Visste inte vad jag skulle säga...

Brumma: Stående ovationer för ditt långa, utförliga och utomordentligt braiga (hihi) inlägg!  

Mycket BRA skrivet och jag hoppas verkligen att ts tar till sig det.

När det gäller mamman så kanske en ny avlastingsfamilj kan vara något att fundera på, men det är i så fall något som inte rör ts öht. Det är mellan mamman, barnet och soc.

Jag hade själv avlastningsfamilj en period till mitt barn då jag inte hade någon pappa till barnet eller annat kontaktnät. Jättebra och vi har kontakt än idag många år efter avslutat "uppdrag".

Tack för engagerat inlägg och det var bra skrivet så det var inte alls jobbigt att ta sig igenom

Många bra synpunkter dessutom

Ang mammans tfnanvändande, jag fick nog inte fram detta helt tydligt, vi talar inte om enstaka samtal, vi talar om att tfn är uppkopplad på ett eller annat sätt HELA tiden. Som ex; Farmor och farfar är på besök hos dem under en v (de är pensionärer). Under denna tid la inte mamman undan telefonen annat än för de ggr hon lagade mat eller nattade bonus. Inte ens på kvällarna när de alla satt i soffan las den undan, inte när grannen kom på besök, grannen hade sin egen tfn i handen nonstop och surfade under hela besöket.

Detta har även andra påpekat och ifrågasatt men när farmodern berättade detta förra v så började jag oroa mig på allvar. Just även pga det bonus sa, men det är ju helt rätt det ni säger, barn lever i nuet och JUST DÅ tyckte bonus mer om mig än mamma.

Ang pappans engagemang i bonus.. Tja som sagt det är det enda vi grälar om, han har inte intresset. Han talar aldrig om sitt barn mellan umgängena, inför umgängena är han rätt grinig och trist att ha å göra med, när han ser mammans nr på displayen suckar han högt och om det då är barnet, ja då hör jag på rösten att han svarar pliktskyldigast men han är eg inte alls intresserad av vad barnet säger.

Tar jag upp detta med hans barn lyssnar han av respekt för mig, men största orsaken till att det tog slut var att hon blev gravid. (Snälla inget tjat om att han kunde använda kondom osv, det är en helt annan diskussion, de hade en annan överenskommelse som hon bröt)

Jag får känslan av att han bara väntar på att bonus ska bli så pass gammal att kompisar är viktigare än att umgås med pappa.

Ang ny avlastningsfamilj, enligt mamman måste hon skaka fram en själv och de hon hittills presenterat blev inte godkända.

Jag tror att du drar på alldeles för stora växlar o överanalyserar grovt!!

Lägg ner. Dubai behöva känna dig behövd, men ta inte åt dig för mycke av detta. Barnet gillar dig, det är toppen! Men sågningen betyder inte att barnet far illa hos mamman eller att barnet gillar dig mer än sin mamma.

Fast jag vill inte känna mig behövd. Faktum är att jag helst skulle slippa allt ansvar helt och hållet, men då vet jag att umgänget kommer att bestå av att bonus tittar på tv non stop, möjligen leker lite med leksaker inne. Ingen stimulans för fem öre. Som sagt, detta är det enda vi grälar om maken och jag.

Maken har uttryckt en förhoppning om att bonus själv ska säga ifrån, inte vilja komma hit. Mamman är också tyvärr sån att hon säger att bonus ibland sagt att bonus inte vill komma hit, hon tror att pappan ska bli 'rädd' och utöka umgänget då, det har hon frågat om ett par ggr efter att familjen som haft bonus varannan helg har slutat.

Ja, mamman är en bättre förälder än pappan. Jag är inte orolig som så, men jag tycker synd om bonus, mamman gör ju inte bonus medvetet illa eller så, oron gäller främst vilken känsla som skapas i bonus.. Det finns redan vissa problem och när jag fick veta detta och sedan fick det berättat igen så känns det inte som så konstigt att bonus beter sig som hen gör ibland. Jag vill ju inte att hens agerande ska förvärras.

Jo, jag vet att många barn försummas vilket är förskräckligt. Jag har inte varit någon supermamma heller, även jag har blivit trött och less efter att ha varit själv i mer än tio år med mina barn. Så jag förstår ju mamman om hon blir trött även om hon har haft betydligt mer avlastning än jag har haft.

Hur mycket jag är beredd att offra... Jag skulle vilja orka ta hand om bonus helt och fullt, men jag orkar inte med mina egna då. Så den frågan är jättesvår, mina är ganska stora, men de behöver ändå veta att jag finns där när de behöver. Ett av barnen har också vissa särskilda behov, så jag har haft ett barn som blivit tonåring som 'alla andra' och en som behöver extra hjälp. Att sköta hygienen tex för det barnet är inte helt självklart, trots kontinuitet hela uppväxten kring det.

Om jag fick bestämma, vilket jag inte får, så skulle mamman ägna lite mer tid till sitt barn och pappan skulle få känslor för barnet som leder till glädje när bonus är här så att han tar allt ansvar för bonus så jag slipper.