Förskola eller inte?

Skit i vad andra tycker. Vill ni ha er dotter hemma så ha det. Det är ni som känner era barn bäst och vet vad de behöver, ingen annan.

Skit i vad andra tycker. Vill ni ha er dotter hemma så ha det. Det är ni som känner era barn bäst och vet vad de behöver, ingen annan.

Skit i vad andra tycker. Vill ni ha er dotter hemma så ha det. Det är ni som känner era barn bäst och vet vad de behöver, ingen annan.

Skit i vad andra tycker. Vill ni ha er dotter hemma så ha det. Det är ni som känner era barn bäst och vet vad de behöver, ingen annan.

Förlåt för spammet! Blev fel på mobilen..

Strunta i vad alla tycker och gör det som känns bäst för er:)

För- och nackdelar kan du väl hitta om du surfar runt på nätet. T.ex.

www.viforaldrar.se/artiklar/nar-ar-det-bast-att-borja-

www.svt.se/nyheter/inrikes/barnpsykolog-satt-inte-barnet-i-forskolan

www.viforaldrar.se/Forsta-aret/darfor-ar-forskolan-bra-fo

www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan

Jag har förstått att de flesta experter anser att barn under 3 år egentligen inte har något behov av förskola, förutsatt att föräldrarna själva mår bra och inte isolerar sig hemma tillsammans med barnet.

Dina vänner resonerar väldigt konstigt. Egoistiskt att ha sitt barn hemma? Hur kan det någonsin vara egoistiskt att vara tillsammans med någon som också vill vara tillsammans med mig? Om ditt barn far illa av att vara tillsammans med dig, ja då är du egoistisk. Inte annars.

Tack för alla svar! Ska verkligen ta mig tid att läsa igenom alla länkarna :)

Det bästa för ett så litet barn är naturligtvis att få vara hemma med dig och sitt syskon. Hur kan det som är bäst för barnet vara egoistiskt? Det är ju fullständigt fel tänkt av de som har den åsikten. Du kan lugnt konstatera att de inte har en aning om vad de pratar om och de verkar helt sakna kunskap om barns utveckling.
Kanske är de, helt enkelt, avundsjuka för att de själva tvingats sätta sina barn på förskola i förtid.

En 1,5-åring behöver inte en massa stimulans. Att gå på ÖF någon gång ibland, gå till nån lekplats och för övrigt bara vara hemma räcker mer än väl.

Vi hade sonen hemma till 2 års ålder. Då fick han börja förskola eftersom vi båda var tvungna att jobba då. Men hade vi haft möjlighet så skulle han gärna ha fått vara hemma till 3 års ålder. De flesta experter är ju eniga om att barn har det bästa hemma upp till ca 3 år.

Jag kan, ärligt talat, inte se en enda fördel med att sätta sitt barn i förskola vid 1,5 års ålder. Inte en enda. Jag hade aldrig gjort det.

Men kära nån hon är ju bara 17 månader. Självklart är det bra för henne att vara hemma med dig. Enda anledningen jag kan se att du skulle ha henne på dagis är om du själv behöver den avlastningen några timmar per dag. Men för hennes skull finns ju ingen anledning. 

Jag kan tycka att barn som är 4-5 år och bara är hemma, då kanske man ska fundera på en dagisplats för barnets skull. Inte tidigare. 

Självklart kan ditt barn vara hemma om du önskar det. Huvudsaken är väl att du ser till att det får stimulans efter sin ålder både språkligt, motoriskt och emotionellt både hemma och genom att träffa barn i liknande ålder varje vecka.

Mina barn har fått börja förskolan tidigt, då sambon haft svårare att vara föräldraledig på heltid och jag fått ta de terminsjobb som erbjudits.

Det jag kan se är att andra barnet har utvecklats enormt mycket mer språkligt än vad jag upplevde hennes syster hade vid 2,5 år. Då fick vi frågan från bvc om antalet ord och 50 kändes som en massa, men efter 160 ord slutade jag räkna. Lillasyster är nu 2 år och pratar upp till 4 ord i taget och har nog ett stort ordförråd. Skillnaden mot vad jag minns av storasysters lista är att hon inte kan färgerna än. Hon vet att min vitamintablett är "rosa". Sedan försöker hon ta på sig kläder själv, fixar trapporna bra uppåt, neråt vill jag för säkerhets skull hålla handen den långa biten, vill dela sin mat själv o s v. Så jag ser att hon är väldigt självständig och tar initiativ till egna lekar på ett annat sätt än storasyster som var mer mammegris och ville sitta i knät. Om det sedan är hennes personlighet eller mest en kombination av hem och förskola är svårt att säga. Andra barnet har ju också syskonet som förebild, ibland på gott och ont ...

Så huvudsaken är väl att barnet har förebilder i liknande ålder regelbundet för att stimuleras, om det sedan är på förskolan, öppna förskolan eller andra aktiviteter spelar nog mindre roll. Sedan gäller det ju som förälder att låta barnet få försöka själv. Det är ju lätt att man stressar på sitt barn med kläder på t ex morgonen när det egentligen kan försöka mer själv. Oftast kan det ju hitta vart benen ska i overallen, ta på mössa och stövlar själv, bara det får chansen.

Klart hon kan vara hemma! Själv har jag dock upplevt förskola som väldigt positivt från ca 2.5-års ålder (det gick jättebra tidigare oxå, och vi har en helt fantastisk fsk, men från ca2.5. Har jag upplevt att de verkligen uppskattaroch har roligt och utvecklas positivt att vara där). Vänta du! Däremot -fast det hör ju inte hit- förstår jag i te hur du fixar simhallen ensam med två så små barn, och inte heller ser jag att det finns så mycket på Leos att göra för en så liten att det är värt inträdet, men det är ju en annan femma