Mammiga barn, pappa utanför.

Hej.

Jag och min fru har två barn tillsammans, minstingen som snart är 1 år och den större grabben på snart 4.

Nu är det så att våra barn är ganska mammiga, speciellt den minsta vilket kanske inte är så konstigt.
Hur ska jag kunna uttrycka mig utan att det låter själviskt? hmm, jag känner mig utanför och får väldigt lite tid med min fru.
Jag vet att små barn kräver mycket tid från sin mamma så det är inget snack om saken men jag känner ändå att jag inte får tid med henne.
Minstingen ammas fortfarande, dock så försöker vi övergå mer och mer till mat.

Nästan all hennes tid går till barnen och det känns som om jag får den tiden som blir över vilket inte är mycket. Jag försöker självklart att vara delaktig i barnens vardag hela tiden och vi leker och har kul, fast mamma är alltid roligare/bättre att leka med. Mamma ska helst göra allt men det går ju inte.. Sen när kvällen kommer så är hon alltid trött.
Ibland lyckas vi få tid till sex, fast jag känner inte att vi blir klara riktigt, jag vill ha ut mer av det. Hon blir om hon inte redan är trött efter att hon fått sitt så att säga. Visst jag får också orgasm men det kan gå rätt fort "första omgången" om jag säger så, så jag vill gärna fortsätta.. Men det är inte ofta tyvärr.

Jag har nog lite ångest över det och det gör lite ont i hjärtat ibland att inte jag får så mycket tid med henne och att barnen i 9 av 10 fall väljer henne över mig. Hon är mammaledig och jag går hemma och pluggar just nu så jag känner mig ibland utanför och lite som om ingen ser mig.

Jag tänker så här, jag gör det mesta hemma så att hon ska ha mindre att tänka på och sparar lite krafter till kvällningen. Minstingen håller på att få flera tänder samtidigt så han sover oroligt på natten. Vi försöker få vår stora grabb att sova i sin egen säng genom att jag också sova där. Så när morgonen kommer brukar jag ta barnen så hon får sova 2-3 timmar till. Har inga problem med att sköta hemmet men ofta får jag stå där själv och laga mat eller diska medans hon leker eller försöker få minstingen att somna en stund.

Det kan jag ju nämna också, vår minsta somnar gärna i hennes famn eller vid bröstet, sen har hon svårt att gå därifrån. Han vaknar och skriker när hon reser sig, så det blir ofta att dom ligger i ena delen av soffan och jag i den andra tills hon lyckas komma ifrån eller går in till sängen båda två.

Vi tränar och motionerar och försöker hålla en bra balans med vitaminer och mineraler för att hålla oss på banan. Kosten kan variera lite, men vi försöker äta bra och nyttigt. 

Har pratat med henne om att jag känner så här och till svars blir det att hon försöker och att hon inte kan vara på två ställen samtidigt. Någonstans känner jag att vi måste ändra på nått så vi kan få mer tid, ensamma, som inte alltid slutar i sex självklart, men det får gärna hända oftare än det gör idag.

---

Vad har ni för tips eller vad anser ni om det här? Är jag helt ute och cyklar och bara får vänta ut det?