• Anonym (Fullt hus)

    21 åring bonus, bo hemma?

    Jag och sambon har varit tillsammans 7år.
    Han hade två barn sen innan.
    Vi har nu fått fyra barn väldigt tätt.
    Vårat hus är trångt nu å vi planerar att bygga om och bygga ut.
    Så denna sommar kommer vi ha väldigt kaos i huset så vi 6 ska bo i husvagnen här på gården.

    Hans två barn sen förut är nu 16 och 21år.
    När man är 21år, borde man väl skaffa ett jobb och flytta hemifrån?
    Men han har krävt att få ett eget rum han också!
    Att flickan på 16 ska ha ett rum känns mer okej, men hon är ju inte här så ofta.
    Så vi har tänkt ha ett rum som ett gästrum som hon, och sonen, eller annan gäst kan få sova i.
    Jag tycker inte det är rimligt att vi ska behöva fixa ett eget rum till dom när dom är så stora, nästan aldrig här. Vi har ju våra fyra små som så småningom kommer behöva varsitt rum.

    Till och med deras mamma tycker att när vi ändå ska bygga om/ut så kan vi väl göra det ordentligt så alla barnen får varsitt.

    För mej känns det enbart nej!
    Vi ska ha fyra rum till de små, ett till oss, ett extra rum som gäster kan sova i, även ha som ett litet mysrum, även ett rum där man kan jobba ostört, just för att jag sköter det mesta jobbet här hemma.

    Då kan väl hans barn komma på besök å sova där inne...?
    En sak till, skulle det vara så farligt om dom delar på rummet nån enstaka natt om dom skulle få för sej att sova här?
    Bägge två vägrar dom ju sova på soffan..
    "då får vi inte sova för dom små ska vara där inne och leka"

    Vad känner ni...?

  • Svar på tråden 21 åring bonus, bo hemma?
  • Anonym (Fågelmamma som lärt ungarna flyga)

    Att pappan ska ta hand om sonen? Sonen är ju för tusan vuxen, inget litet barn som behöver tas omhand. Han går bara och drar på dagarna och vill inte göra någonting och nu tycker mamman att det är ert ansvar att ta hand om honom?

    Jag hade gått i taket direkt. Sonen behöver lära sig ta ansvar, plugga eller skriva in sig på Arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande. Antingen eller. Får han inget arbete är han åtminstone berättigad till försörjningsstöd och med det skyldig att betala för sitt boende.

    Så länge någon håller honom under armarna och curlar honom kommer han inte att lyfta ett finger för att ta vuxenansvar. Stå på dig och gå inte på mammans stolligheter!

  • Anonym (Fullt hus)
    Anonym (Nja) skrev 2015-04-15 12:54:49 följande:
    21- åringen: Vad gör han om dagarna? Pluggar eller lever livet på stan? Om det första alternativet: Kanske har han inte tid med extrajobb, högskolan är jobbig stundtals. Om andra: tvinga honom att i vart fall söka jobb, om han sen får dem är en annan sak. Är bil nödvändigt för honom? Är det för att skryta för polarna eller är han faktiskt i behov av en, kan han inte låna er eller mammans vid behov? Bil är dyrt att ha och har man inga pengar ska man inte heller ha en bil. Att man betalar lite för sin son- okej om han inte har någon annan inkomst. Man kan ju inte kasta ut honom på gatan, men kräva det och det och det när man inte har/vill jobba går inte i den åldern. 

    16-åringen- finns det inget närmare gymnasie? Det är annars inte så långt med 7 mil om det är bra förbindelser med kollektivtrafik. Jag har 7 mil till skolan, tar drygt 40 minuter med tåg. Det ska en 16 åring klara. 

    Å ena sidan tycker jag inte heller att man kan resonera som så att "de får ge husrum åt sina syskon". Det är ni som valt att skaffa 4 barn, man kan inte kasta ut de två stora för det inte finns plats för dem mer. Det är fortfarande din sambos barn- vuxna eller ej. MEN som jag nämnde- kan man i den omfattningen de är där, inte kräva eget rum. 
    Han sitter hemma vid datorn och spelar spel.
    Som jag skrev nyss, han får ingen mer hjälp av socialen.

    Bilen, den kostar ja! Han får både skatt och försäkring på våren och lyckas övertala både mamman och pappan att de ska hjälpa honom för nu "har han ett jobb på gång"
    Den kommentaren har jag börjat avsky nu..
    Vi har snålat och dragit in på mycket saker för att kunna spara ihop till renoveringen.
    Vi har till och med bytt bort vår ena bil till en billigare för att få lös pengar.

    Mamman vägrar låna ut sin bil för hon är rädd han ska köra sönder den.
    Hans egen bil har fått ett antal bucklor under hans tid...
    Min bil vill jag heller inte låna ut för den behöver jag ha själv, pga sju säten och barnstolar som man spänner fast i bilen.
    Den lilla bilen kan han ju få låna, men då bor han ju 3,5 mil från oss..
    Lite svårt att låna den då. Själv har jag sagt att han kan åka cykel/promenera.

    På orten dom bor på finns gymnasium, men inte den inriktningen hon vill gå.
    Det går många tåg mellan de platserna så det skulle funka jättebra.

    Min kommentar om att ge husrum till småsyskonen kanske blev lite klumpig..
    Det jag ville säga var att de får förstå att de små behöver ha egna rum, precis som de själva alltid haft!
    Som jag sagt så många gånger, gästrummet kommer alltid vara öppet för dom!
  • Anonym (Hmmmm)
    Anonym (Fullt hus) skrev 2015-04-15 12:13:56 följande:

    Jag och sambon har varit tillsammans 7år.
    Han hade två barn sen innan.
    Vi har nu fått fyra barn väldigt tätt.
    Vårat hus är trångt nu å vi planerar att bygga om och bygga ut.
    Så denna sommar kommer vi ha väldigt kaos i huset så vi 6 ska bo i husvagnen här på gården.

    Hans två barn sen förut är nu 16 och 21år.
    När man är 21år, borde man väl skaffa ett jobb och flytta hemifrån?
    Men han har krävt att få ett eget rum han också!
    Att flickan på 16 ska ha ett rum känns mer okej, men hon är ju inte här så ofta.
    Så vi har tänkt ha ett rum som ett gästrum som hon, och sonen, eller annan gäst kan få sova i.
    Jag tycker inte det är rimligt att vi ska behöva fixa ett eget rum till dom när dom är så stora, nästan aldrig här. Vi har ju våra fyra små som så småningom kommer behöva varsitt rum.

    Till och med deras mamma tycker att när vi ändå ska bygga om/ut så kan vi väl göra det ordentligt så alla barnen får varsitt.

    För mej känns det enbart nej!
    Vi ska ha fyra rum till de små, ett till oss, ett extra rum som gäster kan sova i, även ha som ett litet mysrum, även ett rum där man kan jobba ostört, just för att jag sköter det mesta jobbet här hemma.

    Då kan väl hans barn komma på besök å sova där inne...?
    En sak till, skulle det vara så farligt om dom delar på rummet nån enstaka natt om dom skulle få för sej att sova här?
    Bägge två vägrar dom ju sova på soffan..
    "då får vi inte sova för dom små ska vara där inne och leka"

    Vad känner ni...?


    Förstår dig. Mannens 24-åriga barn (!) har precis flyttat. Det satt hårt inne. Och mannens 21-åring bor kvar hemma fortfarande. Hen studerar i och för sig, gör man inte det är det jobb och egen bostad som gäller. Klart, det är gott att leva på gratis mat, köra gratis bil och att bli uppassad av sin far.
  • Anonym (Hmmmm)
    Anonym (Nja) skrev 2015-04-15 12:25:31 följande:

    Jag tycker det beror på. Jag är 21 år,bor hemma av anledningen att jag studerar på högskolan fortfarande i drygt ett år till. Har pendlingsavstånd till skolan och känner inte för att sätta mig i en onödigt stor skuld bara för "jag är vuxen och bör flytta hemifrån".  Mina föräldrar resonerar som så att det är bättre att bo hemma så länge som möjligt än att ta onödiga lån. Dessutom prioriteras inte vi som har pendlingsavstånd till skolan på studentbostäder och en "riktig" hyresrätt kan man glömma utan fast inkomst. I vart fall i min stad. Tar istället banklån till att ex skaffa mig en bostad eller så senare.Om er 21 åring bor hemma av samma anledning så tycker jag inte att det är fel, men självklart bör han kanske lägga en slant hemma eller i övrigt hjälpa till med hushållsarbetet. Om han istället bara strör runt, inte vill jobba och har en "pappa betalar-attityd" är det en annan sak. Hur ofta är de stora barnen hos er? Hur långt är det mellan er och modern? Kan inte 21 åringen om annat hälsa på över dagen? Håller med om att det knappt är lönt att bygga ut så pass mycket eftersom att varken 16 åringen eller 21 åringen troligtvis  kommer att bo där om ett tag. De dagar de sover där kan 16 och 21 åring om annat dela rum. 


    Man resonerar såklart olika. Jag ville bli självständig efter gymnasiet, fixade CSN och ett prisvärt rum hos en familj på studieorten (de hade en extra våning på huset så jag var helt själv).
  • Anonym (Fullt hus)
    Anonym (Fågelmamma som lärt ungarna flyga) skrev 2015-04-15 13:14:57 följande:

    Att pappan ska ta hand om sonen? Sonen är ju för tusan vuxen, inget litet barn som behöver tas omhand. Han går bara och drar på dagarna och vill inte göra någonting och nu tycker mamman att det är ert ansvar att ta hand om honom?

    Jag hade gått i taket direkt. Sonen behöver lära sig ta ansvar, plugga eller skriva in sig på Arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande. Antingen eller. Får han inget arbete är han åtminstone berättigad till försörjningsstöd och med det skyldig att betala för sitt boende.

    Så länge någon håller honom under armarna och curlar honom kommer han inte att lyfta ett finger för att ta vuxenansvar. Stå på dig och gå inte på mammans stolligheter!


    Tack!!! Nån mer som känner som jag!
    Fast jag har inte vågat säga emot så mycket i början.
    Men efter det bråket som var så har jag blivit mer hård och sagt att pappan måste sätta mera press på sin son.
    Jag själv har gett honom massa tips om olika jobb som jag har hört behöver personal. Jag har gett massa tips på hur han ska presentera sej, hur han ska skriva sitt cv osv. Men nu har sonen slutat lyssna på mina tips. När pappan säger något blir han rasande och säger, jag kom inte hit för att prata om jobb som jag inte vill ha.

    Men man måste ju ha ett jobb!!
    Ta ett skitjobb först, sen kan man börja klättra uppåt för att kunna få det jobb man vill ha!
    Får han ett jobb här på våran ort, självklart kan han komma hit och sova över för att spara bensinpengar. Men det får ju inte bli för länge heller!

  • Anonym (Nja)
    Anonym (Fullt hus) skrev 2015-04-15 13:16:16 följande:
    Han sitter hemma vid datorn och spelar spel.
    Som jag skrev nyss, han får ingen mer hjälp av socialen.

    Bilen, den kostar ja! Han får både skatt och försäkring på våren och lyckas övertala både mamman och pappan att de ska hjälpa honom för nu "har han ett jobb på gång"
    Den kommentaren har jag börjat avsky nu..
    Vi har snålat och dragit in på mycket saker för att kunna spara ihop till renoveringen.
    Vi har till och med bytt bort vår ena bil till en billigare för att få lös pengar.

    Mamman vägrar låna ut sin bil för hon är rädd han ska köra sönder den.
    Hans egen bil har fått ett antal bucklor under hans tid...
    Min bil vill jag heller inte låna ut för den behöver jag ha själv, pga sju säten och barnstolar som man spänner fast i bilen.
    Den lilla bilen kan han ju få låna, men då bor han ju 3,5 mil från oss..
    Lite svårt att låna den då. Själv har jag sagt att han kan åka cykel/promenera.

    På orten dom bor på finns gymnasium, men inte den inriktningen hon vill gå.
    Det går många tåg mellan de platserna så det skulle funka jättebra.

    Min kommentar om att ge husrum till småsyskonen kanske blev lite klumpig..
    Det jag ville säga var att de får förstå att de små behöver ha egna rum, precis som de själva alltid haft!
    Som jag sagt så många gånger, gästrummet kommer alltid vara öppet för dom!
    Okej! Då är det en helt annan sak, ska erkänna att jag när jag läste ditt första inlägg tyckte att du verkade vara ännu en "det är min sambo och våra barn som gäller, hans misstag ska ut ur våra liv" person. Men nu förstår jag bättre. Mamman har INGEN talan om hur ni gör med era liv, ni får ändå tänka på ert hus själv och har redan gjort nog för sonen. Har han bil så kan han köra hem på kvällen eller i vart fall sova i husvagnen. Ni har ingen anledning att betala för hans bil såvida han inte själv bidrar eller lånar pengar (OBS MED AVSIKT ATT ÅTERBETALA!). Speciellt inte om ni behöver pengarna bättre själv. Det är en annan sak om ni står för matkostnaden, men inte bil. Om han redan kört sönder sin egen är det kanske ett exempel på att han inte är så varsam?... och då kan jag förstå att man inte vill låna ut sin bil. Tror ni får sätta ett ultimatum; sök jobb, vad som helst, inte bara chefsjobb med 100.000 kr lön (som många ungdomar tror de får direkt efter gymnasiet) eller gå till soc. Men sen är det svårt för många föräldrar att "kasta ut" barnen på det sättet, man vill ju hjälpa till. Men så länge ni hönsar för honom kommer han inte att lära sig.

    Gällande 16 åringen, ja det kan vara jobbigt och pendla men å andra sidan får man "ta" det om man nu söker en inriktning som inte finns närmare. Inte hennes fel att linjen inte finns där men man kan inte sen klaga heller. Eller hon är en sådan som tycker att ni ska hämta/lämna för det är för obekvämt med buss? Om det är kortare avstånd från mamman får hon ju bo där på skoldagarna och komma till er på helgen?
  • Anonym (Fullt hus)
    Anonym (Nja) skrev 2015-04-15 13:34:12 följande:
    Okej! Då är det en helt annan sak, ska erkänna att jag när jag läste ditt första inlägg tyckte att du verkade vara ännu en "det är min sambo och våra barn som gäller, hans misstag ska ut ur våra liv" person. Men nu förstår jag bättre. Mamman har INGEN talan om hur ni gör med era liv, ni får ändå tänka på ert hus själv och har redan gjort nog för sonen. Har han bil så kan han köra hem på kvällen eller i vart fall sova i husvagnen. Ni har ingen anledning att betala för hans bil såvida han inte själv bidrar eller lånar pengar (OBS MED AVSIKT ATT ÅTERBETALA!). Speciellt inte om ni behöver pengarna bättre själv. Det är en annan sak om ni står för matkostnaden, men inte bil. Om han redan kört sönder sin egen är det kanske ett exempel på att han inte är så varsam?... och då kan jag förstå att man inte vill låna ut sin bil. Tror ni får sätta ett ultimatum; sök jobb, vad som helst, inte bara chefsjobb med 100.000 kr lön (som många ungdomar tror de får direkt efter gymnasiet) eller gå till soc. Men sen är det svårt för många föräldrar att "kasta ut" barnen på det sättet, man vill ju hjälpa till. Men så länge ni hönsar för honom kommer han inte att lära sig.

    Gällande 16 åringen, ja det kan vara jobbigt och pendla men å andra sidan får man "ta" det om man nu söker en inriktning som inte finns närmare. Inte hennes fel att linjen inte finns där men man kan inte sen klaga heller. Eller hon är en sådan som tycker att ni ska hämta/lämna för det är för obekvämt med buss? Om det är kortare avstånd från mamman får hon ju bo där på skoldagarna och komma till er på helgen?
    Min mening är inte att vara en sån person som vill att dom ska ut ur våra liv. Bara ut och prova sina vingar, och att vi kommer finnas som ett stöd i alla lägen!

    De får gärna komma hit och äta!
    Jag känner att hans bilkostnader ska dras ner på betydligt!
    Pappan står som ägare, jag sa till honom att om inte sonen betalar för skatt/försäkring ställer vi av bilen.
    Då lovade sonen dyrt och heligt att fixa jobb. Det sket sej...
    Socialen har ju nekat honom hjälp pga hans oengagemang med jobbsök.

    Jag har blivit mer hård att nu måste detta få ett bra slut. Så han får ett jobb. Ska han bo här får han hjälpa till lite i hushållet, eventuellt lägga nån krona i hushållskassan, och så småningom skaffa eget boende!
    Här ute på vischan kan man ju hyra sej ett litet hus av någon provat för en billig peng.

    Mamman har ca 7mil till skolan, vi ha lite över 10mil.
    Hon kan väl pendla lika väl som sonen gjorde, när han väl var i skolan...
    Han pendlade och fick åka buss en bit för den skolan låg längre bort.
    Den skolan hon vill gå ligger 5min promenad från stationen.
    Så hon kan (gott och väl) pendla med tåg.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Fullt hus) skrev 2015-04-15 13:46:14 följande:
    Min mening är inte att vara en sån person som vill att dom ska ut ur våra liv. Bara ut och prova sina vingar, och att vi kommer finnas som ett stöd i alla lägen!

    De får gärna komma hit och äta!
    Jag känner att hans bilkostnader ska dras ner på betydligt!
    Pappan står som ägare, jag sa till honom att om inte sonen betalar för skatt/försäkring ställer vi av bilen.
    Då lovade sonen dyrt och heligt att fixa jobb. Det sket sej...
    Socialen har ju nekat honom hjälp pga hans oengagemang med jobbsök.

    Jag har blivit mer hård att nu måste detta få ett bra slut. Så han får ett jobb. Ska han bo här får han hjälpa till lite i hushållet, eventuellt lägga nån krona i hushållskassan, och så småningom skaffa eget boende!
    Här ute på vischan kan man ju hyra sej ett litet hus av någon provat för en billig peng.

    Mamman har ca 7mil till skolan, vi ha lite över 10mil.
    Hon kan väl pendla lika väl som sonen gjorde, när han väl var i skolan...
    Han pendlade och fick åka buss en bit för den skolan låg längre bort.
    Den skolan hon vill gå ligger 5min promenad från stationen.
    Så hon kan (gott och väl) pendla med tåg.
    Absolut kan 16 åringen pendla. Känner en 13 åring med 10 mils pendelväg enkel resa, han pendlar. Du skrev "när han väl var i skolan". Så jag antar att han inte har så bra betyg/godkända betyg i allt? Vilket i sig klart kan leda till att man inte FÅR jobb. Att få jobb idag är svårt så det kan man inte klandra honom för men man måste ju i vart fall söka. Det kommer ingen och knackar på dörren och erbjuder jobb. Nej, som jag skrev. Föräldrarna måste bli hårdare med reglerna. Förklara att han är välkommen som gäst när som helst, att ni bara vill hans bästa, därför vill ni att han flyttar. Finns det boendemöjligheter- why not? Ni (eller i vart fall din sambo) och mamman kan ju gå in som borgensmän.
  • Anonym (små)

    De små kanske kan dela rum..de kommer ju få egna rum så småningm iaf.

  • Anonym (oh common)

    Låter som om 21åringen håller på att bli söndercurlad=/

    behöver som sagt mer krav på motprestation, för hans egen skull!

    Behöver komma iväg och rå om sig själv, egen ekonomi och eget boende är melodin, inser förhoppningsvis då själv efter en tid vad skönt det kan vara att stå på egna ben.

    tyckte själv det var ohyggligt skönt att flytta hemmifrån vid 18års åldern.

  • Brumma
    Anonym (små) skrev 2015-04-15 14:10:48 följande:

    De små kanske kan dela rum..de kommer ju få egna rum så småningm iaf.


    Hur motiverar du att de skall dela rum för att det skall finnas ett rum som KANSKE används en natt i halvåret? Och som då står tomt resten av tiden.
  • Anonym (Fullt hus)

    21åringen var inte så ofta i skolan nej..
    Men konstigt nog har han lyckas få godkänt i alla ämnen utom två eller tre...
    Visst det kan också leda till mindre intresse för arbetsgivare. 
    En arbetsgivare märker direkt om man är fysiskt närvarande, men inte psykiskt.
    Som är denna pojkes stora bekymmer.... Tyvärr.. Som både jag och pappan har försökt hjälpa honom med att komma ifrån. Att han ska koncentrera sej bättre på den man talar med, se den i ögonen osv.

    Nu när vi ändå ska bygga om/ut så kommer alla fyra små få varsitt rum plus att vi kommer ha detta gästrummet.
    Jag och flickan var iväg senast igår för att kolla lite tapet/färg även möbler.
    Kikat runt lite bara för att få lite inspiration.
    Sonen ville absolut inte med...
    Även om hon från början var lite småsur för att det inte kommer vara "bara hennes" så tror jag det börjar släppa lite.

    Det enda jag satt om en litet måste är ett skrivbord/skrivbordsskåp med min jobbdator.
    Men jag kommer absolut inte vara där inne och störa när hon är här!!
    Måste jag ändå in i datorn så tänker jag såklart fråga först så jag inte stör.
    Det är bara ett litet hörn i rummet jag vill ha.

    Både hon å sonen kommer få sova där när dom vill.
    Troligen blir det en 120cm säng och en bäddsoffa.
    Då slipper nån av dom ligga direkt på golvet.
    Om det inte är för kallt ute så har vi även husvagnen.

  • Anonym (Hmmmm)
    Anonym (Fullt hus) skrev 2015-04-16 12:35:31 följande:

    21åringen var inte så ofta i skolan nej..
    Men konstigt nog har han lyckas få godkänt i alla ämnen utom två eller tre...
    Visst det kan också leda till mindre intresse för arbetsgivare. 
    En arbetsgivare märker direkt om man är fysiskt närvarande, men inte psykiskt.
    Som är denna pojkes stora bekymmer.... Tyvärr.. Som både jag och pappan har försökt hjälpa honom med att komma ifrån. Att han ska koncentrera sej bättre på den man talar med, se den i ögonen osv.

    Nu när vi ändå ska bygga om/ut så kommer alla fyra små få varsitt rum plus att vi kommer ha detta gästrummet.
    Jag och flickan var iväg senast igår för att kolla lite tapet/färg även möbler.
    Kikat runt lite bara för att få lite inspiration.
    Sonen ville absolut inte med...
    Även om hon från början var lite småsur för att det inte kommer vara "bara hennes" så tror jag det börjar släppa lite.

    Det enda jag satt om en litet måste är ett skrivbord/skrivbordsskåp med min jobbdator.
    Men jag kommer absolut inte vara där inne och störa när hon är här!!
    Måste jag ändå in i datorn så tänker jag såklart fråga först så jag inte stör.
    Det är bara ett litet hörn i rummet jag vill ha.

    Både hon å sonen kommer få sova där när dom vill.
    Troligen blir det en 120cm säng och en bäddsoffa.
    Då slipper nån av dom ligga direkt på golvet.
    Om det inte är för kallt ute så har vi även husvagnen.


    På sina håll är det ganska slappt. Lärare ger godkänt för att vara snälla eller för att rektor kräver det (ser bättre ut utåt).
  • Anonym (acc)
    Anonym (Fullt hus) skrev 2015-04-16 12:35:31 följande:

    21åringen var inte så ofta i skolan nej..
    Men konstigt nog har han lyckas få godkänt i alla ämnen utom två eller tre...
    Visst det kan också leda till mindre intresse för arbetsgivare. 
    En arbetsgivare märker direkt om man är fysiskt närvarande, men inte psykiskt.
    Som är denna pojkes stora bekymmer.... Tyvärr.. Som både jag och pappan har försökt hjälpa honom med att komma ifrån. Att han ska koncentrera sej bättre på den man talar med, se den i ögonen osv.

    Nu när vi ändå ska bygga om/ut så kommer alla fyra små få varsitt rum plus att vi kommer ha detta gästrummet.
    Jag och flickan var iväg senast igår för att kolla lite tapet/färg även möbler.
    Kikat runt lite bara för att få lite inspiration.
    Sonen ville absolut inte med...
    Även om hon från början var lite småsur för att det inte kommer vara "bara hennes" så tror jag det börjar släppa lite.

    Det enda jag satt om en litet måste är ett skrivbord/skrivbordsskåp med min jobbdator.
    Men jag kommer absolut inte vara där inne och störa när hon är här!!
    Måste jag ändå in i datorn så tänker jag såklart fråga först så jag inte stör.
    Det är bara ett litet hörn i rummet jag vill ha.

    Både hon å sonen kommer få sova där när dom vill.
    Troligen blir det en 120cm säng och en bäddsoffa.
    Då slipper nån av dom ligga direkt på golvet.
    Om det inte är för kallt ute så har vi även husvagnen.


    Jag tycker det låter som en jättebra idé som du beskriver det med rummen. Om flickan sover så sällan hos er som du beskriver så behöver hon ju inte ett rum som står tomt nästan jämt. Men däremot bra för en 16-åring att känna att hon har en plats hos er, en säng som väntar och ett skåp där hon kan ha lite prylar, så att hon kan komma och sova om hon vill.

    21-åringen däremot verkar ha för låga krav generellt på sig från båda sina föräldrar. Att socialen nekar honom pengar pga oengagemang i jobbsök tycker jag är en tydlig signal på att ni bör göra detsamma. Gissar att mamman vill bli av med sin vuxna son och därför tycker att ni ska ordna ett rum åt honom istället? För att det är enklare för henne att säga åt er det än att ställa krav på sonen att växa upp. Det bästa för sonen vore nog om båda hans föräldrar ställde lite högre krav på honom... ett jobb "som han inte vill ha" är ju 100 ggr bättre än att inte ha något jobb, att sonen inte inser det är illa. Men ni kan ju inte styra om mamman fortsätter att curla honom och försörja honom. Däremot tycker jag att ni ska sluta med det och kräva en egen insats av honom. Kanske din sambo kan erbjuda sig att gå med sonen till arbetsförmedlingen och be om hjälp/tips/åtgärder? Bara för att hjälpa honom igång.
  • Anonym (Fullt hus)
    Anonym (acc) skrev 2015-04-16 13:40:00 följande:
    Jag tycker det låter som en jättebra idé som du beskriver det med rummen. Om flickan sover så sällan hos er som du beskriver så behöver hon ju inte ett rum som står tomt nästan jämt. Men däremot bra för en 16-åring att känna att hon har en plats hos er, en säng som väntar och ett skåp där hon kan ha lite prylar, så att hon kan komma och sova om hon vill.

    21-åringen däremot verkar ha för låga krav generellt på sig från båda sina föräldrar. Att socialen nekar honom pengar pga oengagemang i jobbsök tycker jag är en tydlig signal på att ni bör göra detsamma. Gissar att mamman vill bli av med sin vuxna son och därför tycker att ni ska ordna ett rum åt honom istället? För att det är enklare för henne att säga åt er det än att ställa krav på sonen att växa upp. Det bästa för sonen vore nog om båda hans föräldrar ställde lite högre krav på honom... ett jobb "som han inte vill ha" är ju 100 ggr bättre än att inte ha något jobb, att sonen inte inser det är illa. Men ni kan ju inte styra om mamman fortsätter att curla honom och försörja honom. Däremot tycker jag att ni ska sluta med det och kräva en egen insats av honom. Kanske din sambo kan erbjuda sig att gå med sonen till arbetsförmedlingen och be om hjälp/tips/åtgärder? Bara för att hjälpa honom igång.
    Jag och pappan har pratat så många gånger om detta att det måste bli mer krav så han får ett jobb åtminstone..
    Dessutom ser arbetsgivarna att han inte haft något jobb sen studenten, då tänker många att denna har inget gjort så varför skulle ha göra något nu..?

    Ett städjobb vore verkligen bättre än inget.
    På sommarn är det massa campingar som behöver extra hjälp. Vore ju helt underbart att få jobba på en camping!
    Eller såna här lekland, tex. Skara, Gröna Lund m.fl.

    Finns ett mindre lekland på orten där dom bor med mamman, skulle gärna vilja jobba där jag också, om det inte var för att jag är fullbokad hela sommarn med eget jobb.
    Har även försökt få med honom på mitt jobb.. Men icke.
    Öh drygt orka vill inte suger kommentarer..
    Ändå så har jag haft flera olika projekt när han fått vara med.
    Men nu vägrar han, vill inte höra talas om mitt (tönt) jobb.

    Trots hans mer eller mindre usla inställning till mej och mina intressen så biter jag ihop och kämpar på.
    Som för många andra, någon gång rinner bägaren över.
    Jag skulle vilja skrika, fixa dej ett jobb nu, ut och sök för f......n..

    Får göra det här hos er där han inte hör/ser mej ;)
    (((FIXA DEJ ETT JOBB FÖR FAN!!!! VAD SOM HELST BARA DU FÅR EN EGEN INKOMST!!!!)))

    Tack för ordet ;)
  • Anonym (acc)
    Anonym (Fullt hus) skrev 2015-04-17 11:27:32 följande:
    Jag och pappan har pratat så många gånger om detta att det måste bli mer krav så han får ett jobb åtminstone..
    Dessutom ser arbetsgivarna att han inte haft något jobb sen studenten, då tänker många att denna har inget gjort så varför skulle ha göra något nu..?

    Ett städjobb vore verkligen bättre än inget.
    På sommarn är det massa campingar som behöver extra hjälp. Vore ju helt underbart att få jobba på en camping!
    Eller såna här lekland, tex. Skara, Gröna Lund m.fl.

    Finns ett mindre lekland på orten där dom bor med mamman, skulle gärna vilja jobba där jag också, om det inte var för att jag är fullbokad hela sommarn med eget jobb.
    Har även försökt få med honom på mitt jobb.. Men icke.
    Öh drygt orka vill inte suger kommentarer..
    Ändå så har jag haft flera olika projekt när han fått vara med.
    Men nu vägrar han, vill inte höra talas om mitt (tönt) jobb.

    Trots hans mer eller mindre usla inställning till mej och mina intressen så biter jag ihop och kämpar på.
    Som för många andra, någon gång rinner bägaren över.
    Jag skulle vilja skrika, fixa dej ett jobb nu, ut och sök för f......n..

    Får göra det här hos er där han inte hör/ser mej ;)
    (((FIXA DEJ ETT JOBB FÖR FAN!!!! VAD SOM HELST BARA DU FÅR EN EGEN INKOMST!!!!)))

    Tack för ordet ;)
    Jag förstår dig! Absolut! Skrik på här på nätet :)

    Men du... lite mer konstruktiva frågor... ur 21-åringens perspektiv... förmodligen är han inte intresserad av de där töntjobben för att han får pengar ändå. Han anser (inser) att han inte behöver jobba förrän han hittar ett jobb som han tycker är roligt och fint och lönsamt för att hans föräldrar kommer att fortsätta försörja honom och ge honom fickpengar under tiden.

    Dvs det hans föräldrar åstadkommer genom att fortsätta ge honom pengar och försörja honom är ett stort j-a hål i hans cv som gör det svårare och svårare för honom att få jobb. De hjälper till att sabba killens framtid. Är pappan medveten om det?
  • Anonym (Inte ok)

    Är man 21 år är se fan på tiden att flytta hemifrån och ni ska inte hjälpa honom med pengar till bilen. Hade kanske varit skillnad om endast han fanns men nu har ni 6 barn att ta hänsyn till.

    Appropå flickan, kan hon inte få inackordering? De + studiebidrag + ev. underhåll borde räcka en bit på vägen för lgh. + att ni och mamman måste hjälpa till med mat men de betalar ni ju ändå när hon bor hemma. Blir ju inte pengar över till annat men de är ju sånt man får prioritera bort isf.

Svar på tråden 21 åring bonus, bo hemma?