Bekymrad över förskolan

Nu behöver jag verkligen hjälp, tips o råd. Sitter här i min ensamhet o gråter (maken jobbar, äldsta barnet på skolan och två på dagis) jag borde plugga men jag kan inte just nu för återigen kommer den där oron i magen som så många gånger när jag lämnat på dagis. Jag försöka fatta mig kort men ändå beskriva väl för att undvika Nikotinet påverkar hjärnan och det gör att man känner sig vaken o pigg men nikotin är beroendeframkallande och en rökare som inte får nikotin blir orolig och får svårt att koncentrera sig. Hittade vårat drömhus i denna lilla håla/idyll för några år sen o drömmen var att barnen skulle få växa upp här, ett lugnt litet vackert samhälle där alla känner varann o bryr sig utan att för den skull "hålla koll" på varann eller skvallra, ja ni vet. Med alla dess för- och nackdelar är det en liten ort med ca. 70 barn på skolan oh 35 barn på förskolan. Jag har haft mina duster med förskolan då jag tidigare varit missnöjd med deras rutiner, tider o sättet att hantera saker, kritik är INTE välkommet och dom gör som dom vill och alltid gjort sedan dagis öppnade i början på 90-talet. Många ordinarie personal också kvar. Gör MYCKET saker annorlunda än andra förskolor. Var ska man börja... dom har en stor fin gård, men skog, gungor ja allt. Dom är inte indelade i avdelningar utan alla 1-5 år går tillsammans men delas upp i  åldersanpassade-grupper ibland. Dom har 7 personal som dom är rätt många men lyckades trots det inte hålla koll på barnen. Ofta är de mindre barnen i hallen o springer, barn går på toa utan  uppsikt o får ropa på fröknar osv. När min son var 2 år blev han praktisk taget trackasserad av två äldre barn inne på toaletten och dom puttade omkring honom därinne och skulle precis doppa honom i toaletten då hans storasyster kom å upptäckte o kunde larma fröken. Jag såg ganska allvarligt på händelsen men fröknarna menade på att det var "bara bus och inget illa menat". Han är 5 nu och kan berätta själv om nåt hänt så det är en trygghet men i höstas när en ny fröken börjat där blev han utsläppt av henne för han påstod att han skulle med en kompis hem, hon släppte ut honom genom dörren och gick sen in utan att se att någon väntade på honom ute. Han kom hem som tur var och jag var hemma.  Jag ringde ner till dagis o frågade om dom visste var han var, dom lät förvånade o visste inte, lät chokade då jag berättade att han var hemma. Fröken som släppt ut fick en tillsägelse av förskolechefen och dom förklarade sig för mig o lovade att det inte skulle hända igen. Sen blev dom plötsligt stenhårda ett kort tag med att barnen absolut inte fick gå ut innan föräldern var i hallen. Helt plötsligt fanns det personal i hallen åtminstone när man hämtade. Min son fick se mig gå igenom dagis-grinden o öppnar och ropar "hej mamma", sen ser jag att han rycks bakåt in igen. Jag skyndar mig in, han gråter och förskolechefen säger irriterat att hon sagt åt honom flera gånger att vänta till mamma kommer in. Men att ta tag i hans tröja så han blir strypt känns inte befogat tycker jag och får fram "Du får vara ledsen, det är okej". Personalen jobbar mycket med att barnen ska behandla varandra respektfullt osv. men tänker sällan på hur dom är mot barnen. Barnen på förskolan är helt underbara men jag ser hur personalen ofta gormar o skriker åt barnen för småsaker. Yngsta flickan började i mitten på April, visserligen nästan 2 år men det hade känts bättre på ett annat dagis. Min man tog inskolningen, dom stressade på honom och han fick vara bestämd så dom inte körde hem honom för fort, men så är det alltid där. Nu har hon gått snart 2 månader (minus lite ledighet och sjukdagar) men känns fortfarande ängslig och ny. Hon vill inte till dagis men tycker ändå om att träffa kompisar o leka. Jag har kvar en stund varje morgon för hon klamrar sig fast å gråter, ger jag henne lite tid att landa brukar det gå bättre, trots fröknarnas "ska vi vinka till mamma nu och "jaja du får väl stanna tills samlingen börjar då". Vad tjänar dom på att slita henne gråtandes ur min famn om jag inte måste skynda iväg??? Kan tillägga att dom är dryga och korta mot mig, andra föräldrar o mina föräldrar. Idag tog vi sovmorgon en stund o kom en halvtimma senare för det brukar inte vara några aktiviteter som "skogis" eller gympa att gå iväg på som de större barnen får göra ibland. Vi kom till dagis halv 10 o det är bommat å tomt och på en lapp på dörren står att de gått iväg o vart. Skyndar mig dit med båda barnen och hittar dagis. Frågar om det var en spontangrej eller om jag missat info. Nej det var spontan och nu ska barnen springa bamseloppet. Jag får knappt ett hej, vad bra att ni kom... försöker förmedla att min dotters byxor är lite stora, hon kan inte springa, har någon ett snöre. En fröken snäser att hon har iaf inget, dom fortsätter ignorera mig och pratar om hur dom ska springa tillbaka-loppet. Jag ber dom vänta så jag kan knyta upp lillans byxor med ett snöre ur hennes jacka, ingen svarar, dom kör på och struntar i oss, jag får bära lillan på tillbakaloppet och förklara igen att hon håller på att tappa byxorna. Funderar på att ta barnen å gå hem igen... Alla barnen får fika o medalj sen ska dom tillbaka, jag sätter min dotter i tvilling-sulkyn för att sedan vinka av henne o hinna hem innan dagis börjar gå för att slippa ett nytt avsked. Hon har muggen kvar i munnen o tjuriga fröken vill samla in muggarna, jag ber dom vänta o låta henne dricka upp varpå hon trycker in pipmuggen i munnen på henne och håller i henne drickan... Ok? Kan berätta att min son som har fullt upp på dagis numera inte kan koppla av, han är orolig av sig och vill att jag ska ta med lillan hem igen för han känner att han har ansvar för henne när hon är på dagis. Första dagarna var han så på henne o kollade henne så noga så fröknarna röt till o sa till på skarpen. Likadant när äldsta dottern gick där och min son var 2 år. Tillfällighet? Syskonkärlek? Kontrollbehov? Ja dom skyller på det sistnämnda men jag tror det är mer än så. Vad gör man då när det bara finns EN ENDA förskola här. Å är det ok att "skälla ut" barnen även de minsta om de gör minsta fel? Jag tycker inte det... man kan prata o säga till på ett pedagogiskt sätt. Jag tänker bara "hoppas dom inte gör så mot mina barn"

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-06-02 14:33
Det har hoppat in text som inte ska vara där, var god ha överseende med detta, det om nikotin, fattar inte hur den texten från ett skolarbete lyckades hoppa in här...