Hur gör ni som har make/hustru som jobbar utomlands och ni därför inte har möjlighet att jobba på samma sätt som vanligt? Jag kan bara arbeta deltid och har därför väldigt låg inkomst. Han står för hushålls kostnader och jag tar hand om hus, barn och djur. Men han kan både amortera på sin del av huslånen och ha en privat pensionsförsäkring. Vad tycker ni? Borde han inte trygga för min pension också?
Vad gör du med din deltidslön? Du säger att han tar hand om alla hushållsutgifter och nu vill du han ska trygga din pension. Vart går din egen lön, till nöjen?
Vad gör du med din deltidslön? Du säger att han tar hand om alla hushållsutgifter och nu vill du han ska trygga din pension. Vart går din egen lön, till nöjen?
Det är många som undrar vad min lön går till. Den går till huslån, studielån, mobiltelefon och andra egna småutgifter. Särskilt mycket utgifter för nöjen blir det inte när man är själv med barnen. Vi bor på landet och våra föräldrar är gamla och bor långt bort så barnvaktsmöjligheter är begränsade. Men det är inte nuläget som oroar mig, det är hur det blir längre fram.
Varför är det så många som tror ont om folk? Det behöver inte finnas något negativt alls i människors beslut.Mina åsikter:1. Det är väl helt naturligt att ena parten i ett förhållande, vilken av dem det än är, vill jobba utomlands och göra karriär. Det behövs folk till det också. Och det kanske är en dröm han haft, låt honom få uppfylla den, självklart! Det betyder naturligtvis inte att hans mening med det är att "lämpa över" arbetet hemmavid på sin fru. Det finns ingen anledning att tro att han har några baktankar alls, som en del här verkar tro, typ "där har han ordnat det bra för sig!". Jag skulle utan tvekan låta min man få följa sin dröm, och vet att han skulle göra samma sak för mig.2. Det är också helt naturligt att TS vill (ja, faktiskt, även om hon så skulle ha möjlighet till ett heltidsjobb) jobba heltid. Hon vill väl ta hand om sina barn? Herregud vad många människor det finns som verkar skaffa barn för att "så ska man göra" och inte för att de vill umgås med dem så mycket som möjligt! Och nej, jag menar inte att man ska skippa egentid och sådant, absolut inte, men var ligger logiken i att ha barnen på förskola en massa timmar om paret tillsammans har råd med att ena parten jobbar mindre?3. I den situationen TS nu är i är det också helt naturligt att TS man betalar för hennes framtida försörjning också. Ni som inte tycker så - hur anser ni att man ska leva om ena parten tjänar 20 000 och den andra 40 000? För en lång tid framöver, kanske till pensionen? Ska man då betala lika på allt ändå, och så ska den med högre inkomst unna sig själv en massa grejer medan den andra inte får någonting över? Om inte - då betalar ju redan höginkomsttagaren mer i det vardagliga livet - och då kan den såklart betala mer för framtiden också. Det är inte orättvisa, det är bara det naturliga - att ställa upp för sin familj.Jag vet att några skrivit åsikter liknande mina, och jag är glad att ni finns i världen. Klart man hjälper sin familj i alla lägen - annars är det väl ingen mening med att ha någon?Ursäkta att min inlägg blev så långt, jag kan tyvärr inte bättre.
Skulle citera "FIA" men tryckte fel. Precis som hon skriver så behöver det inte alltid finnas onda avsikter eller baktankar. I vårt fall kom frågan upp och vi sade OK. Jag och barnen hade kunnat följa med, men vi (jag) kände att det var bättre för både mig och barnen att stanna. Hade vi följt med då hade jag inte haft någon inkomst alls och det kändes inte så kul.
Fast som jag har förstått det kan även om hon arbeta heltid om heltidsarbete på närmre håll dyker upp?