Jag ville ha fler men inte han - men jag vill inte bli bitter?

Jag gissar att antalet barn inte är viktigare än att er familj håller ihop? (Är det så är det givetvis en annan sak). I så fall - acceptera att det bara blir ett barn. Och att livet ska bli bra oavsett antal barn.

Om rädslan är att bli bitter så fokusera på att inte bli det, att stävja känslan.

Jag och maken gick och samtalade med en kurator kring ytterligare barn men vår bakgrund ser annorlunda ut, maken ville ha barn men inte just då. 
Det som jag upplevde var bra var att vi hade tid avsatt tillsammans med en annan person för att prata om just detta. Ingen av oss kunde ilsket gå iväg eller bete sig barnsligt. Jag fick veta precis hur han kände och han fick veta precis hur jag kände. 

Idag har vi varit på familjerådgivning. Skönt och bra på alla sätt att prata på det viset, även om tårarna rann konstant på mig...

Hur får man ett normalt sexliv efter att i två års tid i princip enbart haft sex för att bli gravid?

Och att ha preventivmedel känns ju fullständigt fel, så jag är inte intresserad sv spiral eller hormoner. Varför ska jag utsätta mig för det liksom? Men att ha sex innebär ju att det finns en sannolikhet att bli gravid. Hjälp, ge mig råd!

Jag totalvägrar hormoner och det vet min man om. Så vi kör kombo avbrutet och säkra perioder och det verkar funka bra ur den aspekten eftersom jag inte blivit gravid. Även om det nu råkar vara min önskan att bli det, men jag skulle aldrig försöka trixa med det.

Använd kondom då, inte rätt mot honom att bli gravid "av misstag".

Jag väntar nu oplanerat barn mummer 3 och min man ville inte heller ha ett till barn medan jag varit osäker men ändå ville. Det jag känner nu trots att han fortfarande inte vill (bara i 7e veckan) är ett helt annat lugn. Får jag detta barn är jag färdig sen känns det som. Då kan jag ta spiral eller han kan sterilisera sig för då behövs inga fler barn i vår familj för att den ska kännas komplett. Låter knasigt och flummigt men det är den inre känslan. Mannen är som sagt inte övertygad än men han accepterar att jag inte vill gör abort men är samtidigt rädd för att vi inte ska orka mer eller börja bråka mer men han älskar såklart dom barn vi har och kommer säkerligen älska även denna krabat. Förstår honom och han förstår mig och nu avgjorde ödet åt oss.

Den inre känslan är svår att ignorera och om ts inte längre ska försöka få barn får ni försöka hitta njutningen i sexlivet istället, udda platser udda tider leksaker. Försök hitta tillbaka till kärleken till din man och ibland kan resultatet bli lite oväntat ???? lycka till!

Ska tillägga att vi endast kört avbrutet sen minstingen kom för 3 år sedan så den metoden fungerade inte riktigt här längre