Hej!
Tycker att det skulle vara intressant att höra vad ni/du har för effektiva uppfostringsknep för era barn när de tex trotsar, inte lyssnar eller beter sig illa mot dig eller andra. Spelar ingen roll vilken ålder ditt eller dina barn har.
Dela gärna med dig :)
Jag har absolut ingen perfekt uppfostran. Men att undvika situationer där man VET i förväg att det kan bli jobbigt är ju absolut ett tips. Jag tar t.ex. inte med mina barn och storhandlar mat p.g.a. att de blir uttråkade och tjatiga och vi lätt blir ovänner. Väljer istället att planera och sedan veckohandla någon kväll då pappan är hemma med barnen.
Att sköta om sig själv så man äter och sover ger ett stabilt humör och ork att kunna hålla fast vid ett nej om man sagt nej. Jag försöker att tänka efter lite om barnen frågar efter saker. Så man inte säger nej och sen ändrar sig. Jag tror det är bra om man bara säger nej om man vet att man kan hålla fast vid det.
Sedan tror jag jättemycket på rutiner gällande mat och sömn. Trötta och hungriga barn ger massor av onödigt tjafs och konflikter.
Jag tänker TENS här, det torde vara en ypperlig metod att uppnå goda resultat på rekordtid. Och varför detta jo, det skall jag be å få tala om. Såhär ligger det till:
Att uppfostra med lite smärta, det är effektivt och ger en synnerligen god effekt, men vad som är strået vassare, det är liksom "hotet" om smärta, när du gett den lille olydige fan ett antal rediga stötar, givetvis i samband med olämpligt uppförande, så kommer så kommer HEN att ha en djävulskt respekt för smärtan som komma skall ifall HEN är olydig, och tro mig, det kommer ge dig den mest lydiga lilla gulleplutten som du har önskat dig sen....ja. Nåt.
Således...."hotet" om smärta är MYCKET mer effektivt än smärtan i sig.
">Jag tänker lite åt detta hållet, inte fullt så kraftigt, men ja. Lite så.
ALL LYCKA TILL.
Förresten har nu just bevittnat en världshändelse, för första gången i världshistorien, tom före dinosaurierna, och fram till nu, så har jag ALDRIG begagnat mig av ordet HEN, men det är kanske dags att släppa fram den så oerhört korkade benämningen.
MVH //Anton
Anton, jag hoppas innerligt att du är ironisk. Men det är svårt at tolka det så, pga avsaknaden av alla lustiga smileys och så.
Och du är seriös angående att uppfostra med smärta och hot om smärta, så hoppas jag för guds skull att du aldrig någonsin får barn. Alternativt, om du har barn, hoppas jag att de tas ifrån dig. Så barnen kan komma ifrån deras plågoande.
Smärta har ingenting att göra med uppfostran. Var du ironisk, så är det här inlägget överflödigt. Men lägg i så fall in lite lustiga filurer nästa gång, så blir det lite mer lätt att tolka det.
Såg något på Malou för ett tag sedan. Det var barnpsykologer som hade arbetat fram ett redskap som går ut på att barnet själv ska utvärdera situationen som blivit fel. Oftast lägger vi in egna värderingar och barnen svarar det dom vet att vi förväntar oss. Dom vet att vi blir arga och besvikna men inte vad de ska göra istället. De behöver alternativ. Frågorna som skulle ställas var Vad hände, + och - med det som hände och barnet skulle också själv komma på annat som de kunde gjort. Tex slog lillebror när han tog dataspelet. + fick tillbaka spelet med en gång. - Mamma skällde. Barnet tänker på den omedelbara konsekvensen, i det här fallet var att slåss det snabbaste sättet att få tillbaka spelet. Konsekvenser som kommer efteråt är inte med i barnets bild, för de kan inte överblicka ett händelseförlopp som en vuxen kan.det handlar om hjärnans utveckling. Så att storebror fortsätter slå lillebror varje gång han tar spelet är bara för att det lönar sig, varje gång, det har blivit ett mönster. Så för att bryta måste barnet beskriva motiv, händelseförloppen, hur det kändes, vad man kan göra istället.
Tydliga gränser och tonvis av kärlek.
Använda ordet jag vill jag förstår jag accepterar. Barnen använder ofta ordet jag vill då.kommer man ner till deras nivå och dom förstår dig.. Istället för att säga nu ska du städa ditt rum säg jag vill att du städar ditt rum. Då förstår dom.
Använda ordet jag vill jag förstår jag accepterar. Barnen använder ofta ordet jag vill då.kommer man ner till deras nivå och dom förstår dig.. Istället för att säga nu ska du städa ditt rum säg jag vill att du städar ditt rum. Då förstår dom.
Jag har väl inga direkt uppfostringsknep, men jag tror att man kommer väldigt långt om man bara är lugn och inte hetsar upp sig, visar sitt barn respekt och empati och inte fokuserar så mycket på fostran utan mer på utveckling.
Jorå, de förstår att man som förälder vill...men jag tror ju inte det blir gjort i högre grad för det.
Så gör jag också. Kan inte för mitt liv förstå varför man tar med sig hela familjen och storhandlar. Däremot kan jag ta med mig ett av barnen när vi inte har någon jättehandling framför oss och inte i rusningstid.
Jag har absolut ingen perfekt uppfostran. Men att undvika situationer där man VET i förväg att det kan bli jobbigt är ju absolut ett tips. Jag tar t.ex. inte med mina barn och storhandlar mat p.g.a. att de blir uttråkade och tjatiga och vi lätt blir ovänner. Väljer istället att planera och sedan veckohandla någon kväll då pappan är hemma med barnen.
Att sköta om sig själv så man äter och sover ger ett stabilt humör och ork att kunna hålla fast vid ett nej om man sagt nej. Jag försöker att tänka efter lite om barnen frågar efter saker. Så man inte säger nej och sen ändrar sig. Jag tror det är bra om man bara säger nej om man vet att man kan hålla fast vid det.
Sedan tror jag jättemycket på rutiner gällande mat och sömn. Trötta och hungriga barn ger massor av onödigt tjafs och konflikter.
