Jag har jobbat några år i förskolan och tänker främst på två barn jag hade samma läsår. Båda hade visserligen annat hemspråk. När de var med föräldrarna pratade de massor på modersmålet, men i förskolan pratade de minimalt, utan nickade eller pekade helst. För vår del var det viktigt att göra dem delaktiga och få dem att leka i små grupper där de kunde känna sig trygga. Avlägsnade vi vuxna oss blev det så småningom en liten dialog, men närmade vi oss tystnade de. Nu var dessa flickor 3-4 år. Vi tror att båda flickorna hade stora krav på sig själva att allt skulle vara rätt när de väl pratade.
I ditt fall funderar jag på hur gamla och pratsamma de andra barnen är som går på samma avdelning? Får hon ingen respons där och inte har börjat leka rollekar lite smått, så fyller kanske inte språket så stor funktion om personalen ändå förstår henne.
Pratar din dotter med dig när ni hämtar henne även om det finns andra människor i omgivningen? Där tycker jag att det är mer intressant.
I det stora hela tror jag det är bra att du för en dialog med personalen, men att ni inte gör någon större grej av det hela. Tids nog leker hon mer och mer rollekar och då krävs det ett språk och förhoppningsvis lossnar det när hon känner sig trygg i situationen. Huvudsaken är ju att hon är glad över att få gå till förskolan och att hon inte är väldigt ledsen när hon är där för att ingen förstår henne.
Kan hon delta i en aktivitet med vuxen närvarande på förskolan och t ex leka med dockan eller laga mat och den vuxne pratar om vad hon gör eller drar hon sig undan då?
Min dotter är 2 i juni och härmar en massa vi säger hemma. Hon deltar gärna och kan kompisarnas namn och har börjat räkna, vilket hon med största sannolikhet lärt sig där. Att det sedan blir 1,2, 3, 4, 8, 10, 11 eller liknande är en annan femma. Så fundera på om hon använder ord från förskolan, om hon kan peka ut kompisar på gruppfotot o s v. Det är ju sådana småsaker som visar att hon ändå är närvarande och absorberar nya ord, även om hon inte använder dem där. En del barn väljer att observera först eller samla på sig ord för att så småningom plötsligt visa att de kan massor. Jag vill minnas att jag läste någonstans att barn behöver höra ett ord 60 gånger innan de aktivt börjar använda dem, innan dess ingår de i det passiva ordförrådet.
Pratade dottern något på 1,5-årskontrollen på bvc?