ståndskall på en älg, kom bakom den och min far signalerade till mig att smyga fram på den. Smög, såg älgen, lade geväret mot kinden och sköt.

Älgen stannade upp och föll ihop. Det var ett perfekt lung-skott.

Det är efter detta som det hände. Resten av jaktlaget kom med fyrhjuling för att hämta älgen, och jag gick ner mot vägen tillsammans med min kusin. Han pratade på, och jag kände en väldigt udda känsla. Som att jag inte var riktigt hel, som att något saknades. Nåja, det var ju en upplevelse och kanske en liten chock tänkte jag, det går säkert över. Det gjorde det inte.

4 och ett halvt år har gått och jag känner fortfarande samma känsla, som att något har gått sönder inom mig och en stor del av mig själv saknas. Har förlorat många vänner, som saknar den spralliga, glada killen som var jag. Kämpar dagligen med sociala situationer.

Har någon varit med om det här? Kan det vara så att en del av mig dog tillsammans med älgen? Låter helt vansinnigt, men nu är jag faktiskt trött på att vänta på att det här ska gå över av sig själv.

Beklagar långt inlägg. /O