Varför vill man bo på landet/i en liten by?

Hur tänker du nu var skrev jag att att jag inte tillät någon att träffa mig?

Jag skrev att jag skulle ogilla gränslösa och påträngande grannar ( om jag hade sådana). Jag väljer att umgås med dem som är mina vänner eller mina vänners vänner.

Hur gör du? Umgås du med alla som knackar på med en hortensia?

Jag tänker så här:

Om människor inte får hälsa på dig, hur lär du då känna människor som du sedan kan välja att umgås med?

Träffar du aldrig nya människor?

Var skriver jag att människor inte får hälsa på mig?

Jag umgås med vänner och vänners vänner, och i klubbsammanhang är det naturligt med nya bekantskaper.

Slå mig i slang med objudna gränslösa grannar bärande hortensior är dock inte ett av sätten jag skaffar nya vänner på. Vad i ovanstående är så krångligt att fatta? Är du alltid lika vidsynt inför att andra människors olikheter gentemot ditt eget sätt?

Du skrev ju att du tycker att det är obehagligt med objudna människor. Jag tycker att det är svårt att förstå hur du upprättar ett socialt liv med inställningen att människor du inte känner ska hålla sig undan för annars är de gränslösa. Men om det är så att du bara träffar nya människor tillsammans med tidigare vänner så förstår jag bättre. Jag hade inte velat ha ett så inskränkt umgänge, apropå olikheter.

Var i består inskränktheten?

Det blir ju väldigt begränsat vilka du kan umgås med om det bara är vänners vänner som gäller. Du känner aldrig att du vill träffa personer på egen hand?

Varför skulle det vara begränsat? Har du alltid en snäv bild av sådant som är olikt ditt eget sätt? Missade du det med klubbverksamhet?

Att man skulle söka sitt umgänge via objudna besökare låter ju......minst sagt udda

Den sociala kontrollen och tron att grannarna skall jubla för att man kommer hem objuden, det är typisk bymentalitet. Eller så pratar man bakom ryggen men sällan mellanting.

Varför skulle det vara begränsat? Har du alltid en snäv bild av sådant som är olikt ditt eget sätt? Missade du det med klubbverksamhet?

Att man skulle söka sitt umgänge via objudna besökare låter ju......minst sagt udda

Den sociala kontrollen och tron att grannarna skall jubla för att man kommer hem objuden, det är typisk bymentalitet. Eller så pratar man bakom ryggen men sällan mellanting.

Den typiska bymentaliteten är väldigt genuin by för by och inget som är signifikant för alla byar. Du skriver inskränkt, det rimmar väldigt illa och i stort smutskastar du dom som inte bor i städer. Ju mer du skriver desto värre blir det, vet inte om du fått solsting eller smuttat för mycket på något rosévin men jag gillar inte Hugomentaliteten det minsta faktiskt, nej den är nedvärderande och cynisk.

Suck....så oväntat

Varför skulle det vara begränsat? Har du alltid en snäv bild av sådant som är olikt ditt eget sätt? Missade du det med klubbverksamhet?

Att man skulle söka sitt umgänge via objudna besökare låter ju......minst sagt udda

Den sociala kontrollen och tron att grannarna skall jubla för att man kommer hem objuden, det är typisk bymentalitet. Eller så pratar man bakom ryggen men sällan mellanting.

Det är inte fråga om bild utan om matematik. Du begränsar givetvis ditt umgänge om du bara vill träffa människor som dina vänner känner.

Beror inte det på hur många jag känner?

Ps. Du missade klubbverksamhet igen

Det blir inte mindre inskränkt för det. Det blir en sorts inavel att bara träffa människor som andra är vän med. Varför törs du inte träffa nya människor?

Vad tror du att de ska göra med dig?

Varför är det fria valet detsamma som inskränkthet för dig? Vad är det med städer du är rädd för? Det finns gränslösa människor här också

Ps. Du missade klubbverksamhet ytterligare en gång.

När vi flyttade till vårt område i vår lilla stad kom grannar förbi och välkomnade oss.  Jag fann det trevligt men inte heller någon stor grej. Jag hade mest troligt gjort samma sak efter att ha bott utomlands där det är det normala. Idag grillar vi ibland tillsammans eller passar varandras barn. Otvunget men hela området är inbjudet så man lär känna sina grannar om man är öppen och vill, vill man inte skiter man i det såklart. Jag tycker det är trevligt. Även om jag aldrig önskar bo på landet som jag ser det känner jag mig inte jättelångt ifrån det Donum beskriver.