Orolig för missfall, hur slappnar jag av?!

Ingen?

Ja... Jag är gravid i v.35 nu (första gången) och var nojjig och orolig för missfall mm fram tills RUL. Gud vad tiden gick långsamt!! Nu i efterhand "ångrar" jag lite att så stor del av graviditeten gick åt att oroa sig... Men man vill på något sätt ställa in sig att saker kan gå fel om det skulle gå fel..:

Jag vet inte vad man kan säga. Du kan hålla fast vid att du redan vet att du kan få barn. Sen tror jag bara man kan ta en dag i taget. Om man vid ett Tidigt UL i v.9 har påvisad hjärtaktivitet så är risken för missfall bara 1%. Så planera in ett tidigt UL för att stilla oro. Och sen tänka på att blir det missfall så är det oftast pga tex kromosomfel eller att fostret inte är livsdugligt..

Vet inte om det fanns något där som hjälpte. Det är väldigt jobbig tid fram tills man kommit lite längre i graviditeten..

Är du mellan 25-29 ca så är det ungefär 20% risk. Det är samma i varje konstaterad graviditet. Men får man tidigt svagt positivt före utebliven mens är det det dubbla, men det räknas inte som konstaterad graviditet utan som sk kemisk och är mycket vanligt. Då blir inte testen riktigt starka och försvinner runt bim och mens kommer som vanligt eller ett par dagar sent.