Första förhållandet...Göra slut eller inte?
Hejsan jag och min kille har varit ihop i ca 1 1/2 år nu och har en hund tillsammans. Vi är även sambos! Det har vart upp och nedgångar men även en del fysiska/ mentala svårigheter jag fått lidit av genom vårat förhållande..
När jag träffade honom så tog han mest initiativ och jag hade gått ner ca 30-35 kg innan jag träffade honom..nu sitter jag här med dom kg igen och kan inte släppa visa saker som han gjort mot mig, vilket i sig lett till att jag inte vågar säga vad jag tycker, inte kan bestämma saker riktigt själv och helt enkelt inte har någon aning om vem jag är längre.
Jag gillar allt med honom annars, intressen & hans familj men hans humör är ett helvete. När jag försöker säga ifrån så kan han höja rösten som bara den och bli skit förbannad rent ut sagt..
Känner inga känslor för honom förutom vissa stunder, men mestadels tycker jag att det tär på mig mentalt. Jag vill vara den glada, positiva och ambitiösa tjejen som jag var innan jag var med honom. Men jag kan ändå inte släppa att det känns som jag får skylla mig själv, jag förtjänar det här och gräset är inte grönare på andra sidan..
Så hur gör man och hur vet man när det är dags att packa sin väska och påbörja sitt andra kapitel. Han är ju trots allt den jag förlorade min oskuld med och hade mitt första förhållande med? Min familj och släkt har träffat honom, jag har träffat hans m.m
Jag själv har knappt nå vänner längre pga vårt förhållande..men det som verkligen får mig att tveka är om jag är dum om jag lämnar honom..Han har ju jobb, bil, en del pengar, lovade mig att betala halva bilen sen när jag får körkort ( om inte det är så att han ska välja vilken bil med...)
Just nu ska han bestämma väldigt mycket och det blev en hel del diskussioner när jag vill köpa mig nått ex en crosstrainer för mina pengar som jag faktiskt kunde ha och träna på.
just nu kallas jag fet, fetto, du måste gå ner i vikt, bestämmer när jag ska träna...ja saker som tär lite mentalt..
Jag sköter allt i hemmet, tvätt, disk, städning ja till och med ser till att hunden får komma ut. Går till skolan och får skit från lärarna pga betygen och närvaron som jag inte hinner med pga att det är så mycket annat här hemma. Och är det inte det så ska vi åka och hälsa på hans familj.
Ps. skrev lite mer detaljerat om sakerna som hänt på en annan diskussion här :
www.familjeliv.se/forum/thread/54246512-vi-som-levt-i-ett-forhallande-med-psykisk-misshandel
