Har man alkoholproblem så kommer hjälpen från soc men vad händer med familjen då?

Nä, om man anser att det är bättre  för barnet med en alkoholiserad mamma så söker man inte hjälp.

Man kan även söka hjälp på andra ställen än socialen.

Är man i den situationen så har familjen redan kraschat. Att barnen far illa i denna miljö vet nog mamman om, men orkar inte bry sig om. Har det gått tillräckligt långt så tänker hon bara på att få tag på sprit och barnen får klara sig bäst de kan. Skulle inte tro att Soc har det minsta lust att ta hand om barnen utan ger mamman stöd i att få hjälp, för har hon kommit så långt att hon kontaktat dem så är hon i alla fall villig att ta emot hjälp.

Eftersom mängden alkohol kan variera för att utveckla alkoholism, även graden av "fyllorna" kan variera och behöver inte per automatik betyda att familjen har kraschat. Tro mig, jag vet. Har sett det på nära håll.

I det fallet jag känner till sökte mamman hjälp efter att barnen blivit myndiga. 

Det behöver inte handla om att livet bara kretsar kring att skaffa alkohol, du tänker nog på dem som sitter på bänken som folk föraktfullt kallar för A-lagare. I de fallen håller jag med om att det kraschat.

I det sista stycket hoppas jag att du har rätt.

Det stod hos 1177 att soc har ansvaret men jag hoppas att du har rätt.
Det finns ju länkarna och AA bland andra.

De flesta alkoholister sitter inte på en bänk och super. De jobbar och har familj.

Naturligtvis skadas barnen om en förälder dricker så mycket att personen över väger att söka hjälp. Att då sätta sitt eget välbefinnande före barnens är ytterligare ett bevis på att man är alkoholist. En sund nykter förälder vill inte att barnen ska växa upp med alkoholism.

Jo, jag känner till det. Vet en som var chef på ett företag och hade kvartingen i skrivbordet i alla år.
Han dog av akut alkoholförgiftning... på jobbet.

Som sagt varierar mängden som kan upplevas som ett problem och måste inte betyda att någon skadas!
Min vän (dotter till henne jag skrev om tidigare) är ett vittne till just detta.

Sedan försvarar jag givetvis inte att det sups i hemmen där det finns barn. Jag ifrågasätter bara vägen till eventuell hjälp.

Men som sagt så verkar det ju finnas fler vägar.

Den som börjar få problem att hantera spriten märker inte själv att mängden alkohol ökar för att uppnå samma effekt. Om du menar att antingen användaren eller barnen inte skadas så har du fel.

Det är bra att du ifrågasätter vilken hjälp som kan finnas. Är man i den situationen att man behöver hjälp så är det nog ändå inte så lätt. Jag vet inte hur Soc prioriterar, men man kan ju hoppas att det är lättare när det är barn som är inblandade.

Mina föräldrar var alkoholister, jag har klarat mig bra ändå, men självklart var det hemskt att växa upp i den miljön utan tryggheten från föräldrarna. Att vara tvungen att ta vuxenansvar fast man var ett barn, all rädsla, all otrygghet och alla tårar. Hade önskat att någon vuxen uppmärksammat min situation, men som barn skäms man och vågar inte säga någonting.

Ok, så du talar av erfarenhet.
Det gör inte jag, jag hade en lycklig barndom och det förekom knappt alkohol hemma.
Så jag är definitivt ingen expert.

Och som någon (du?) skrev så ser ju soc att man tar tag i sitt liv om man söker hjälp.
Tyckte bara att det var lite som att få hjälp med ett problem och få ett annat nytt på köpet.
Kan du förstå hur jag menar?

Var glad att du hade en bra barndom, skulle önska att alla barn hade det.

Jag förstår hur du menar men du har fel. Soc är inte intresserade av att splittra familjen utan att göra den hel igen. Du tror säkert att mamman kommer att omhändertas och inlåst, men så blir det inte. Hon kommer att få hjälp till självhjäp och förmodligen medicin. Soc kommer att hålla kontakten och se att mamman gör det hon ska för att bli frisk. Frågan är om mamman inser att hon dricker. Kan hon göra någonting åt det själv eller har det gått för långt?  Den viktigaste faktorn i det här är att mamman VILL ha hjälp.

Nej så funkar det inte att man får sina barn omhändertagna för att man söker frivillig hjälp för missbruksproblem. Mamman kan få hjälp med sina problem hemma, 12 stegbehandling i öppenvård, antabusbehandling via landstinget, kontroller för att säkra barnens hemmiljö etc. Samtidigt kan barnen erbjudas stöd i form av barngrupper för barn till missbrukare där de får träffa andra barn i samma situation. Om det inte funkar kan barn och mor placeras tillsammans på behandlingshem. Om alla dessa olika insatser i slutändan ändå inte fungerar och missbruket fortsätter så ja då Kan det sluta med ett omhändertagande om saker är riktigt illa... Men då är det ju också nödvändigt inte sant.

Nej, jag tror inte mamman skulle bli inlåst.
Att hon inser det är ju givet om hon söker hjälp för det.

Jag hoppas du har rätt, jag skrev tråden av en impuls och tackar för ditt perspektiv på saken.

Det låter ju bra om det fungerar så.

Tack för ditt svar!

Ett första steg innan man vänder sig till socialtjänsten kan vara att kontakta sin närmaste beroendemottag inom landstinget. Där kan man få stödsamtal samt medicin i form av antabus eller sugdämpande. Om detta inte skulle hjälpa kan man i samråd kontakta socialtjänsten om ytterligare behandlingsinsatser som öpoenvård eller behandlingshem skulle behöva. Ofta räcker det med kontakt med beroendecenter om det handlar om ett lättare missbruk/överkonsumtion. Det viktigaste här är att poängtera att man INTE behöver vara rädd för att ta dess kontakter. Socialtjänsten omhändertar inte barn i första taget.

Ok, tack för svaret!

Nu är det inte så att jag har dessa problem utan tanken bara väcktes. Eventuellt har det klarnat för någon annan som läst och kanske kan våga söka hjälp.
Det vore ju fantastiskt!

Av egen erfarenhet vet jag att många inte söker hjälp pga av detta.

Men ofta kan man ha kvar sina barn, medan man går en behandling, dock får man inte göra misstag mera.

Japp, jag tror som du ts att det kan skrämma en hel del föräldrar från att söka den hjälp dom behöver om dom tror att dom riskerar barnen.
Men vad ska man göra från socialtjänstens håll om man märker att barn far illa så måste dom ju agera.
Det måste vara överordnat föräldrarnas intresse.
Sen hoppas man ju att föräldrar ändå har förmåga att sätta sina barns bästa i första rummet och söka hjälp när sitautionen blir ohållbar.

Och, tycker bilden av en supande förälder i tråden inte stämmer. Många lyckas hålla uppe en fasad hela barnens uppväxt och tänker inte bara på att få tag på sprit. Säger inte att det är bra, utan det är ett faktum.

Det gäller även droger, men vissa droger är väl svårare än andra att dölja. De lättaste att dölja är ofta de värsta (att sluta med), som alkohol, lugnande tabletter och heroin.