Vet inte om det är personen eller annat
Jag har varit separerad från "min partner" och pappa till vår son sen 2004. Vi hade en slitig relation och som familj hade vi inte kul ihop. Vår relation byggde mest på sexuell passion.
Han dejtade en annan kvinna snabbt efter, men på hans initiativ inledde vi en sexuell relation när hon åkte till sitt hemland. Deras relation tog slut och vi fortsatte att ha sporadiskt sex under kommande åren. Jag hade mest hand om vår son under hela hans uppväxt och har inte träffat någon annan man. Åren har gått,vår son är snart 20 år nu. Han har, vad jag vet ingen annan kvinna och nu är han pensionär. Jag är själv 56 och bor med sonen. Givetvis har jag varit ute och dansat mm, men aldrig träffat någon man.
Under sista året har jag märkt att jag inte har haft någon större sexuell lust längre till exmannen, som envetet söker mig för sex. Vi gör ingenting annat ihop förutom det och äter middag, han lagar mat och diskar hemma hos mig. Han har boende utomlands halva året och bor i ett hus som han äger på landet. Men sen ett par år sedan har han börjat komma och bo i min lägenhet mellan sina andra boenden. (tidigare vägrade han sätta sin fot innanför min dörr under 8 år).
Varken han eller jag är bra på att prata konkret vad som ska gälla. Det blir en diffus sörja där jag inte egentligen vet vad han är ute efter: lättsamt sex, kravlöst etc. Jag har själv jätte svårt att dels säga, "nej du kan inte bo här hos mig, mer än typ max några dagar" Vår vuxne son tycker ju att det är lagom kul att pappa bor hos oss eftersom det är trångt. Vi sover aldrig i samma säng när han bor här utan han ligger i en extrasäng.
Jag kanske är rädd att bli totalt ensam utan någon alls att relatera till. Men gillar inte heller att det liksom "bara blir". Att jag inte styr den här förbindelsen utan det gör ju han. Försöker säga att jag vill ha en man att göra saker med inte bara ha sex med, gå ut och äta eller vad som. Kan säga att vi inte har särskilt många intressen gemensamt, och han är väldigt självcentrerad på sitt och kring sig. Kan inte prata med väninnorna för de är redan trötta på detta. Vet inte vart jag ska vända mig riktigt.
