Vågar ditt barn sova borta?

Har en son som är 4½ och de gånger vi har barnvakt har han inte sovit hemma utan hos barnvakten (farmor/ mormor och morfar) Sonen själv frågade tom om han fick följa med mormor och morfar till dem och sova där själv i 3 nätter innan jag och maken hämtade honom. 

Själv hade jag det lite svårare för att sova borta när jag var mindre. Ända upp till mellanstadiet kunde jag ibland får väldigt hemlängtan. Både när jag sov hos kompisar eller hos mormor och morfar eller farmor och farfar. 

Skulle säga att det är väldigt individuellt när man är redo för att sova bort och hur länge.

Mina barn är 3½ och 7 och de sover borta ibland hos barnvakter som de känner väl. Då menar jag morfar/mormor, farmor eller hos faster. Den äldsta skulle jag kunna låta åka bort 5 dagar med någon av dem om han själv ville men för den yngsta skulle det räcka med max 2 nätter.

Barn är ju olika och även olika hur man har det med barnvakt. Men nog tycker jag det är skönt att barnen kan sova även borta utan stor dramatik.Vi är rätt beroende av det också eftersom vi har jobb med oregelbundna tider. Det händer att barnen måste sova borta ibland p.g.a. jobbet när det krockar för mig och pappan.

Ja det har aldrig varit några problem.

Tack för era svar! Ja, det är säkert väldigt individuellt som du säger Yonndax, jag har inte upplevt det själv eller med de barn jag tar hand om ibland eller mina egna. Där har det snarare berott på barnvakten som sagt och den tryggheten och inte miljön de vistas i.

Min äldsta (5 år) sover borta nästan varje månad. Inte för att vi behöver barnvakt - vi går mkt sällan ut och "roar" oss :) Men för att vi tror att barn mår bra av nära kontakt med andra vuxna och därför har vi tidigt uppmuntrat relationerna till mormor och bonusmorfar, morfar o farmor o farfar. Han åker på minisemestrar (ca 3 nätter) med mormor och bonusmorfar eller bara morfar. Sover hos farfar med jämna mellanrum.

Minstingen (1.5år) har bara sovit borta två gånger, men det har gått alldeles utmärkt :)

Jag är dock säker på att barn ÄR olika. Men tror att tryggheten ligger hos den vuxna och inte i miljön

Mina barn, 5 och 8 år, har bara sovit borta hos mormor och morfar. Det fungerar utan problem.

Min dotter har sovit hos mormor massor av gånger, det har aldrig varit några problem. Första gången hon sov hos någon annan än mormor var hon nog 7-8 år och sov hos en kompis.

Mina två äldsta har inga problem att sova hos mormor & morfar/ farmor & farfar ( nån annanstans har de inte sovit) de är 5 och 7 år. Eller jo äldsta har sovit hos kompisar också utan problem.

Hos oss gar det bra att sova hos far- och morföräldrar men hos kompisar blir det för läskigt. Dottern har försökt men fixade det inte. Hon är 9 ar. Sonen 7 ar har sovit över pa en klassresa nyligen och det gick bra. Det beror pa hur trygga de känner sig med de vuxna som tar hand om dem. 

Jo mina killar törs sova borta och har också gjort hos släktingar som de har en nära trygg relation med. Nu har de ios varandra men de har några gånger också sovit själva på olika håll och det fungerar bra.
Mina nu stora barn sov också borta utan problem.
Jag tror att det är bra att ha andra nära vuxna i sin närhet än bara föräldrar. Alla har inte det och alla barn törs inte ändå. Men, de flesta barn jag mött som inte törs har i alla fall 9 av 10 berott på ett föräldern ( i synnerhet mamman här...) har lagt den oron på barnen. Att ängslan egentligen suttit hos mamma som överfört det till barnen. Jag säger inte att det alltid är så, men det är nog den vanligaste orsaken.

Sonen (7 år) har aldrig haft problem med att sova hos mormor/morfar, farmor/farfar, på hotell med nån kompis osv.

Dottern (5 år) kan sova borta om storebror är med, annars blir hon lätt mammig och vill hem.

För vår 7-åring funkar det bra att sova hos både vänner och släkt (mormor/morfar/kusiner). Hon har en väldigt nära relation till sin mormor som bor 150 mil bort och har varit själv hos henne minst en vecka varje sommar de senaste åren. Vi föräldrar har flugit upp med henne och sedan hämtat henne efter en dryg vecka. Funkar jättefint. 

Dottern har både haft vänner hemma som har sovit över och själv sovit över hos vänner. De flesta av hennes vänner bor på vår gata eller granngatan och barnen springer ut och in hos varandra och är trygga med allas föräldrar. 

För någon vecka sedan var dottern på sitt första läger och sov borta en natt i sovsal med 8 barn+ en tränare (friidrottsläger). Hon kände endast ett par av de 50 barnen som var med. Jag var med som funktionär på lägret men hade  order från dottern att hålla mig på avstånd så  "det inte blir pinsamt". Vi bodde i olika hus och hade inte mer kontakt än att jag, tillsammans med andra föräldrar, serverade ungarna mat. Funkade fint. Längre fram i sommar väntar längre läger (fem nätter) och då är jag inte med. Dottern ser mycket fram emot det och jag kommer klättra på väggarna här hemma och undra hur hon har det...  

Vår dotter har alltid kunnat sova hos tex mormor/morfar och sen hon blev 6 år så har hon även sovit hos kusiner och kompisar.