första abortpiller intaget. ångrar mig

Har hon redan många barn o barnbarn kanske det räcker om hon nu känner sig så osäker på om hon vill ha fler.

Har hon redan många barn o barnbarn kanske det räcker om hon nu känner sig så osäker på om hon vill ha fler.

de är väl upp till henne

Klart att det är men hon skrev ju här av en anledning att hon undrade vad andra tyckte.

Allvarligt? Risken är extremt allvarliga fosterskador ifall du inte får ett mf. Och jag hoppas du förstår vilket liv du dömer ditt barn till om du avbryter det här. Sitter och tittar på mina  små 7 månaders bebisar och tanken på att dom skulle ha något fel är HEMSK! Och att det skulle vara pga av mig och att jag var egoistisk nog för att döma dom till det ödet skulle vara förödande.
Fullfölj aborten, och försök senare på nytt. Vanligtvis är jag inte överdrivet för abort, men det här är ett undantag.

Jag beklagar dock att du inte fick bra information från sjukhuset. Samt att du försent ångrade dig. Men för er allas bästa är den här gången att fullfölja, sörja och sedan försöka igen.

Lycka till!

Hon har inte bett om åsikter om hur många barn som är lämpligt att skaffa. Hennes fråga är om det går att fullfölja graviditeten efter att ha tagit abortpillret.

I vilket sammanhang kan en normalfungerande förälder tänkas berätta en sådan sak för sitt barn ? Jo bara så du vet älskling så gjorde vi verkligen allt för att du inte skulle bli till...

Jisses...

Går ju fullfölja graviditeten om inte kroppen stöter ut det. Finns säkert en risk att barnet fått skador men det är väll hur mkt man orkar med i framtiden.

Jag valde o avbryta just av den anledningen. PM det hade blivit något fel på barnet. Jag har redan ett handikappat barn.

Tack alla för erat stöd. ??

Normalfungerade? Jag frågade om jag var planerad och det var jag tydligen inte, hade ju varit värre om min mamma hade gjort abort och det blev misslyckat, så jag föddes ändå. Precis som att dom gjorde allt för att bli av med mig, nu ville dom bara förhindra att jag kom tidigare. Fattar inte hur det kan vara dåligt att berätta?

Jag vet att jag inte var planerad, ett s.k "misstag". Jag har aldrig tvivlat på mina föräldrars kärlek till mig.

Mina föräldrar var unga, bodde hemma och hade nyss träffats.

De tog sitt ansvar i allt vad föräldrarskap innebär och jag skulle inte för allt guld i världen byta ut mina föräldrar. Att vara ett "misstag" betyder inte att man är oönskad eller oälskad.

Lite OT men allt är inte svart och vitt alla gånger...

Jag tog den första tabletten för att göra en skallad medicinsk abort i vecka 12-13. Ångrade mig direkt och när jag kom tillbaka för att fullfölja aborten sa jag som det var att jag ångrade mig och ville behålla barnet. De tog väl hand om mig, förklarade att det går, men att det finns en förhöjd risk för missfall de närmsta veckorna. Gjorde ultraljud och där syntes ett foster som levde och sprattlade. Läkaren som utförde ultraljudet förklarade också att det finns inga förhöjda risker för missbildningar eller liknande pga tabletten som jag hade tagit utan endast förhöjd risk för missfall.

Idag har jag en frisk son på lite över ett år, så det är klart att man kan ångra sig även om de finns risk för missfall.

När jag gjorde medicinskt abort för flera år sen sa dom på sjukhuset när jag skulle ta de första pillret att jag hade 2 timmar på mig att ändra mig (spy ut den) sen efter de va de försent.
Så satt i 2 timmar och hade ångest över att göra abort då bm satt på rosa moln över att hon hade blivit farmor för första gången, inte så professionellt enligt mig.
Men de slutade i missfall, behövde inte ta de resterande tabletterna.

Hoppas du väljer rätt, och har tagit kontakt med sjukhuset om du nu väljer att behålla de, om den nu vill stanna kvar. Lycka till. Kommer fler tillfällen annars.  

Vill uppmärksamma er om att tråden ligger i Känsliga Rummet.
Fokus på TS problem och frågeställning.
Debattera går bra att göra i den allmänna delen av forumet.
/Moderator

Skulle du tänkt på innan. :)