Han kommer efter 6 år och vill ha gemensamvårdnad och boende!

Jag vet inte ens vad jag ska börja..! (jag tänker enbart beskriva hur det ser ut just nu och 1 år tillbaka då det känns helt onödigt hur han vart och allt mot mig tidigare för det är såhär som familjerätten kommer se på saken)

Han har för mer än ett år sedan föreslagit för mig, alltså innan han lämnade in en stämnings ansökan mot mig att vi skulle byta, jag skulle kunna plugga och jobba samt att han kunde ta hand om pojken heltid och att jag enbart skulle träffa honom varannan helg. Precis så som han har det nu! Vilket jag inte alls gick med på. Det enda jag skulle kunna gå med på i så fall är varannan vecka och om det sen funkar att jag skulle kunna i så fall skriva att vi har gemensamvårdnad men då måste vi också bo på ett bra avstånd så att det funkar. Men det jag senare får är en lapp ned i brevlådan där det står tid till tingsrätten. Det var bara för mig att ringa min advokat jag hade när jag ville ha ensamvårdnad och låta henne vara mitt ombud. Detta är bara så jobbigt och onödigt i min mening och kostar pengar men något han struntar i. Och vi är lite direkt så bra vänner. efter allt som hänt. Och jag tycker inte direkt att vi behöver prata och skoja som om vi är vänner. (för nej jag förlåter inte någon som har gjort mig illa...)

Vid första förhandlingen så fick vi gå vidare till familjerätten på sammarbetssamtal vilket inte alls blev lyckat... Han ville liksom att jag skulle ställa upp vid de minsta lilla? (WHAT?) När hon hade skrivit att vi skulle ha en positiv inställning kring pojken. Och följa de överenskommelserna som fanns angående umgänget.

Då blev han sur och inte alls menade att det skulle bli så utan att han ville att jag skulle typ ? jag vet ej.. (för mig kändes det mer som om han ville ha makt över mig? typ känna att han kan styra och ställa?) Och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte direkt vad han vill ? Han hotar med att han ska köra ned mig i tingsrätten och att han struntar i hur mycket pengar de kostar.. ? (vilket kommer bli en dyrare resa för honom än mig)

Så när vi kom på nästa förhandling så viste inte ens min advokat eller domaren varför vi var där? Yrkade de fortfarande på gemensamvårdnad och boende? fast han redan hade fått en fullmakt? Något som är näst till likt gemensamvårdnad?.. han har ju till gång då till information i skolan och andra viktiga angelägenheter.

Nej utan han ska strida och ta pojken ifrån sin trygga punk där han har bott hela sitt liv och där han har skola och vänner samt nära till familj och släkt. Så nu efter sommaren ska det bli en utredning angående boende och sådant.. Jag är inte direkt orolig men mest irriterad att han gör något sådant mot pojken. vilket är onödigt och jag har så svårt att tro att han ens gör detta för pojkensbästa ? nej de måste finnas något annat som han tänker på. Han ska ju snart få en ny familj med sin nya flickvän som han varit ihop med i ca 1 år och de ska ha tvillingar och hon har en dotter sen innan. Och de bor i ett hus mitt ute i skogen, isolerat.!
Nej jag blir irriterad, och jag märker mer och mer på pojken nu att de blir förändringar kring honom.. efter att hans pappa flyttade hemifrån sin mamma... när han bodde där vart de lugnt och antar att hon var ett stor stöd för honom. Men nu när det flyttat och sådant så märker jag ändringar på sonen, och jag blir mer orolig varje gång han åker dit. Sedan vet jag att han inför detta försöker köpa pojken med massa leksaker och sådant. !

Jag är bara trött på detta! Jag vill min sons bästa och nu mer än någonsin känner jag att de bästa stället är hos mig.. Och jag tänker aldrig låta något skada honom! Jag kämpar för honom!

ilorio

Äldre 29 May 15:03

#1

Kan även till lägga att hans pappa aldrig direkt ringt under hans uppväxt mitt i veckan och pratat. noll intresse. Nej här har jobbet kommit första hand...

Plus att vi har olika syn på fostran och sådant..
Mitt sätt är mer empatisk och lugnt, man ska välja sina fajter med omsorg och försöka prata lugnt och fint om vad som hände och varför?
Min son har liksom aldrig innan blivit så arg att han skriker och tappar totalt allt och börjar vifta med händerna och slåss när jag säger till honom.. (detta uppstår mer och mer nu efter han varit hemma hos sin pappa sen de flyttade)

Sedan fick jag även höra på vårat sammarbetssamtal att exet nya flickväns dotter hade blivit helt hysteriskt med och börjat dra och riva upp "kött" sår som han beskrev på sin mamma så hon var tvungen att ta ut dottern och lugna ned.

Så har det aldrig varit med min son, visst han har kunnat bli sur och arg.! men han har aldrig någonsin visat sin ilska på ett sådant sätt och börjat slåss och så. Dessa förändringar har även min mamma märkt när hon passat pojken när han kommit hem från sin pappa.

Sedan har jag hör av min son som säger det själv att pappa bara skriker och skäller, detta hade han även sagt till sin morfar när han var där över en helg själv och lekte..! Samt att man får höra att hans pappa skickar upp honom på rummet och att de är petiga med att han inte får smaska, något som pojken påpekat och sagt att de är jobbigt när de tjatar.(han har sen innan haft lite problem med maten när han var yngre och vi fick åka till sjukhuset efter förskolans oroande och ta blodprov och massa sådant) Så mitt mamma hjärta började blöda för jag tycker man inte behöver tjata om sådant onödigt när man knappt träffar sin son. Så bara på en sådan kort period från att hans pappa flyttade ihop med denna här nya så har det blivit svårare och svårare! Jag vet att hans pappa lätt tappar sitt humör och jag vill inte att pojken ska utsättas för något ! Sedan vet jag inte vad ni tycker med att barn vandrar på natten till ens säng. jag har inget emot detta men hos hans pappa är det förbjudet och alltid varit det.

Nej jag önskar bara att allt bli bra. jag är bara så himla rädd, för just nu har min rädsla och oro kommit tillbaka, när man ser alla dessa förändringar på sitt barn så blir man ju rädd..!

Tow2Mater

Äldre 29 May 16:44

#2

ilorio skrev 2015-05-29 14:48:33 följande:

Så när vi kom på nästa förhandling så viste inte ens min advokat eller domaren varför vi var där?

Du menar din advokat kontaktade inte exets advokat och tog reda på vad forhandlingen skulle handla om innan? Det borde väl tillhora jobbet, om hon inte delgivits någon information från motparten i frågan.

Anonym (suck...)

Äldre 29 May 16:57

#3

ilorio skrev 2015-05-29 15:03:49 följande:

Kan även till lägga att hans pappa aldrig direkt ringt under hans uppväxt mitt i veckan och pratat. noll intresse. Nej här har jobbet kommit första hand...

Plus att vi har olika syn på fostran och sådant..
Mitt sätt är mer empatisk och lugnt, man ska välja sina fajter med omsorg och försöka prata lugnt och fint om vad som hände och varför?
Min son har liksom aldrig innan blivit så arg att han skriker och tappar totalt allt och börjar vifta med händerna och slåss när jag säger till honom.. (detta uppstår mer och mer nu efter han varit hemma hos sin pappa sen de flyttade)

Sedan fick jag även höra på vårat sammarbetssamtal att exet nya flickväns dotter hade blivit helt hysteriskt med och börjat dra och riva upp "kött" sår som han beskrev på sin mamma så hon var tvungen att ta ut dottern och lugna ned.

Så har det aldrig varit med min son, visst han har kunnat bli sur och arg.! men han har aldrig någonsin visat sin ilska på ett sådant sätt och börjat slåss och så. Dessa förändringar har även min mamma märkt när hon passat pojken när han kommit hem från sin pappa.

Sedan har jag hör av min son som säger det själv att pappa bara skriker och skäller, detta hade han även sagt till sin morfar när han var där över en helg själv och lekte..! Samt att man får höra att hans pappa skickar upp honom på rummet och att de är petiga med att han inte får smaska, något som pojken påpekat och sagt att de är jobbigt när de tjatar.(han har sen innan haft lite problem med maten när han var yngre och vi fick åka till sjukhuset efter förskolans oroande och ta blodprov och massa sådant) Så mitt mamma hjärta började blöda för jag tycker man inte behöver tjata om sådant onödigt när man knappt träffar sin son. Så bara på en sådan kort period från att hans pappa flyttade ihop med denna här nya så har det blivit svårare och svårare! Jag vet att hans pappa lätt tappar sitt humör och jag vill inte att pojken ska utsättas för något ! Sedan vet jag inte vad ni tycker med att barn vandrar på natten till ens säng. jag har inget emot detta men hos hans pappa är det förbjudet och alltid varit det.

Nej jag önskar bara att allt bli bra. jag är bara så himla rädd, för just nu har min rädsla och oro kommit tillbaka, när man ser alla dessa förändringar på sitt barn så blir man ju rädd..!

Han vill vara närvarande och delaktig nu. Varför skulle han inte få vara det?

Hur vet du hur han är som förälder nu? Att sonen blir arg osv kan bero på att han träffar sin pappa för lite.

Att barn blir hysteriskt ledsna ibland är inget skäl för att sonen inte ska vara hos sin pappa.

Du verkar tycka att det är viktigare att barnet har en nära relation till din mamma än din pappa.

Pappan uppfostrar sonen och du verkar ha problem med det. Han har inga problem med maten nu som du skriver, så varför ska han bemötas med silkesvantar istället för att få lära sig hur man uppför sig vid matbordet. Han vill träffa sin son mer, så ditt mammahjärta kan få vila. Hemma hos pappa är det pappas regler som gäller.

Tow2Mater

Äldre 29 May 17:01

#4

ilorio skrev 2015-05-29 15:03:49 följande:

Så har det aldrig varit med min son, visst han har kunnat bli sur och arg.! men han har aldrig någonsin visat sin ilska på ett sådant sätt och börjat slåss och så. Dessa förändringar har även min mamma märkt när hon passat pojken när han kommit hem från sin pappa.

Sedan har jag hör av min son som säger det själv att pappa bara skriker och skäller, detta hade han även sagt till sin morfar när han var där över en helg själv och lekte..! Samt att man får höra att hans pappa skickar upp honom på rummet och att de är petiga med att han inte får smaska, något som pojken påpekat och sagt att de är jobbigt när de tjatar.(han har sen innan haft lite problem med maten när han var yngre och vi fick åka till sjukhuset efter förskolans oroande och ta blodprov och massa sådant) Så mitt mamma hjärta började blöda för jag tycker man inte behöver tjata om sådant onödigt när man knappt träffar sin son.

Ilskan kan ju höra ihop med just 6-års åldern också.

Och börjar han skolan i höst är det nog viktigt han lär sig bordsskick nu om han inte gjort det tidigare.

ilorio

Äldre 29 May 23:57

#5

jo det är helt sant de ni skriver också, jag har inget emot det men jag lyssnar mycket på min magkänsla just nu. Samt så tror jag att de har mycket att han är i lite små trotts åldern nu. Men det är bra, man behöver ibland få höra var utomstående tycker och tänker med. Men det är väldigt svårt för mig att tro på att han vill vara delaktig och träffa sin son mera när han flyttar längre och längre ifrån ? Han har ett jobb som innebär mycket resa och sånt så det är ju inte så ofta han är hemma ändå. Sedan vill han ju inte utöka sitt umgänge utan han vill ha boende.? Så vad tycker ni om det isåfall?

ilorio

Äldre 30 May 00:01

#6

Sedan handlar det mycket om vart i utvecklingen barnet är, vi får tänka på att alla barn är olika..(alla följer inte den där normala kurvan, alla barn är unika och tar sin egna tid) Sedan är det aldrig lätt att vara ensamstående förälder och sådan, jag hade verkligen önskat att de hade fungerat på ett annat sätt men just nu gör det inte det..

ilorio

Äldre 30 May 00:12

#7

Anonym (suck...) skrev 2015-05-29 16:57:00 följande:

Han vill vara närvarande och delaktig nu. Varför skulle han inte få vara det?

Hur vet du hur han är som förälder nu? Att sonen blir arg osv kan bero på att han träffar sin pappa för lite.

Att barn blir hysteriskt ledsna ibland är inget skäl för att sonen inte ska vara hos sin pappa.

Du verkar tycka att det är viktigare att barnet har en nära relation till din mamma än din pappa.

Pappan uppfostrar sonen och du verkar ha problem med det. Han har inga problem med maten nu som du skriver, så varför ska han bemötas med silkesvantar istället för att få lära sig hur man uppför sig vid matbordet. Han vill träffa sin son mer, så ditt mammahjärta kan få vila. Hemma hos pappa är det pappas regler som gäller.

varför säger han då när han får tex hämta pojken några dar tidigare att han ställer upp för min skull så jag ska få lite ledig tid ? man ska väl först och främst vilja ha sin son och vilja träffa honom mer isåfall...?

Brumma

Äldre 31 May 18:15

#8

ilorio skrev 2015-05-30 00:12:36 följande:

varför säger han då när han får tex hämta pojken några dar tidigare att han ställer upp för min skull så jag ska få lite ledig tid ? man ska väl först och främst vilja ha sin son och vilja träffa honom mer isåfall...?

Jo. Men han kanske känner att du vill utnyttja honom som barnvakt. Med tanke på att du nekar honom vårdnad (varför i hela friden då?)

Hur långt ifrån varandra bor ni? Eftersom du hade krav på att ni skulle bo närmare varandra för både växelvis boende och vårdnad. Han borde kunna bo på andra idag sverige men ändå kunna ha gemensam vårdnad... Växelvis boende funkar även om man inte bor direkt grannar... då hur långt bort bor de?

Vi har min mans dotter vh. Vi har slutat vara barnvakter åt mamman - även om det innebär att vi skulle få träffa henne mer. Anledningen är just att mamman anser att allt skall vara på hennes villkor och att hon aldrig ställer upp tillbaka. Kanske känner ditt ex ngt liknande?

Han kommer efter 6 år och vill ha gemensamvårdnad och boende!

INNEHÅLL