Vi skaffade katt för dotterns skull, nu är hon livrädd för den

Hur gammal är dottern?

Alla djur som inte får tillräckligt motion utomhus ränner omkring. Men även utekatter får kattspatt (som jag brukar kalla det). De leker, de busar, de rusar runt i hela boendet, tvärvänder, springer upp och ner för klösmöbeln. Rusa fram och tillbaka över soffmöbeln. Detta är inget som katten kommer att sluta med, även om de med åren blir lite lugnare.

Man säger ju att man äger inte en katt, det är katten som äger dig. Och det är du som bor hemma hos katten, det är inte katten som bor hos dig.

Er katt är fullständigt normal. Fast jag kan inte förstå varför flickan är rädd, men det hör ju inte till saken. Tror ni kanske skall försöka omplacera katten och istället skaffa en kanin.

Lek är mitt tips, det lugnar ner vår lilla katt. Låt din dotter leka med katten så kanske hon blir mer van med honom och han blir lugnare. Ta ett måttband eller något och låt honom jaga. Skönt att han inte är elak utan bara rastlös. Hur gammal är katten?

Ett tips - lär er dotter aldrig använda händerna när hon leker med katten. Händer klappar och smeker. Händer ger mat. Risken finns annars att katten börjar bita och klösa på händer. Må vara på lek, men gör ont ändå. Skaffa några vippor på pinnar från djurbutiken som hon använder när hon busar med katten. Det får katten också att använda sin energi till annat än bara rusningar genom ert boende. Ett par halvtimmespass med sådan lek får dottern att lära känna katten, och katten får utlopp för sin energi. Win-win.

Du skriver att hon bara varit rädd i ett par dagar (efter att ha varit borta från katten ganska länge) Tror du inte hon vänjer sig igen bara hon får "landa" hemma lite? Det kanske får motsatt effekt att börja förstora upp det som ett problem? Jag tänker om det inte varit ett problem innan?

Hur mycket stimulans får katten per dag?

Jag tror på tough Love här, att sätta stopp innan hon utvecklar en fobi/rädsla som inte släpper.

Jag hade sagt "lägg av med det där, katten måste få busa och springa omkring precis som du gör, annars blir det ju orättvist!" I snäll men bestämd ton. Säg åt henne att sätta ner fötterna igen,och inte låta henne gömma sig.

Ibland får barn för sig saker och då kan ett väldigt bra vis vara att sätta punkt för beteendet för hennes egna bästa.

Du kan ju prova att förklara, visa osv först men om det inte hjälper så...

Exempel, min sambo var iväg med pojken till tandläkaren 3 gånger och han vägrade öppna munnen, bara skrek och grät. Sen tog jag med till tandläkaren och sa åt han att sluta upp med att gråta bestämt, och sa att han måste faktiskt.

Då försvann tårarna och jag såg hur trygg och lugn han blev av uppmaningen och allt gick kanon!

Ibland måste man känna sig lite "elak" för deras bästa.

Vad jobbigt. Hur länge bodde katten hos er innan dottern reste bort? 

Kan det hänt något på resan som gör henne rädd? Någon katt som skrämt henne plötsligt, att hon sett någon bli riven i lek, att det kommit en katt rusande i mörkret eller något annat? Eller att någon har sagt att katter är opålitliga eller någon berättat om sår som blivit infekterade, hundar som har rabies eller annat? När man är liten kan en oskyldig kommentar från någon få oanade proportioner, tex om pappan varnat för att klappa djuren på resmålet på kanske varmare breddgrader?