Få barn vid 42 och 47 år

Jodå, vill man inte ha barnet är det skäl för abort.

Trodde själv att jag var äldst ever...jag fick vår lilla Loppa för knappt två år sedan och jag har nyss fyllt 46. Trodde att alla skulle tycka jag var skitgammal och inte fatta alls varför vi vill skaffa barn(han fyller 50 i år). Men ....ingen bryr sig... det är bara noja i ditt eget huvud. Med facit i hand.. det är underbart. Man har så mycket mer tid och tålamod idag än när jag fick mina andra två barn för över 20 år sedan. Man tar dagen som den kommer och njuter av det. Vill du ha barn så kör... det är inte alla förunnat när man kommit upp över 40. Jag hade två missfall innan och trodde nästan det var för sent. Men hon är verkligen en gåva. Vi njuter...

Tack för alla svar jag hitintills fått.

Nej inte skäl till att göra abort, det måste ni känna efter själva och bestämma er för hur NI känner. Det kan ingen annan än ni veta. Om ni känner att det passar er så  finns väl inget att fundera på?

Men jag personligen skulle inte velat bli förälder vid den tiden i livet.När man är i medelåldern eller över.... Det är min personliga åsikt.

Jag är mycket nöjd med mitt val jag gjort i livet angående barn. 

Behåll barnet! Det är ju ett litet liv :) Du har ju inte ångrat dina andra barn, eller hur? Ni kommer fixa det och känna att det var meningen :)

Mina föräldrar var något äldre än ni när vår prins föddes. Han blir bortskämd av tre generationer vuxna :)

...och vilka vuxna sedan. Den närmaste generationen verkar ganska skrytsam...? Ytterligare ett bevis på att yngre föräldrar inte kan vara lika mogna som äldre? Inte för att alla äldre lärt sig av sitt liv, men de har i alla fall haft möjligheten. Lycka till med din prins, han är värd all kärlek och omtanke. Glöm inte att lyssna på dina föräldrar, du kanske kommer behöva deras råd...

Jag är rädd att jag inte förstår vad du säger, alls.

Va?

Så om man kallar sitt barn prins och använder ordet bortskämd så är man en omogen förälder?

Mina barn blir även de otroligt bortskämda av oss och sina mor o farföräldrar. Med tid och kärlek. Med människor som bryr sig om dem. Orkar med dem.

Jag förstår faktiskt i te alls hur du tänker - eller uppfattar jag dig fel?

PS. Jag är INTE en "ung" förälder men mina barn är ändå mitt allt...

Kanske var otydlig. Det är brorsan som är prinsen i familjen.

:)

Ja, det missuppfattade jag ;)

Ni har barn sedan innan. Ni vet vad det innebär och kommer fixa det galant.

Några vänner till oss fick första barnet när bägge var 43. Det blev verkligen ingen höjdare för varken dem eller barnet och i just deras fall är jag säker på att det handlade om åldern.

MEN de hade inte barn sedan innan och bevisligen inte heller en susning om vad livet med barn skulle komma att innebära

Jaha! that makes sense...

jag tar tillbaka det jag skrev. Det hela byggde på ett missförstånd, förlåt.

Jag trodde att du menade att du just fått barn och att dina föräldrar (alltså morföräldrarna till ditt barn) var något äldre än TS och pappan till hennes barn. Och att du hade mage att komma in här och upplysa TS om att ditt barns morföräldrar var i samma ålder som hon. Tänkte att du kanske var en 20-årig liten brutta som såg ner på äldre föräldrar. 3 generationer tolkade jag som att det kanske var dina egna mor-och far-föräldrar som iom din unga ålder kanske fortfarande var i livet. Tolkade kanske in litet väl mycket. Hehe.

Ångrade faktiskt mitt förra inlägg för att tonen var litet väl sträv. Det var väl bitterhet från mitt eget liv som rann över. Tänkte ta bort det men upptäckte att det inte gick att ta bort inlägg. Ska försöka tänka på det nästa gång jag sitter uppe och nattsuddar.

Förlåt som sagt.
Och snälla TS, behåll barnet <3

Jaha! that makes sense...

jag tar tillbaka det jag skrev. Det hela byggde på ett missförstånd, förlåt.

Jag trodde att du menade att du just fått barn och att dina föräldrar (alltså morföräldrarna till ditt barn) var något äldre än TS och pappan till hennes barn. Och att du hade mage att komma in här och upplysa TS om att ditt barns morföräldrar var i samma ålder som hon. Tänkte att du kanske var en 20-årig liten brutta som såg ner på äldre föräldrar. 3 generationer tolkade jag som att det kanske var dina egna mor-och far-föräldrar som iom din unga ålder kanske fortfarande var i livet. Tolkade kanske in litet väl mycket. Hehe.

Ångrade faktiskt mitt förra inlägg för att tonen var litet väl sträv. Det var väl bitterhet från mitt eget liv som rann över. Tänkte ta bort det men upptäckte att det inte gick att ta bort inlägg. Ska försöka tänka på det nästa gång jag sitter uppe och nattsuddar.

Förlåt som sagt.
Och snälla TS, behåll barnet <3

Läs gärna mitt svar till Spagettimonstret. Barn skall skämmas bort!

Är du galen? Syrran var 52 och hennes man 50. Och det funkade finfint. Så länge ni är friska kommer det gå alldeles utmärkt. Det fina är att ni är i en ålder då ekonomin brukar vara både stabil och stark. Så förutsättningarna har ni.

Go for it!!!

Läser :)

Men måste påpeka att ÄVEN om det var en tjugoårig manma så tyckte jag att inlägget läst mest "lyckligt" och tacksamt för att barnet hade så många fantastiska människor runt sig.. ;)

Haha, ingen fara. Borde ha tänkt mer på hur jag formulerade mig. Inte direkt första gången den förväxlingen sker Ta hand om dig.

Blev mamma för nio månader sedan, är 42. Har en son på 16 sedan tidigare. Under graviditeten var jag orolig, tveksam (hade tydligen glömt bort hur barn blir till..), vågade nästan inte vara glad. Men nu, alltså, det är det bästa som hänt mig. Planerna jag hade innan, att "äntligen" få bara vara jag lite oftare. Köpa saker till mig, resa mer etc, nä har inte ångrat en sekund. Trött är jag såklart ibland, men vem fan är inte det? Trött och lycklig helt enkelt- gört!????