amning som inte fungerar
Barn nr 1. Amningen gick som en dans. Jag hade mycket mat, han sög bra och gick upp i vikt. Inga problem.
Nu nytt förhållande, barn nr 2. Hon är drygt två månader.
Amningen har krånglat från dag ett. Hon suger inte effektivt vilket resulterade i dålig viktuppgång så jag var tvungen att jobba på en lösning. Jag intensivammade för att hon skulle få i sig mer mat, jag provade att pumpa ur och ge henne extra efter varje måltid..
Till slut fick jag inse att det måste till mer.. Så jag köpte ersättning. Då vände det så nu ammar jag och ger ersättning.. Fast mjölken sinar mer och mer så det är väl bara en tidsfråga innan jag måste ge upp amningen.
Och jag mår skit.
För mig är amning nåt man har förtjänat efter att ha varit gravid med allt vad det innebär och sedan krystat ut bebisen.. Det jag såg fram emot. Att få krypa upp i soffan och i lugn och ro se sitt lilla knytte äta tills kroppen blir mätt och tung och hon glider in i sin mjuka sömnvärld.. Och att få vara den som står för allt!
Nu är det kallt och opersonligt. För det är en flaska som tagit min plats. Jag är vem som helst. För vem som helst kan ge henne mat från en flaska.
Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad och onödig. Jag vill ju vara den som står för allt..
Och det värsta av allt är att jag tycker att det är jobbigt att sambon matar henne. För då behövs jag ju inte alls känns det som..
Jag har berättat för honom hur jobbigt allt känns och att det är som om jag blivit berövad av nåt som betyder så mycket för mig..
Han tycker att jag är egoistisk som inte vill "släppa in" honom när det gäller maten.. Han är jättearg på mig nu efter ett bråk igår där jag ville ge henne mat innan hon och jag skulle åka hemifrån.
Ja, jag kanske är ett egoistiskt arsle
Men jag tror inte att han mår så dåligt som jag gör.. Och han matar henne ibland så jag förbjuder ju inte honom från det..
Men amningen funkar inte och nu ska jag inte ens få ge henne flaskan?
Hjälp mig! Är jag bara ett stort egoistiskt arsle?