Hej Alla tusen tack för erat engagemang o svar. Vill meddela att jag klarade uppkörningen. Egentligen av en ren slump. Höll på och bokade om uppkörning ar o varje gång det närmade sig 24 timmar före uppkörning Fick jag sån ångest och fegade ur och bokade om (flyttade fram uppkörningstiden) så kom det sig så att jag bokade i måndags kl 09 i farsta, i vanlig ordning bokade jag om 8.50 på söndagen, men panik, hittade ingen tid att boka om till, så flyttade fram tiden 2 timmar (den enda lediga tid Som fanns) för att vinna 2 timmar Att boka ny tid på. Under dessa 2 timmar Fick jag ett överjävligt besked som gjorde att jag bröt samman och grät o grät och missade att leta efter ny tid. Jag grät så mycket att jag grät mig Till sömns och vaknade kl 04 och fortsatte gråta. Kl 10 var en timme kvar Till min körning, men kunde jag köra i det skicket? Nej knappast. Men tänkte att jag går i alla fall ner till centrum och hämtar ut mina värktabletter mot migrän. Just när jag gjort detta Kommer bussen Till trafikverket, så jag tänker att jag kan i alla fall Gå upp dit och må ännu sämre för att jag inte ens vågar köra upp, kan till o me gå upp för trappen och kolla på alla som faktiskt tänker köra upp, men vägrade att gå in i väntrummet Utan satt kvar i korridoren. Alla förarprövare går bara förbi medan en jätteung kille (förarprövarr) stannar och tittar på mig (inser då hur jag måste sett ut helt o fixad och med rödsprängda ögon av all gråt) han ler stort och säger hej. Tämer Att "ja men det är väl klart alla andra ska väl få de trevliga förarprövarna och jag får väl återigen en som gör mig nervös enbart med sin auktoritära utstrålning igen. Killen går vidare in på kontoret och fen minuter senare börjar namn ropas upp. Helt plötsligt hör jag mitt namn så tänker att jag åtminstone ska gå in o se vilken av dem jag fick och säga att jag inte kan köra pga tråkig händelse. På vägen in nöter Jag den jag hade första gången en som känns som han skulle kunna vara plit eller något. I vilket fall, när jag kommer in står den unga trevliga killen o frågar: är det du som är XX? Ja, svarar jag. "Vad bra då ska vi ut o köra en sväng" så frågar han mig om han ska gå igenom punkterna o hur det går till eller om jag minns. Jag svarar att det inte behövs. Han frågar om jag mår bra .. Ja,ljuger Jag fram. Själv då? Han svarar:ja det är ju äntligen måndag! Bra inställning svarar jag. Han frågar om han ska prata eller vara tyst och jag säger att det inte spelar roll; frågar om jag vill ha musik på o jag svarar knappt. Han börjar fiffla med radion Men ångrar sig och stänger av. Fråga mig inte hur det gick till, kände själv att jag gjorde en usel påfart på motorvägen, dessutom velade Jag i växelval både i villaområde och en utfart, men valde rätt växel (ettan) i sista stund. Vid sista påfarter på motorväg Kommer en bil i exakt samma hastighet Som jag, jag tittar bak o följer den med blicken, inser att jag hinner varken före eller bromsa in men bromsar så gott jag kan ändå, han kör fortfarande samma hastighet som jag och påfarten är snart slut, skit, måste komma ut ändå, tittar bak igen och ingen annan bil är bakom så bromsar ytterligare och svänger in. Idiotbil tänker jah, som inte hjälper till vid min påfart och nu är jag jättenära den när jag kör in, tänker om jag ska påpeka detta men sitter tyst och tjurar, nu har jag ändå kuggat. Kör saktare Så att avståndet ökar och han ber mig köra upp mot farsta igen. Vid larsboda rondellen tänker jag att jag ska ta vänster mot trafikverket, det har ju gått 30 min och loppet är kört, men han vill att vi ska dra vidare så att jag ska parkera. Varför drar han ut på lidandet tänker jag? Ja, ja det är ändå ganska avkopplande att köra när man mår så risigt Så jag gör som han säger. Därifrån får jag direktiv om att åka tillbaka. Han sitter knäpptyst o blickar på sin padda. Nu skriver han nog upp alla mina tabbar: ekodrive, dåligt samspel, dålig uppsikt osv. Jaja. Vi parkerar och jag blir ombedd att stänga av och ge honom nyckeln. Så klart.. så säger de alltid när man kuggat, så man inte får frispel och kör iväg eller? Han säger: "ja du har ju i alla fall klarat teorin va?" "Ja" svarar jag o tänker att det var ett nytt sätt att lägga fram det på, som om det är en tröst När mina 1000 uppkörning ar failar. Då säger han "vad bra då kan du använda ditt leg Så länge" "jaha till vad då? " undrar jag. "Ja, när du ska köra. " jag undrar vad han håller på med, om han vill skoja om min kugg eller vad.. jag svarar "ja men jag har ju inget körkort" han svarar "jo, nu har du det. Du är godkänd" . Jag sitter bara där med mina rödsprängda gråt ögon och stirrar. "Grattis" säger han. Jag svarat "du skojar?!" Och han säger "nej sånt får jag inte skoja om. Jag ska bara skicka in ditt resultat här... vänta lite... och blir det grönt ny betyder det att din teori är ok och att du kan köra genom att legitimera dig.. så. Ja det såg ju fint Ut, det är bara ut och köra". Jag är helt i chock. I det tillståndet jag var i är jag helt chockad Att det gick bra. Men detta visar bara min teori, jag har inte kört en enda gång Mellan denna o senaste kuggen, alltså inte förvärvat några nya kunskaper, däremot var jag lugn i den bemärkelse Att jag var så obrydd Att klara mig denna gång Att jag inte orkade bry mig vad han tyckte om min körning. Som sagt så gjorde jag missar, exempelvis påfarterna som ju är viktigare än ex första kuggen angående fel växelval, jag gjorde ju vad jag kunde utifrån det faktum att bilen inte släppte förbi eller underlättade min påfart genom att accelerera , men ändå, det är inte bra att komma för nära vid en påfart, jag kunde lika gärna kuggat där. Nu har jag i alla fall kortet och är så glad. Till alla som kämpar : ge ALDRIG upp. Man vet aldrig När den där ängla inspektören kommer som bara ger allt självförtroende tillbaka och får en att glömma Alla känslor man hade när man kuggade. Det är som att föda barn "när det väl är klart glömmer man smärtan innan" man kommer bara ihåg att det var jobbigt, men inte HUR jobbigt.
