• Eckis

    Hemma med nyfödd och 2-åring, hjälp!

    Vi har precis fått barn nr 2 för tre veckor sedan, storasyster är 2 år och 3 månader. Jag är hemma med båda nu när mannen börjat jobba efter första 10 dagarna. Storasyster går inte på dagis och har inte gjort det förut heller.

    Det var väl ingen överraskning att det skulle vara lite trixigare att vara hemma med två istället för ett barn men ibland blir det situationer som jag inte vet hur jag ska lösa på ett vettigt sätt.

    Som idag, storasyster sover fortfarande mitt på dagen och jag hörde att hon började vakna så jag gick upp till henne, har med mig lillebror på armen då han är vaken. Hon blir ledsen och vill sova mer säger hon. (Det hände rätt ofta även innan vi fick lillebror att hon var ledsen/arg när hon vaknade på dagen.) I de allra flesta fall kan jag lyckas prata bort ledsenheten med något vi ska göra, tex fixa gott mellis, vad är det för väder ute, titta ett flygplan, ja, you name it. Men idag funkade inget. Hon vill kramas så vi sitter på sängen en stund. Lillebror börjar bli lite kinkig efter ett tag och jag försöker igen att vi ska gå ner och hitta på något, vi kan kramas mer i soffan osv. Hon vill absolut bli buren ner, jag säger att det går inte. Vi som kan gå får gå själva, vi kan hålla i handen istället. Hon vill inte. Tillslut säger jag att vi måste ner nu för lillebror måste äta, han är ganska gnällig vid det här laget. Hon lägger sig i sängen, börjar skrika. Ska du med frågar jag, nu ska vi ner. Hon blir argare och argare. Vi håller på fram och tillbaka ett tag innan jag tillslut lämnar en gallskrikande dotter som bara vill kramas med mamma utan lillebror och går ner.

    Jag kände mig som världens svikare mot min dotter men jag kom inte på vad jag skulle göra annars. Hon fortsätte skrika flera minuter tills jag tillslut lägger ifrån mig lillebror och bär ner storasyster. Jag blir irriterad för att dottern "vunnit", det funkar inte att hon ska bäras. Men jag hade inte hjärta att låta henne sitta där själv och skrika. Istället låg lillebror och skrek när vi kom ner. Lillebror fick mat och dottern tittar nu nöjt på fåret Shaun men det funkar inte i längden.

    Finns det några färdiga kit för att klona sig själv hemma eller har någon något annat förslag?

  • Svar på tråden Hemma med nyfödd och 2-åring, hjälp!
  • viseversa

    Hon har just fått ett syskon klart hon testar. Du hade kunnat ge lillebror mat där uppe och låtit henne vara arg.

  • viseversa

    Låter som det var jobbigare att lillbror fick skrika ett tag men storasyster fick få

    Åt sidan. Du hade kunnat lägga ner honom burit ner storasyster sen hämtat bebisen. Hon måste veta att du fortfarande finns där för henne. Att hon inte kommer i andra hand. Lillebror dör inte av att vänta i 2min. Klart det är en omställning. Han är 2 veckor och hon har nu insett att han är här för att stanna och att hon inte har sina föräldrar för sig själv längre.

  • Ms Pepper

    Jag tycker du gjorde vad du kunde göra. Jag hade också en del liknande incidenter i början, tycker man var så skärrad då, innan man kom in i det. Tycker inte du ska tänka så mycket på om hon vunnit, släpp prestigen, det gjorde jag och för det mesta har det inte spelat nån roll att man "gett efter".

  • Tow2Mater
    Eckis skrev 2015-05-13 16:02:02 följande:

    Som idag, storasyster sover fortfarande mitt på dagen och jag hörde att hon började vakna så jag gick upp till henne, har med mig lillebror på armen då han är vaken. Hon blir ledsen och vill sova mer säger hon. ....Hon vill kramas så vi sitter på sängen en stund.... Tillslut säger jag att vi måste ner nu för lillebror måste äta, han är ganska gnällig vid det här laget.


    Hade du ingen flaska med ersättning med dig? Nästa gång gör iordning en flaska och ta med dig innan du väcker barnet.
  • karet

    Jag undrar varför du inte kunde bära bägge?

    Min första var 2 år och 3 månader när nästa bebis kom.
    Jag lät Lovis, äldsta barnet alltså, alltid alltid alltid gå först i början. Ville hon bli buren så bar jag bägge (hur jävla tungt det än var). Satt jag och ammade så fick Lovis klättra på mig, sitta på mig, sitta på mina axlar. Allt för att hon aldrig skulle känna sig avvisad pga bebisen.
    Ju längre tiden gick desto mindre krävde hon konstant uppmärksamhet och det lugnade ner sig av sig självt, avundsjuka/svartsjuka blev aldrig nånsin ett problem.

  • fr0kenandersson

    Jag hade låtit henne skrika. Skulle aldrig ge mig. Dom testar ju gränser och hon får ju tyvärr acceptera att det finns någon mindre än henne nu. Och kan man gå så ska man gå typ något sånt.. Har inga bra råd mer än det ovanstående som jag skulle göra, men jag är ganska sträng :( kramar och hoppas det löser sig!

  • modsey

    man tävlar inte med så små barn och de kan inte vinna över dig eller du över dem. För det handlar inte om det! Det handlar inte om att ge sig som ovan skriver heller. Det handlar om att försöka få det att fungera så bra för er alla tre och oavsett så är de två barn och du den vuxne och har huvudansvaret för att orkestern kan spela. Det kan förvisso betyda att hon eller lillebror får vänta i bland stundvis och skrika, ja.
    Men se det för guds skull inte som en maktkamp!
    Exakt hur man löser det för varje gång det finns det inget helt rätt sätt för och det känns på det som du beskriver som du ändå just löste det!

  • CissiJissi

    Jag hade prioriterat äldsta där för jag tänker att allt bebisen kräver just då är mat och att du finns nära, så jag tror jag hade burit båda samtidigt eller i värsta fall burit dottern först och sedan hämtat bebis men helst fått med bebis samtidigt på något vis. (Sen får ju bebis sitt behov mött rätt snabbt därefter). Och inkluderat dottern i den problematiken, typ "oj va spännande hur ska vi få till detta då hmmmm kanske kan mamma bära xxx här och så kan du hålla om mig här och så, så ja nu klarar vi det nu går vi ner":p

    Tror inte alls du behöver känna dig irriterad över att "dottern vann", hon vann lite mer av den närhet och uppmärksamhet hon längtade efter där och då!:) hon fick känna sig lika viktig som bebis och lycka över att få ta del av mammas starka armar som bebis får:) Oavsett ålder är skrik och gråt kommunikation och inget som bara ska ignoreras, även om barn inte kan få bestämma allt kan vi väl kommunicera och se till att behöv blir mötta:) bara tankar från mig, inga dömande åsikter eller pikar! Intressant ämne :)

  • summer13

    Bäääärsele!!!! Finns ergonomiska för toddlers, jag har själv en tula toddler.

    Då är det lätt att slänga upp stora på ryggen så hon får sin närhet samtidigt som du grejar med lillen. Även bärsjal att ha lilla i där man samtidigt kan amma som man gör annat (ex leker med stora).

    Så är min lösning som jag rekommenderar men du ska se att med tiden kommer du på vad som passar dig bäst!

  • nozpa

    Har prioriterat mina äldsta när dom fått småsyskon. I ditt läge hade jag burit ner henne och sedan hämtat småsyskonet. Ingen stor grej. Och inget man ska se som en tävling. Hon är fortfarande väldigt liten och behöver veta att hennes trygghet (du och förmodligen pappan då) fortfarande finns där för henne precis som innan.

  • Elsis

    Ammar du så är det nog läge att träna på att amma var som helst nu när Lillen är ett par veckor, annars blir ni väldigt låsta. Mata lillebror i storas säng, medan hon får lyssna på saga. Låt henne hjälpa till att med allt hon kan göra med lillebror, som välja kläder, ta fram blöja, hämta filtar etc. Just nu är det nog viktigast att hon känner att mamma fortfarande finns för henne trots lillebror, och försök ägna dig så mycket som möjligt åt henne när den lille sover, och lämna honom med pappa för att göra saker med stora små stunder när det är lämpligt.

  • Eckis

    Tack för alla svar!

    Jag involverar dottern så mycket hon vill i skötseln av lillebror och hon tycker det är roligt att hjälpa till. Enda riktiga svartsjukedramat vi haft var när lillebror första gången fick åka i "hennes" vagn, men nu har hon vant sig vid det.

    Jag har bärsele till lillebror och då går det ju göra det mesta. Hittills har dagarna gått bra förutom det här tillfället då. Jag är väl ovan och kommer snart titta tillbaka på sånna här incidenter och undra vad jag jagade upp mig över.

    Känns i vilket fall skönt att skriva av mig. Är dessutom hemma helt själv nu i fyra dygn då mannen är borta i jobbet och jag har väl målat upp alla "worst case scenarios" jag kommit på och hoppas bara att de inte inträffar. Nu sover dottern och jag hoppas vi får en lugn natt :)

Svar på tråden Hemma med nyfödd och 2-åring, hjälp!