Hur allvarligt man ska se på det beror på vad du menar med saken.
Ja kan vara svaret på frågan: Man ska se allvarligt på saken på så sätt att man talar med barnet och gör klart för det att våld aldrig är acceptabelt. Förklara att man får bli arg, men aldrig slå, sparka, kasta saker på andra etc. Att det inte är okej att gör det även om det är någon annan som börjar, för dels blir det bara värre när den i sin tur ger tillbaka, dels blir något som är fel inte rätt bara för att någon annan också gör det. Det är också bra att barn har en strategi för vad de ska göra när någon är dum, tex.
1. Säg "Sluta! Det är inte roligt!" för då vet den andra att man inte är med på saken och kan inte heller hävda att den trodde det.
2. Gå därifrån.
3. Om det inte hjälper eller om det hann bli besvärligt eller om man är rädd eller ledsen går man till en vuxen.
Nej kan också vara svaret på frågan: Om man med att se allvarligt på saken är mycket upprörd över saken och väldigt arg även om barnet ångrar att han drogs med. Nej också om man automatiskt tycker att personalen är usel och tänker gå till botten med situationen, kontakta andra föräldrar, kontakta rektor och allmänt ifrågasätta och kräva.
Det händer i alla grupper i den åldern att barn slåss. Om det däremot är mycket ofta och framför allt om man tycker att personalen tar mycket lätt på det, är det självklart att man ska ta upp det med dem och om det behövs även rektor. Om ens eget barn slåss mer än någon enstaka gång eller om enstaka gånger allvarligt, är det bra att sätta sig och fundera med personalen vad man ska göra åt problemet, så att hem, skola och fritids kan samarbeta och dra åt samma håll, samt få tips av varandra.