• Anonym (...)

    Hur står man ut tills "bonusen" flyttar..?

    Nu är det äntligen bestämt att "bonusen" flyttar om några månader. Av ngn anledning har "bonusen", som tidigare var åtminstone halva tiden hos andra föräldern, bestämt sig för att på heltid vara en hemorojd på mig.. Hur står man ut tills flytten..?

  • Svar på tråden Hur står man ut tills "bonusen" flyttar..?
  • Sandra8978
    Anonym (håll ut) skrev 2015-05-31 11:20:53 följande:

    "Bonusen" behöver inte veta att du tycker att hen är som en böld i röven. Ingenting blir bättre av det.


    Förutom då att om alla runt "bonusen" väljer detta fega tillvägagångssätt är det ju ett ypperliggt sätt att få bonusen att aldrig växa upp.

    Hen kommer gå genom livet utan att kunna få eller behålla en ända vän.

    Om föräldrarna sviker detta ansvar, varför ska någon annan ta det?
  • Anonym (.........)
    Anonym (...) skrev 2015-05-31 23:44:27 följande:
    Jobbar hemifrån..
    Med vad och hur mycket?
  • Sandra8978
    Anonym (...) skrev 2015-05-31 23:46:46 följande:
    Anonym (håll ut) skrev 2015-05-31 11:20:53 följande:

    Lite konkreta råd:

    Tänk att det bara är en begränsad tid, att det snart är över.

    Upprepa det som ett mantra i ditt huvud.

    Lyssna på musik i hörlurar. Eller ljudböcker eller film.

    Utöva ett intresse, gå promenader, yoga.

    Ta djupa andetag.

    "Sitt av tiden", tänk dig att du åtminstone inte sitter i fängelse utan får vara hemma och bida denna tid. Som snart är över, remeber? :)

    Gör saker utanför hemmet.

    Ta långa duschar eller bad.

    Träffa vänner.

    Håll ut.

    Snart är det över.

    "Bonusen" behöver inte veta att du tycker att hen är som en böld i röven. Ingenting blir bättre av det.

    Står du ut nu och behåller lugnet finns goda möjligheter att ni kan ha en fungerande vuxenrelation efter flytten när bonusen skapat sig ett eget vuxenliv.

    Chansen är stor att hen blir trevligare och mindre böldlik ganska snart, de brukar snabbt bli det när de står på egna ben. Det är inte värt att "tala ut" och göra sig osams. Andas lugnt, håll ut. Snart är det över.


    Tack! Äntligen svar jag bad om..
    Du verkar extremt konflikträdd?

    Det är nog något du borde fundera över.
  • Anonym (.........)
    Sandra8978 skrev 2015-09-11 20:08:33 följande:
    Förutom då att om alla runt "bonusen" väljer detta fega tillvägagångssätt är det ju ett ypperliggt sätt att få bonusen att aldrig växa upp.

    Hen kommer gå genom livet utan att kunna få eller behålla en ända vän.

    Om föräldrarna sviker detta ansvar, varför ska någon annan ta det?
    Är du på riktigt??
  • Sandra8978
    Anonym (.........) skrev 2015-09-11 20:10:06 följande:
    Är du på riktigt??
    Kan du vara mer konkret?
  • Sandra8978
    Anonym (.........) skrev 2015-09-11 20:10:06 följande:
    Är du på riktigt??
    Låt mig gissa, du är en person som tror på fri uppfostran?
  • Ess
    Sandra8978 skrev 2015-09-11 20:09:52 följande:
    Du verkar extremt konflikträdd?

    Det är nog något du borde fundera över.
    Men vad tjänar man egentligen på att säga rakt ut att man inte gillar någon och varför, speciellt med tanke på att det är en person som kommer att finnas med i ens liv till viss del så länge man är ihop med pappan?

    Gillar man inte personen så har man inte heller den relationen med den att man kan säga vad man tycker och tänker utan att korthuset rasar. Det blir ju mannen som blir lidande av det.
    Bättre att hålla god min, så länge det går i alla fall.

    Hade det inte varit för mannens skull så hade jag vräkt ur mig för länge sedan. Men en sak är säker, om det tar slut eller om mannen går bort så kommer jag aldrig att ha kontakt med hans tidigare barn igen.
  • Sandra8978
    Ess skrev 2015-09-11 22:39:31 följande:
    Men vad tjänar man egentligen på att säga rakt ut att man inte gillar någon och varför, speciellt med tanke på att det är en person som kommer att finnas med i ens liv till viss del så länge man är ihop med pappan?

    Gillar man inte personen så har man inte heller den relationen med den att man kan säga vad man tycker och tänker utan att korthuset rasar. Det blir ju mannen som blir lidande av det.
    Bättre att hålla god min, så länge det går i alla fall.

    Hade det inte varit för mannens skull så hade jag vräkt ur mig för länge sedan. Men en sak är säker, om det tar slut eller om mannen går bort så kommer jag aldrig att ha kontakt med hans tidigare barn igen.
    Jag tänker att eftersom du ska ha den här personen i ditt liv under lång tid är det väl mer värt att markera tydligt? Men visst är det TS man som borde insett det ohållbara, det låter tyvärr inte som en bra partner.

    Även om bonusen inte skulle respektera TS och det hon säger kommer TS självrespekt öka eftersom hon stod upp för sig själv.
    Varför ska någon stå upp för henne om hon inte ens gör det själv?

    Dessytom, sen kan ungen i fråga aldrig komma och säga "men det har hon aldrig sagt". Det blir uttalat mellan er alla, för TS bör ta upp detta med sin man närvarande, att barnet vet om att beteendet inte är accepterat, och därför högst medvetet väljer att skita i vad TS säger. Sen kan man köra på med konsekvenser på beteendet, ursäkter från barnets sida kommer ha svårare att få fäste.

    Som förälder lägger jag förutom kärlek mycket tid och energi på att ta hand om mitt barn istället för på mig själv. 
    Varför skulle jag acceptera något annat än ett respektfullt beteende tillbaka?
    Det är för mig ofattbart, men många verkar välja att leva så.
  • Anonym (...)
    Sandra8978 skrev 2015-09-11 23:11:27 följande:

    Jag tänker att eftersom du ska ha den här personen i ditt liv under lång tid är det väl mer värt att markera tydligt? Men visst är det TS man som borde insett det ohållbara, det låter tyvärr inte som en bra partner.

    Även om bonusen inte skulle respektera TS och det hon säger kommer TS självrespekt öka eftersom hon stod upp för sig själv.

    Varför ska någon stå upp för henne om hon inte ens gör det själv?

    Dessytom, sen kan ungen i fråga aldrig komma och säga "men det har hon aldrig sagt". Det blir uttalat mellan er alla, för TS bör ta upp detta med sin man närvarande, att barnet vet om att beteendet inte är accepterat, och därför högst medvetet väljer att skita i vad TS säger. Sen kan man köra på med konsekvenser på beteendet, ursäkter från barnets sida kommer ha svårare att få fäste.

    Som förälder lägger jag förutom kärlek mycket tid och energi på att ta hand om mitt barn istället för på mig själv. 

    Varför skulle jag acceptera något annat än ett respektfullt beteende tillbaka?

    Det är för mig ofattbart, men många verkar välja att leva så.


    Du har missförstått. Det handlar inte om att "stå upp för sig själv". "Bonusen" har visat i många år att beteendet inte kommer att förändras. Dessutom kommer jag inte att lyfta ett finger för att uppfostra andras barn..
  • Sandra8978
    Anonym (...) skrev 2015-09-12 01:06:00 följande:
    Du har missförstått. Det handlar inte om att "stå upp för sig själv". "Bonusen" har visat i många år att beteendet inte kommer att förändras. Dessutom kommer jag inte att lyfta ett finger för att uppfostra andras barn..
    Jag förstår att du är trött på din bonus, det är väl kämpigt nog när det är ens biologiska barn som är dryga jävlar? Det är så klart inte framför allt ditt ansvar att uppfostra ditt bonusbarn.

    Men du som vuxen har ju ett ansvar gentemot alla i din omgivning att markera om ett beteende är fel. Egna barn/bonusbarn/andras barn/andra vuxna, det spelar ingen roll.

    Alla som ser ett beteende och inte markerar mot det, sänder signalen att det är ok, och därmed är de en del av problemet.

    Det låter som du redan har markerat. Det sorgliga i detta är att 2 vuxna inte kunnat hantera ett barnJag gissar problemet till största del härrör från din man, eftersom det är svårt för dig att agera mot ett barns beteende när det inte är ditt barn.

    Du inser att din man skulle vara lika slapphänt med eventuella gemensamma barn?
  • Anonym (...)
    Sandra8978 skrev 2015-09-12 10:08:43 följande:

    Jag förstår att du är trött på din bonus, det är väl kämpigt nog när det är ens biologiska barn som är dryga jävlar? Det är så klart inte framför allt ditt ansvar att uppfostra ditt bonusbarn.

    Men du som vuxen har ju ett ansvar gentemot alla i din omgivning att markera om ett beteende är fel. Egna barn/bonusbarn/andras barn/andra vuxna, det spelar ingen roll.

    Alla som ser ett beteende och inte markerar mot det, sänder signalen att det är ok, och därmed är de en del av problemet.

    Det låter som du redan har markerat. Det sorgliga i detta är att 2 vuxna inte kunnat hantera ett barn. Jag gissar problemet till största del härrör från din man, eftersom det är svårt för dig att agera mot ett barns beteende när det inte är ditt barn.

    Du inser att din man skulle vara lika slapphänt med eventuella gemensamma barn?


    Vem har sagt att han är "slapphänt"?
  • Sandra8978
    Anonym (...) skrev 2015-09-13 20:27:09 följande:
    Vem har sagt att han är "slapphänt"?
    Eftersom ni har haft ett barn hemma som tillåtits bete sig har ni bevisligen varit slapphänta.
    Mesta ansvaret faller på din respektive eftersom det inte är ditt biologiska barn.
  • Anonym (...)
    Sandra8978 skrev 2015-09-13 20:42:29 följande:

    Eftersom ni har haft ett barn hemma som tillåtits bete sig har ni bevisligen varit slapphänta.

    Mesta ansvaret faller på din respektive eftersom det inte är ditt biologiska barn.


    Vem har sagt att hen tillåtits "bete sig"?
  • annananonym
    Anonym (...) skrev 2015-09-13 20:46:27 följande:
    Vem har sagt att hen tillåtits "bete sig"?

    Denna bonus verkar inte bete sig "fel" på något vis alls enligt vad jag kan utläsa. En pratglad person helt enkelt. Låter rätt gulligt
Svar på tråden Hur står man ut tills "bonusen" flyttar..?