3 åringen paniskt rädd för att få sitt hår klippt...hjälp

men allt jag skriver försvinner!!!

Det är hans kropp,jag hade aldrig gjort det mot ett barns vilja.När vår dotter inte ville klippa sig eller borsta sig köpte jag bra grejer hos frisören så det blev lent.Ibland fick hon borsta mitt hår och hade jag tur fick jag prova borsta hennes hår,med borste hon själv valt.Rädslan går ofta över sen utan tjat.

Klipp det inte! Jag minns fortfarande hur jag blev tvångsklippt som barn... Jag skrek och grät och blev fasthållen. Skorv är inte ens farligt och om barnet inte själv stör sig på det så låt det vara. Om barnet stör sig men inte vill klippa, prova tofsar etc.

Men alltså, det här med att inte gå emot barnets vilja när det gäller den egna kroppen?

Mina barn är i en period där de vägrar bada. Inte får de gå obadade då vecka ut och vecka in. Jag badar dem under protester. De hatar även att tvätta håret, men det gör jag iaf, det måste ju tvättas åtminstone en gång/ vecka. Min lillkille vill inte bli klippt, men han klipps ändå. Han har för tjockt och för mycket hår för att det ska vara praktiskt med långt hår. Han kladdar alltid mat i huvudet och det blir skitäckligt efter någon dag.

I perioder vill de t.ex inte borsta tänderna heller. Ska jag strunta i att borsta dem då? Det är ju inte heller bra? Ibland vägrar de klä på sig, ska de gå ut nakna då menar ni?

Självklart lockar man och pockar så gott det går, men tillslut kan det ju bli så att det blir tvång. I min värld är det liksom inga konstigheter. De måste lära sig att vissa saker bara gör man, även om man kanske inte tycker det är så kul....

TS son är däremot paniskt rädd, då behöver man ju såklart inte tvinga honom det första man gör. Men i ärlighetens namn, hade håret varit helt omöjligt att sköta som långt hade jag hållit fast och så hade pappa fått klippa..... Hemma hos oss har vi regeln för dottern (4 år): Borsta håret morgon och kväll, annars klipps det kortare. Hon har långt korkskruvshår som blir som dreads om det inte borstas. Pagelångt går det att sköta ok, men dottern vill ha längre. Så då får hon borsta det, antingen själv eller att jag gör det. 

Självklart ska en inte tvinga sig på barns kroppar om det inte är NÖDVÄNDIGT. Att sköta barnets basala hygien får väl anses vara en sån nödvändighet? Ibland tvingas vi vuxna göra saker mot barnets vilja för deras egen skull men vi få aldrig tappa respekten för barnen och deras integritet. Vill du att barnen ska respektera dig, sig själv och andra människor måste du förstås också respektera barnet. Mycket av barnets trots föds ur frustration över dess maktlöshet.

Men man måste ju inte ha kort hår? Det är nödvändigt att borsta tänderna, efrersom man får hål, man måste tvätta sig, det är inte hygieniskt att gå omkring med mat och snor i ansiktet och otvättat underliv.

Långt hår... Tja, många små barn har långt hår utan att det verkar vara några problem, företrädesvis flickor. Lustigt att det nästan bara är pojkar som har hår som är "omöjligt" att ha långt. Man undrar om det varit nödvändigt att klippa det om barnet haft motsatt kön...

Våra kompisars grabb var rädd för att klippa sig. Han fick följa med när vår grabb klippte sig ett par gånger för att se att det var ok. Efter det gick det bra. 
Kanske kan vara ett av de steg du tänker dig för att göra det lättare. 

Min dotter har aldrig varit livrädd, men väldigt skeptisk till nya människor som frisören är, då man inte går dit så ofta. För att överhuvudtaget lyckas har vi klippt oss vid samma tillfälle. Hon har fått bestämma vem som har klippt sig först. Varje gång är det jag som klipps först och hon får tid att lära känna frisören och miljön och på självvalt avstånd se hur det går till. Sedan har det varit hennes tur och jag har funnits precis i närheten och vi har pratat om vad som händer.

Den här gången försökte jag att vi skulle gå till en annan frisör, men tji fick jag. Hon blev tvärilsk och vägrade för hon skulle gå dit man fick klubba, så det var bara att gå dit. Väl där försökte de med att vi kunde klippa oss samtidigt, men hon sa prompt NEJ. När det väl var hennes tur gick det utan bekymmer. Hon har även fått vara med och önska att hon vill fortsätta ha långt hår och frisyr som mammas. Dock sa hon knappt inte ett pip under hela tiden hon klipptes häromdagen.

Kanske går det att börja prata om frisyrer som kompisarna har och fråga honom hur han vill se ut. Det finns väl böcker att läsa som Nisse hos frisören, Stora hårboken m fl. Kanske kan ni få låna en katalog med killfrisyrer hos frisören.

Kanske hjälper det att göra regelbundna studiebesök hos frisören, så han förstår vad som händer där och frisören har kanske möjlighet att visa honom vad man använder för saker när de har lite att göra. Likaså kanske han kan få ett frisyrhuvud och testa att klippa själv och se hur det känns. Tyvärr är de väl bara i flickmodell. Sedan kan ni kanske samla ihop saker och han får leka frisör med borste och låtsassax, spännen mm i ert hår.

Gå tillsammans iväg och köp en borste som han kan använda. Min dotter gillar inte att borsta håret då det är så frissigt bak varenda morgon, så hon tycker jag luggar henne. Nu tar vi balsamspray i håret och hon får borsta själv först och sedan någon av oss vuxna. Att använda balsam på kvällen hjälpte tyvärr inte ett smack då hon har så fint hår.

Frågan är ju om er son är väldigt håröm eller bara tycker det är obehagligt att få bort all skorven?

Könet spelar väl ingen roll för långt hår om barnet till och med vägrar att få det borstat och tvättat, då blir det ju både ohygieniskt och svårskött.

Självklart måste man inte ha kort hår bara för att man är kille. Det behöver inte vara långt heller bara för att man är tjej. Men jag tycker det beror lite på ålder på barnet. Vår tjej hade kort hår tills dess att hon själv började protestera inte bara för att bli klippt utan för att hon ville ha långt. Börjar min son att uttrycka sig så blir det självklart samma regler för honom: borsta och tvätta regelbundet eller klippa.

Personligen önskar jag att båda hade kort...,

Om

Nu i helgen provade vi oss fram genom att sätta upp ipaden med favvo-filmen, papper och kritor och även en sax och en borste till honom. Medans han klippte i pappret så klippte jag lite försiktigt med saxen och fingrade mycket med hans hår, det gick ganska bra så länge han hade full fokus på ipaden eller på papperklippandet men så fort han tappade fokus så viftade han med armarna och sa nej...... Vi kommer nu börja göra så lite nu och då för att vänja honom vid ljudet av klippande saxar och att någon fingrar/borstar hans hår.

När jag startade denna tråd var inte tanken att det skulle bli en diskussion om hurvida man ska klippa barnets hår eller inte. Barnets hår ska klippas så är det bara, det är en del av livets gång. Precis som att jag vill att vår dotter ska ha någon form av frisyr och se någorlunda proper ut så vill jag även att sonen ska kunna ha detsamma. Ja det må vara elakt att utsätta sonen för något han egentligen inte vill men han vill lika lite gå till tandläkarn och det är ju samma "rädsla" för honom, jag tror att det beror på "ovetskapen " om vad som hända skall.

Låter som att ni är på rätt väg. Om ni klipper hemma kan ni ju ta lite varje dag under typ en vecka. Då vänjer han sig och så slipper ni stressen av att behöva klippa färdigt innan ni ger er. Han kan ju se lite lustig ut några dagar, det gör väl inget :)

låt honom följa med några andar som klipper sig, så vänjer han sig säkert och problemet försvinner