Vi orkar inte mer! Om syskonbråk

Ja exakt vad jag menar håll ut och sära varje gång på dem och tillräckligt länge så det känns

Har också två bråkstakar, 2 & 4 år. Istället för att skälla och säga att de inte får bråka brukar vi gå in och hjälpa dem att lösa konflikten. Ett vanligt scenario är att minsta är uttråkad och tar något av storebror och sen springer iväg, storebror skriker och springer efter, lillebror skrattar och sen slutar det med skrik och dragkamp. Vi försöker då gå in direkt och säger till stora att det inte hjälper att skrika och att han kommer längre om han pratar fint med lillen, och förklarar för lillen att han inte får ta saker sådär utan vi kan gå och hämta nån grej till honom också så de kan leka tillsammans istället. Eller tex om stora vill ha något lilla har så kan han fråga om han får den istället för att bara ta.

De har bestämda platser i köket och när det ska städas/dukas av så säger vi vem som kan ta vad, och vid andra tillfällen får de turas om, tex idag borstar vi dina tänder först och imorgon är det brorsans tur etc. Går det inte att lösa en konflikt tar vi bort dem från situationen, vill båda ha en leksak och vägrar ge sig får båda leka med något annat, blir det tjafs över vilken film de ska se så blir det ingen alls eller så väljer mamma/pappa osv osv.

Ta helt enkelt bort så många bråktillfällen som möjligt genom att styra upp "aktiviteterna" och själv vara mer delaktiga, och hjälp dem genom att visa/säga vad/hur de kan göra istället för att bråka.

Det är en jobbig sits du är in, håll ut det går över.

Ett förslag är att också försöka leta efter de små små stunderna som fungerar och sedan extremt mycket positiv feedback på dem.

Själv var jag sådan att när det väl fungerade (kändes som en gång i milleniet) så ville jag inte "störa" dem. Ställ dig i stället i dörren och säg "vad mysigt ni ser ut att ha det" när du sedan stöter på pappan så säg till honom men även så barnen hör "jag såg X och Y satt och lekte med lego, det såg så mysigt ut"

Det funkar inte över en natt dock ????

Jag hade provat nolltolerans en tid. T ex "du sitter här, du sitter där" PUNKT! Tala genast om vad som händer om de tjafsar, t ex en förälder o ett barn äter i annat rum vid minsta tjafs och genomför det VARJE gång men se till att de på förhand vey vad konsekvensen av oönskat beteende är så de har en chans att välja rätt. Fortsätt uppmuntra o berömma allt bra de gör. Efter några omedelbara, trista konsekvenser borde de så sakta börja tänka om

om.

Man kan ju ev provocera fram det hela för att få extra effekt ( låter ju för jävligt men antar att ni behöver snabb förändring) t ex tala om att i dag ska vi baka men den som bråkar kommer bara få en alt ingen kaka - genomför!! Tror det gäller att bromsa med en tvärnit vid minsta lilla antydan till skrik, knuff, bråk. Det ska bli jobbigt att bråka och skitkul att uppföra sig. Glöm inte att trösta den som blir ledsen även om ni är arga. Det är jag noga med, barn blir ledsna när de t ex ej får leka med pappas mobil. Då tröstar man o säger att man förstår att barnet är ledset men att det ändå inte får ha mobilen /slå syskonet/ bråka vid matbordet etc.. Lättare sagt än gjort när man är asförbannad men ack så viktigt.

Ni fixar detta!!! Lycka till!!

Försök sätta så många rutiner som möjligt. Bestämda platser vid matbordet. Läsa godnattsaga varannan gång först/sist eller i vilket rum. Osv

Tänk igenom vilka vardagssituatiner som skapar problem. Hos oss är det handtvätt innan maten. . Det gör att vi kan säga till någon lite tidigare än de andra, såg bara två skall in på toaletten samtidigt. Fast det fungerar inte alltid.

Uttröttningsprincipen är possitiv. Trötta barn orkar inte bråka, långa promenader. Våra håller alltid sams vid långpromenader. Konstigt nog.

Kan också fungera att hjälpa dem att komma ner i tempo med saga eller brädspel.

Vi har också kommit fram till att bråken blir fler om de spelar mycket på plattan. Så platt och spelfria veckor får ner våran bråk nivå under efterföljande veckor.

Vi har också kommit fram till att är vi helt tillfreds med oss själva och harmoniska med våran livssituation är vi närvarande i nuet och har mer tålamod. Vi kan då se problemen lite annorlunda och kan ta tag i bråken på ett lite bättre sätt.

Lycka till!

Tänk på att i morgon är en helt ny dag utan några bråk!

Hej! Det låter som en jätteslitig situation. Jag förstår att det tär på dina krafter. Mitt råd är att söka stöd. Kolla hur det ser ut i din kommun. Här finns barnhälsan där man under en kortare tid kan få stöd, men dina barn kanske är lite för unga för det. Det finns ju även psykologer som är kopplade till bvc väl? Jag tänker att det kan vara skönt att få diskutera strategier med någon professionell, gå hem och testa, för att sedan träffas igen och utvärdera. Jag hoppas att det snart blir bättre!

Gör barnen på skola/förskola om dagarna. De kanske är trötta när de kommer hem. Så fort de har kommit hem, separera dem i varsin del av hemmet. Med varsin sak att leka med. iPad, dator, tv spel vad de nu gillar.

Bestäm sittplatser vid bordet som ni behåller jämt.

Hitta på separata saker med varsitt barn.

Går något av barnen på någon fritidsaktivitet? De kan få ut lite aggression där.

Har själv tre barn. Den äldsta, en flicka på tio och sonen på sju gillar också att munhuggas, tjafsa och bråka. De är visserligen autistiska och har adhd men ändå. Bråkar gör all syskon. Men sätt er ner med barnen och hör vad de har att säga. Vad tycker de om situationen? Vad har de för planer om hur det kan få ett slut. Oftast har barnen själva fiffiga lösningar.

Tack för alla jättebra tips!! Ska testa mig fram.

En fråga, hur mycket ska man behöva påminna barnen om vad vi kommit överens om? Ska jag under en måltid behöva påminna dem om att vi tex kommit överens om att om man INTE tjafsar när vi äter får man en glass? Elelr kan man kräva av en snart 4-åring och en sbart 6-åring att faktiskt komma ihåg en sådan sak under iaf 20 minuter?  Det blir så lätt tjatigt om jag var 3:e minut får säga "Kom ihåg att ni inte ska bråka" när jag märker att det börjar gå utför.

Jag försöker iallafall att inte lägga fokus på bråkandet, jag ber dem istället att sitta ordentligt och äta. Och kan de inte låta varandra vara så får de inte sitta bredvid varandra helt enkelt, och börjar de munhuggas kan man försöka avleda genom att byta samtalsämne tex. Det kräver mkt tid, energi och engagemang att hålla hemmet något sånär bråkfritt men å andra sidan tar det mer energi när det bråkas konstant.. :)

Och massa beröm när det går bra såklart, tex "vad trevligt jag tyckte det var att äta tillsammans i lugn och ro idag, tyckte inte ni det? Ska vi kanske göra det lite mysigt imorgon/i helgen och lägga på en fin duk, tända ljus osv?" Som sagt lägga mer fokus på allt annat istället för att bara säga "vad bra att ni inte bråkade" tex :) sen är ju barnen fortfarande så små, så lite trams och bråk går väl inte att komma ifrån ;)

Jag hade påmint en gång och då även påpekat att om du behöver säga till igen då blir det så här.......

Kom på att en kollega till mig hade något belöningssystem med guldstjärnor.Grabbarna tog det på stort allvar och lugnade sig rätt fort. Tror de hade vissa uppgifter att bocka av och sedan vissa punkter i uppförande de kunde samla stjärnor i.. Kan ju vara något att fundera på kanske

Nu är mina tvillingar bara 18 månader så jag har ingen större erfarenhet av äldre barn men rent spontant skulle jag strukturera upp det hela och göra scheman.

Tex: Bestämda platser vid matbordet.
Bestämda dagar när man plockar av bordet (förutom sin egen tallrik som man alltid plockar av)
Separera dem så de får egentid med mamma/pappa på helgen

Etc. Helt enkelt detaljstyra upp vardagen under en tid.