Hen vägrar betala underhållsstöd

Det är självklart att det tar tid.

Det anses inte heller vara ett gott samarbete att flytta barnens boende och vägra ha 50/50.

Nu är ju antagandet att TS bara tar barnet och flyttar ganska grovt förenklad... Min kompis ex vägrade av princip att skriva på ett enda papper, helt enkelt för att jävlas. Det gällde alltså även när de skulle flytta från en trång lägenhet till ett rymligt hus, 100 m bort från lägenheten. Försvårar ju inte särskilt mycket, och borde ju ligga i barnens bästa att få bo så de kan få egna rum.

Jag vet inte vad man har rätt till egentligen, men denna kompis skaffade en advokat som framgångsrikt krävde in underhållet som hon förlorat.

Om man separerar måste ju den ena parten flytta. I mitt fall vägrade jag en 50/50 uppdelning eftersom det inte var lämpligt för barnet -vilket socialförvaltningen och Tingsrätten sedan höll med om. Så ja, pappan kunde ju hävda vad han ville men det ÄR inte alltid bäst för barnet att vistas lika mycket hos båda föräldrarna, särskilt inte om det inte är alls den uppdelningen det brukar vara. Barnet måste ju också få vänja sig vid alla förändringar i lagom takt. En del föräldrar vill ha växelvis boende av ekonomiska skäl, det är inte heller med barnets bästa i åtanke.

Nej. Ts skulle inte ha ett problem om hon bodde kvar där hon bott innan. Nu har Ts flyttat barnets boende, mot pappans vilja. Det är uppenbart eftersom problemen har uppstått ett par år in i tvisten samt att pappan vägrar skriva på flyttanmälan.

Det behöver inte alls vara i den andra förälderns intresse att barnen ens ska flytta några hundra meter. Det kan påverka mycket negativt beroende på situation.

Ts har själv skapat problemet- pappan har rätt att vägra skriva under en flytt och då har Ts inte rätt till underhåll under utredningstiden.

Ts skriver om interimistiska beslut från -13. Dvs hon har flyttat efter att de en gång har separerat och hamnat i tvist. Hennes eget val.

Det är kanske inte bäst för barnet att bo hos Ts och pappan har all rätt att kämpa för att få boendet. Vem tror att man vinner ekonomiskt på att ha barnen boende alls hos sig?? Tänker man så, har man inte mycket koll på fakta, om man inte lever på bidrag förstås, för då tjänar man på att ha boendet.

Jag förstår inte varför det har tagit så lång tid, om det är för att TS inte ansökt om att få barnet folkbokfört hos sig tidigare kanske, men jag förstår inte riktigt hur du tänker heller...? Om ett par föräldrar väljer att separera så flyttar den ena ut men barnet är automatiskt folkbokförd på den ursprungliga adressen - varför ska det självklart vara så menar du? Och att båda föräldrarna hamnar i vårdnadstvist är ju för att en av dem stämmer den andra - vi vet inte vem i TS fall, så det är kanske inget val. 

Om vi tänker oss att pappan säger att han ska ha lägenheten och mamman tvingas flytta men mamman är den som engagerar sig mest i barnet och är den som barnet tillbringar mest tid med - är det då rätt att barnet ska fortsätta vara folkbokfört hos pappan? Och är det rätt att pappan ställer till med krångel enbart på grund av att han är arg på mamman och vill straffa henne?
Vi vet inte om TS är mamman eller pappan?

Och jag tror att det är många föräldrar som inte har koll på fakta innan de går in i en vårdnadstvist - det tycks som att en hel del tror att enskild vårdnad och umgänge är samma sak!
Jag tror både ilska, principer och ekonomi kan styra mycket. Ett växelvist boende betyder att ingen behöver betala något till den andre - det tror jag absolut kan ha betydelse för många. Ekonomiskt tjafs inom hushåll är ju inte direkt ovanligt!

Vi separerade 12 och jag flyttade ut ur vår gemensamma bostad till den bostad jag har nu.

Barnet har bott större delen av tiden hos mig sen dess men den andre föräldern har alltid vägrat att öht prata om att ändra folkbokföringen. Jag har tre int. beslut på att boendet skall vara här, det senaste från feb i år då jag även valde att göra en folkbokföringsanmälan för att kunna få underhållsstöd.

Jag trodde då att det skulle funka ganska enkelt men den andre föräldern har ljugit för skatteverket och påstått att barnet bor mer än avtalat där. Därför har skatteverket en omfattande utredning som drar ut på tiden och under den tiden får jag heller inget underhållsstöd.

Enkelt sagt skulle allt detta ha gjorts redan 2013 men jag har helt enkelt tänkt att vi skulle bli klara i tingsrätten ganska snabbt och därför avvaktat rättegången vilket milt sagt dragit ut på tiden......

Det ekonomiska läget här har ändrats vilket gör att jag behöver det extra stödet som jag enligt lag har rätt till men inte får pga alla dessa utredningar och strul.

För sakens skull kan det vara värt att nämna att både tingsrätten och soc anser att det INTE är barnets bästa med 50/50 av olika anledningar

Det är inte intressant i TR om hur underhåll betalas eller inte.
Men det kan slå tillbaka om det används som ett argument för att svartmåla.

jag *tror* att du får ha tålamod och låta processen ta sin tid,
du kommer ju få det till slut.
Om du hamnar under normen kan du säkert komplettera med försöjningsstöd en tid

Fast man tittar ju på föräldrarnas försörjningsförmåga av barnet/barnen och i det ingår ju diskussionen om underhåll? Den förälder som har barnet färre dagar har ju ändå försörjningsplikt gentemot barnet och har man pengar men inte vill betala av princip måste det väl trots allt ses som att man inte är samarbetsvillig eller tänker på barnets välbefinnande - och det borde väl slå tillbaka på den förälder som inte vill betala underhåll?

Exakt min tanke!

Förstår inte hur detta kan tolkas som att jag försöker svartmåla den andre föräldern. Det är ju hen som inte följer lagar och regler..

Jag var mest nyfiken på om TR ser det som att hen inte är samarbetsvillig

Ja, jag vet ju inte riktigt hur domaren i Tingsrätten tänker - det beror nog på vem man får där. Men personligen ser jag det som att oavsett vad man själv har för mål och avsikt med en vårdnadstvist så ska man göra det bästa för barnet även under tiden tvisten pågår. Är det så att barnet vistas mesta tiden hos en förälder - oavsett om man själv är emot det - så måste barnet få vad det behöver där. Om man vägrar skriva på papper om folkbokföring så att det inte finns möjlighet att få underhållsstöd och samtidigt inte betalar nåt underhåll trots att barnet/barnen vistas mesta tiden hos andra föräldern så tycker i alla fall jag att det är en trist inställning.

Skönt att se att någon tänker lika som mig.

Jag tycker det är självklart att man ska betala. Hade barnet varit heltid hos den andre föräldern hade jag gjort det.....

Det återstå att se. Utan huvudförhandling och dom kan man aldrig veta säkert.

Föräldern kan tillgodose försörjningen utan att betala underhåll till den andra föräldern.

Har Ts stämt för underhåll eller varför skulle diskussionen alls komma upp i tingsrätten och vara relevant för boendefrågan?

Jag har stämt för vårdnad och boende.

Jag tycker inte det tyder på att den andre föräldern visar samarbetsvilja och agerar för barnets bästa genom att vägra skriva under papper om underhållsstöd men är nyfiken på om TR resonerar lika.

DET är vad det handlar om.

Förälderns ekonomi och försörjningsförmåga av barnet påverkar beslutet om var barnet ska bo mest och underhållet blir på så vis relevant för boendefrågan - även inställningen till pengar och att man prioriterar barnet påverkar ju lämpligheten som förälder. Det är ju inte så lämpligt om barnet bor många dagar hos en förälder som lägger pengarna på sig själv och inte på vad barnet behöver?
I mitt fall stämde ingen för underhåll men försörjningsfrågan kom upp och således diskuterades även pappans ekonomi och ovilja att betala underhåll. Han har även skulder vilket också kom upp. Var barnet ska bo är ju avhängigt många faktorer och förälderns syn på sitt eget ansvar att ge barnet vad det behöver spelar absolut roll!