PCO-s och dåliga spermier

Jag känner att jag gärna hade berättat, iallafall för de närmsta, just för att man aldrig vet innan hur man kommer reagera på hormoner och liknande.

Sen finns det ju såklart väldigt många som inte behöver veta också, nu är ju de här beskeden rätt färska så ger vi det lite tid blir det säkert lättare hur vi ska ställa oss i den frågan.

Beroende på vad nästa test visar, är det helt korkat om man skulle prova typ pergotime under tiden man står i IVF-kön?

Jag menar det behövs ju trots allt bara en spermie och har jag ingen ägglossning så är det ju definitivt omöjligt.

Det kanske är helt omöjligt att ens få gyn att skriva ut det, men det är en sån sak jag kan tycka inte heller skadar, eller är jag helt ute och cyklar?

Skriver från mobilen så ber om ursäkt för den dåliga styckesindelningen!

Om antalet spermier anses så lågt att normal befruktning är uteslutet hjälper ju inte Pergo heller. Fråga går ju dock,men har de redan föreslagit IVF anses chansen på egen hand extremt låg. PCO i sig är bästa diagnosen vid IVF,ger stor chans i sig att bli gravid så hittar de bara bra spermier är chanserna rätt höga. 

Oj, jag tycker ju dock att man ska berätta. Men vi har inte fått några elaka kommentarer från nått håll. Sen om folk har pratat bakom ryggen på oss det vet jag inte och det bryr jag mig inte om.

Men det finns ju idioter överallt tråkigt för er att ni fått idiotiska kommentarer.

När det gått 9 år med 13 IVF.er bryr sig inte folk längre hur som helst... Bara inse att det var korkat att berätta från första början. Tror oerhört få människor verkligen bryr sig och har nåt snällt att säga.

Väldigt tråkigt för er att det var det. Men för oss var det otroligt lättnad att berätta. För vi har fått ett enormt stöd från många olika håll. Vi har dock inte hållt på lika länge som ni.

Ja du har säkert rätt, man greppar ju gärna efter halmstrån :)

Ja jag har också hört att pco ska vara bra vid ivf så vi håller hoppet uppe :)

Tråkigt att du blivit bemött på det viset när ni berättat :/ men vi har iallafall bestämt oss för att berätta för min sambos syster just för att de har också genomgått ivf :)

Jag håller med dig. Det går ju också att berätta för några utvalda (och inte till kreti och pleti).

Jag tror att det är jobbigare att gå med "den stora mörka hemligheten" (som det ju lätt blir) och göra allt för att anlägga en fasad att "allt är kalas/normalt/helt okej" när det är allt annat än just det. Tror att det gör att det blir ännu mera anspänning vid IVF än vad det redan är. Det kan vara skönt med några ventiler, för periodvis så är det energikrävande att gå på behandlingar, helt klart.

Det enda som jag kan minnas i form av klantiga kommentarer från folk är att har väl pratat om det så tror en del att det är okej att diskutera IVF och behandling hur som helst och när som helst, som när man tar en (lättsam) fika. Nä. Vi vill inte diskutera nästa försök med folk (om jag inte tar upp det själv). Det är ju fortfarande en högst personlig grej. Å andra sidan lär man sig vem som har social fingertoppskänsla och vem som inte har det..

Jag sällar mig till de andra i tråden ang Pergotime. Nej, vänta på IVF om din man har få och sämre simmare, såvida det inte är något som läkaren verkligen tror på. Spara era krafter till IVF och behåll ett så normalt sexliv som möjligt! Pergotime skapar lägen då man "verkligen måste måste måste" ha sex (har du tagit hormoner för ägglossning så måste ju han göra sin del). Det är nästan som att be om problem med "leveransen".

Jo, en annan sak: Det brukar vara väldigt känsligt för män när det är manlig faktor involverat, så mycket känsligare än när infertiliteten ligger hos kvinnan. Det kan vara en anledning till att din man inte vill prata om det. Han kanske känner sig omanlig. Ni kanske kan komma överens om hur ni isf ska prata om det. Det går ju att helt neutralt säga "vi har ett logistiskt hinder" eller något som inte specificerar vad det är eller hos vem det ligger.

Men skulle du ha orkat så länge om du behövt "låtsas som ingenting" under de svåraste stunderna? Tråkigt att du gått igenom en så lång resa. Jag känner med dig.

Jodå, det finns folk som bryr sig efter så många år. Du låter dock ganska luttrad (hoppas att du rentav inte slår folk ifrån dig). Folk kanske undviker ämnet just för att ni försökt så länge, att de tror att snälla ord inte tröstar längre. Vi är generellt sett ganska kassa på att trösta och våga prata om jobbiga ämnen/sorg i Sverige. Det är synd!

Nej,folk bryr sig inte. De tror inte vi kommer lyckas,de vill nog knappt att vi lyckas. Säger man nåt får man nåt spydigt tillbaks! Ett par vet= de enda vi umgås med. Resten mår vi bättre utan. Jag tycker folk överlag är elaka,ego och oempatiska. Det märks när kriserna väl kommer och man inte lyckas på många år. Då tröttnar folk t.o.m på att låtsas vara snälla. Vi slutade försöka få empati för länge sen. De svåraste stunderna håller man för sig själv av ren självbevarelsedrift. Likadant här på F.l. Söker man stöd får man nåt elakt tillbaks av nästan alla.

Ja, vi väntar iallafall tills vi fått svar på nästa prov så utgår vi därifrån :)

Jo jag har förstått att män har lättare för att tycka det är "pinsamt" och min sambo berättade igår att han tyckte det var skit för att alla andra i hans familj är superfertila :/

Gud vad tråkigt att ni blivit bemötta på det viset :(

Känner verkligen med er!

Det tycker jag låter bra, att vänta på nästa provsvar. Det går säkert bra för er, även om det blir IVF! Det finns ju sämre utgångslägen (inga ägg eller spermier, dålig kvalitet på äggen osv). Sedan kan ni ju se det som att du har många (ägg) och han har få (spermier) - ni kanske jämnar ut varandra!

Hej på er!

Ville bara uppdatera lite, det ny spermaprovet visade bra resultat, något få i antalet men ändå normalt.
Så nu ska jag få börja med pergo, ni kanske kan tänka er glädjeskuttet hemma när vi fick resultatet :)

Sen vet man aldrig, det kanske bli IVF i framtiden ändå men nu har vi ju ändå lite bättre odds att "slippa" det :)

vi valde att berätta för min sambos syster då hon har genomgått IVF och det kändes faktiskt jättebra att få lätta lite på hjärtat och få höras hennes historia kring IVF.

Så nu väntar vi bara på mensen sen jäklar ska det knapras piller och mysas i sänghalmen :D

Vad roligt att läsa!

Men hur låg spermiekoncentraion var det på första provet (som du själv skrev var riktigt dåligt) om nästa prov blev bra resultat och bara något nedsatt i antalet?

Lindiz89: Skönt att koncentrationen var bättre den här gången! Vår barnlöshet beror på manlig faktor. Därför har vi fått ICSI, och det har varit jättebra. Jag vill bara peppa lite ifall att det skulle visa sig bli IVF så småningom: de är skitbra på att hjälpa till med kvinnliga problem, och så länge det finns någon liten spermiekrake kan de fixa det. Vi gör som sagt mikroinjektioner, och hittills har vi blivit gravida två (!!!) gånger (ett MF, tyvärr). Jag tror inte du behöver oroa dig för att det ska gå för er. Stort lycka till!!! :D 

vi fick aldrig några siffror på resultatet, varken första eller denna gången :/
Men första provet sa hon var jättedåligt, så känns ju nästan som att det hänt något på vägen så att säga, kanske att det blev för kallt eller nåt..
Nu fick vi bara ett brev där det stod att provet var normalt med något få i antalet.
Lite märkligt kan jag tycka att vi inte fått veta mer, men det går ju säkert att ringa och fråga om mer specifikt svar :)

Tack!
Ja skulle det bli IVF sen iallfall så blir det, men det känns ändå skönt att man får en chans att försöka på "egen" hand :)
Det är väldigt häftigt vad de kan göra och risken att man inte skulle kunna få barn alls är ju rätt liten ändå :)

Grattis till er! Kan tänka mig att det känns otroligt när man får det där positiva testen efter lång tid av kämpande :)