Nu är jag trött på att vara en ensamvarg!

Jag har varit så ensam, så ensam väldigt länge. I början brydde jag mig oerhörd mycket och ville gärna ha vänner. Umgås med människor. Vara med i olika aktiviteter, träffa nya människor och massa, massa saker med människor.

Men det blev aldrig av. Någonting i mig gjorde antagligen så att människor undvek mig. Jag kan själv inte klura ut vad det är som finns negativt hos mig. Varför kan jag inte vara omtyckt? Vad finns hos mig som gör att folk i slutändan lämnar mig. Jag blev tokig.

Jag grubblade och kom fram till att jag är impulsiv, när jag börjar känna mig bekväm med människor. Jag började känna självhat, därefter började jag bli en ''frivillig ensamvarg''. Jag slutade bry mig helt enkelt.

Människor har sagt att jag är charmig, väl talad & intelligent.

Samtidigt som jag på sätt och vis föredrog ensamheten. Och var mer eller mindre undvikande.

Samtidigt som jag håller på med aktiviteter runt med människor. Exempelvis har jag intresse inom teatern och stor ambition att bli skådespelare.

Nu exempelvis, så har jag hamnat i ett teaterarbete. Jag blev dessutom inbjuden på en fest. Studentfest/studentskiva.

Endast sedan jag började med detta arbete, så kände jag att jag ville mer och mer vara med människorna, men vågade inte. Jag vart rädd. Och helt plötsligt började jag vara undvikande för att jag inte skulle skämma ut mig.

Precis som med den här festen. Vilka kommer vara där? Hur kommer jag få kontakt med människor? Jag kommer troligtvis stå där som ett fån. Jag kommer garanterat göra bort mig. Jag kommer säkerligen bli impulsiv igen och bara göra bort mig inför min kollega som bjudit in mig. Troligtvis kommer de andra kollegorna som också blev inbjuden att se hur mycket jag skämmer ut mig.

Jag tänkte också tankar på om vad för present jag skall ta med för denna person som just tagit studenten. Skall jag tvinga mig själv att gå till festen, för att det kanske anses vara oartigt att inte dyka upp?

O.s.v  o.s.v.

Dessutom när jag helt plötsligt vill ha kontakt med människorna från arbetet. Har jag känt att jag får pressentationsångest och blir allmänt förvirrad när jag är med de.

Som rubriken lyder. Nu är jag trött på att vara en ensamvarg. Och antagligen har jag varit så ensam och så länge att jag tappat mer av det sociala delen. Hur kan jag bygga upp det?

Samtidigt, som sagt - Så säger folk att jag är charmig, väl talad och intelligent. Så kan knappast säga att det finns någonting i min psykologi mer än att jag är extremt blyg. Social fobi?

Eller jag kanske har asperger utan att jag känner att jag har det? Jag är medveten vad det innebär att ha asperger syndrom och jag kan säga att jag inte har det. Däremot kan jag hålla med lite grann. Exempelvis, vet jag inte alltid vad som skulle vara okej att säga, eller vad jag borde hålla truten om o.s.v. Jag föredrar mesta del att inte säga någonting alls så fort jag blir osäker.

Jag avskyr mig själv, för att jag faktiskt då och då blir impulsiv och kan ha tendens till att säga saker, för att försöka vara ''rolig''. Eller till och med göra knäppa saker. Det värsta är cokså att jag inte heller lär av mina misstag. Jag avskyr mig själv ..  .