Är detta okej bemötande?

Det är väl erat val :) Första barnet jag fick vill jag inte veta... Nu vet jag inte... Men ska göra fvp, då tror jag man får en kod så man kan gå in och titta... Är nog för nyfiken, så jag kommer nog kika ;-D

Jag ser inget fel på det. Ni får givetsvis ta reda på vad det är för kön om ni vill. Andra vill det inte. Är man vänner så är det absolut en diskussion man kan ta. Jag tycker också att det är trist att folk tar reda på kön. Men jag förstår även att folk gör det.

Var det verkligen så att hon dumförklarade er?

Fick också en del sådana kommentarer från framförallt kollegor. Inte så att jag kände mig dumförklarad men just den där: "Men neeej! Ni förstör ju överraskningen! och om ni nu ändå tar reda på det så berätta inte för någon annan, låt de få undra. Det är en del i spänningen för folk runt omkring!" Jaha...? Det är väl vårt barn? Bekommer mig inte det minsta att folk runt omkring tycker att det är tråkigt att spänningen försvinner om vi berättar för dem. Vill de inte veta så behöver de inte heller fråga ju.
Tror nästan det faktum att vi är väldigt öppna och inte så hemlighetsfulla med kön provocerar en del lite, men jag ser ingen anledning till att gå runt med ett småflin när folk frågar kön och jag inte berättar. Men det är ju jag det, och alla får ju göra som de vill. Jag basunerar dock inte ut könet, om inte någon specifikt ställer fråga. 
Det är vårt första barn också. Överraskningen är inte på långa vägar förstörd för oss. Vi har ju ALLT att se fram emot. Barnets personlighet, hårfärg, ögonfärg, beteenden, leende osv... 
Tycker inte någon annan har att göra med de val man gör. En del väljer t ex att göra KUB och många har åsikter om det också. Om man inte kan respektera andras val så ska man inte ens ställa frågan. Och vill DE inte veta könet så behöver de inte heller fråga efter det när ni väl vet!

PS. Tyckte också det blev något helt annat när vi fick reda på könet! Ångrar inte alls!

Det är helt upp till er om ni vill veta eller inte. Själv ville jag ha kvar överraskningen till själva förlossningen (båda gångerna). Var otroligt nyfiken, men det kändes ändå superbra att få se barnet först. Lillasyster kom ut efter bara 30 min på förlossningen o las direkt på min mage innan vi hann se mer än hennes skrynkliga lilla söta ansikte, så de fick lyfta upp henne så vi kunde se . När storebror kom var det lugnare o de höll upp honom innan han las hos mig. Blir det fler barn (tror inte det) så kommer jag inte ta reda på deras kön heller. Men som sagt, ni gör som ni vill!

Vi har vart jättenyfikna och försökt ta reda på könet redan från RUL. Vi har haft en riskgraviditet och gjort en del ultraljud men det var först i v.32 vi fick reda på könet . 

Under tiden har vi hört både det ena och det andra. T.om en barnmorska som tyckte att det var väl inget att försöka få reda på "det är ju inte som att ni kan ändra könet ändå!!!" sa hon. 

Förstår inte varför folk tror att bara för att man råkar vilja veta könet så är det för att man vill ha ett specifikt kön.. Att vi tog reda på kön är det bästa vi gjort, om inte för mig, så för min man, som genast fick en starkare anknytning till barnet där inne, och vi båda ser nu henne framför oss, vilket vi inte riktigt kunnat göra tidigare. 

Och förresten som svar på din fråga om det här är okej bemötande... nja.. nästan inget bemötande är okej när det kommer till graviditet De flesta lägger sig i och man får på något olustigt sätt vänja sig vid att alla tar sig rätten att diskutera, säga sårande saker och komma med tips och råd. Det händer något med människor runt om en när man är gravid, det är något jag lärt mig den hårda vägen. Dom tappar lite hyfs.