Kereza skrev 2015-04-21 17:20:41 följande:
Människan är en av YTTERST få raser som har sex för "skojs skull" - vi lever inte längre baserat enbart på rasens fortlevnad - våra liv rör sig inte längre om enbart "överlevnad" som de gör för i princip alla djur på planeten.
Huruvida man anser att vi är avancerade eller ej kan ju debatteras, men i de flesta raser förekommer homosexualitet - särskilt bland de som har sex "för skojs skull"
Dessutom finns fysiska hermafroditer överallt - i alla raser. Vi VET inte om det finns älgar som inte känner sig direkt hypermanliga - för älgar kan inte prata, men däremot vet vi att det finns homosexuella älgar som t.ex alltid intar "kvinnlig älg" roll vid sex av homosexuellt slag. Huruvida de anser sig vara kvinnliga, psykist, kan vi inte veta.
I alla fall - människan kan inte längre direkt jämföras med raser som enbart lever för överlevnad och fortplantning.
När man har lyxen att inte enbart tänka på mat för dagen så börjar man söka personlig utveckling, självförverkligande, den sortens saker - och för många innebär det alltså att de har tid och energi att fundera över sin plats i världen och inse att den inte helt stämmer med vad som förväntas.
Vad det gäller normer då; den här borde du Lätt kunna lista ut själv - när du möter någon som ser ut som en man, utgår du då från att den är en man, eller tänker du "en levande varelse"?
Jag kan tycka det är störande, på ett själviskt plan, att jag ska behöva gå omkring och visa så jävla mycket respekt och tassa på tå hela tiden - det är jobbigt för MIG - MEN det är inte en så stor ansträngning för mig att den på Något sätt kan jämföras med lidandet jag skulle orsaka människor genom att vara Ytterligare en i raden som behandlar dem som om bara deras kroppar och deras inrättning i mina antaganden spelar någon roll.
I deras liv är DE huvudpersoner, precis som jag är det i mitt.
Och Pride...du har inte fattat vitsen med Pride?
Det är TRETTISEX år sedan homosexualitet slutade betraktas som en PSYKISK SJUKDOM - det är inte ens en HALV livstid. Du tycker inte det känns begripligt att vilja fira att man plötsligt får finnas utan att riskera behandling, inlåsning och statligt godkänd lobotomi? Alltså, utan att behöva fundera över saken någon längre stund - när du är kär, hur känns det? Varmt, glatt, överväldigande, euforiskt, den man älskar är det finaste som finns och ens kärlek är i princip Magisk - och sedan tänker du att du och din partner går nedför gatan hand i hand och folk skriker, skrattar, spottar, hotar er - känns det ok?
Är du lycklig nog att vara hetero så slipper du uppleva det, så det kan vara svårt att sätta sig in i - men i tonåren, något som säkert de flesta varit med om, så kunde man ibland bli kär i någon - eller någon blev kär i en - som vännerna inte godkände - och ibland stod man på sig, men ibland skämdes man. Men ingen av dem, törs jag gissa, hotade dig någonsin med stryk eller våldtäkt för att du blev kär i någon som inte var mest poppis på skolan...
Självklart behöver Pride fortfarande finnas - visst, för oss som är 0-60 år idag känns det ÖVERLAG helt ok, men homosexuella får fortfarande stryk, misshandlas, mördas, förbjuds att viga sig, diskrimineras i arbetslivet, folk utgår från att de är hetero och så vidare - det blir alltså ett globalt ställningstagande som visar att det finns läggningar som inte följer Bibeln eller allmänna fördomar - och att det är ok.
Hur du ska förklara för ditt barn?
Well, det bästa, tror jag, är att du tar en titt på ditt barn och föreställer dig att han/hon kommer hem en dag när han/hon är 16 och säger "Jag är kär i min bästa kompis som är samma kön som jag - vad är det för fel på mig?" eller "Jag har fel kropp och det gör mig våldsamt olycklig" eller "De slår mig i skolan och säger att de ska döda mig, för att jag inte är som de är"
Hur skulle du besvara ditt barn?
Tack för ditt långa svar!
Intressant om djuren och älgarna, aldrig hört om det tidigare.
Ja jag utgår från att en man är en man och det lär jag fortsätta göra. Har svårt att förstå varför jag skulle börja använda hen om någon jag vet könet på.
Ok, jag kan så klart köpa att Pride är bra för att visa världen i övrigt att vi accepterar alla. I Sverige har jag nämligen känt att det är ganska överspelat, jag känner visserligen inte särskilt många homosexuella men de jag känner ser jag ingen som helst skillnad på i liv eller behandling, en av mina bästa kollegor är homosexuell och gift och det känns inte som att det är minsta grej med det någonsin.
Men vad jag ska svara mitt barn om det är i den situationen när de är 16 hjälper mig inte i vad jag ska förklara när de är 7 år?
