Hon vill inte amma sitt barn för att det blev en pojke!

Varför ska andra i familjen gå in och bry sig om barnet när den han en mamma o pappa.

Kan säga att den familj vi har är syskon skaran. Mamma tog livet av sig för ett par år sen. Pappan bor nånstans i sverige efter några år i fängelse och han ser vi nog aldrig röken av. Mor o far föräldrar är födda enbart mormor lever men hon lever sitt eget liv.

Så det är vi syskon med våra familjer. Därför försööööker vi syskon iallafqll så gått de går att hålla ihop.

Vi litat på att bvc ser till att dom får all hjälp dom kan få. Annars finns vi syskon där o stöttar och hjälper till i vardagen om de behövs.

Så..let it go now.

Eftersom mamman lämpade över barnet på en kompis tänkte jag. Men tur att de får hjälp i alla fall

Det är fel av TS. De va sambons syster. Som dom har fin relation till.

Jaha barnets faster! Då är det ju en helt annan femma. Jag ber om ursäkt

hej det var längesen jag skrev här tängte uppdatera er litegranna! efter mycker tjiv ja och men...och med bevis via medelanden och vittnen. så fick min syster sessi reda på att det inte alls var så fint som hon trodde och hoppades på att det var!..jag klandrar henne inte. jag förstår att man vill tro gott om alla. och det är inget fel bara naivt. hon har oxå bett om ursäkt för allt som sades i tråden och hennes syn på det. och hon ahr insett krisen i läget. mamman detta handlar om ahr nu brytit kontakt med sessi och vill inte ha med henne att göra efter nått bråk (vet inte exakt varför va nått tjiv om att sessi inte har bra kemi med pappan)

Mamman har sök sk "hjälp" hos bvc! (men misstänker att hon itne berättat allt!)-... jag fick ur henne att hon verkligen vill skada sitt barn och därför håller sig borta och får ångest av att vara eller ha det nära intill sig. pappan jobbar fortfarande samtidigt som han ser att hon är hårdhänt emot barnet(vilket hon oxå erkänt att hon ÄR!) enligt henne så e det "normalt" att känna såhär o vara såå för dom på bvc säger att det är normalt! och därför mår hon inte längre direkt dåligt över det(har altlså inga skuldkännslor på samma vis)Jag har försökt prata vett med henne att söka terapi eller medicinera sig men hon blir baraarg och säger att hon inte gillar tabbletter och midiciner och hon söker vård när hon känner att hon behöver det! hon planerar redan flera barn (4 st till önskas) i hopp om att NÅN av dom blir en flicka! men frågan e nu...hur långt ska det gååå innan mamman själv inser att hon behöver hjälp? nu låter hon det vara ist! pappan vet om detta med jobbar trotts det. så nu är både JAG och sessi frustrerade över att ingen ser barnet:(

hur ska man hjälpa till utan att såra någon? 

Man kontaktar socialtjänsten. Utan att tveka. Det borde ni gjort för länge sedan..

ta mig rätt! jag önska jag kunde men familjen skulle hata mig forever och bryta kontakten och jag älskar alla i min famuilj och vill att alla ska må bra även mitt systerbarn såklart. därför vill jag hjälpa så gott jag kan emd så lite skada som möjligt. bryts kontakten kommer jag inte få veta hur det går för lilla barnet:( och tänk om soc inget gör? så står man där o vet inte hur barnet eller dom mår....men sessi själv har haft tankarna att kontakta bvc och berätta för dom som det är och fråga varför dom inte gjort något ännu.

Man kan inte alltid vinna. Eller hur. Man måste välja. Här har du ett barn som troligen far illa. Det är du som väljer. Dina relationer eller ett barns uppväxt.

vet att de e så sant som det är sagt... men hur är man säker på att man gör rätt?..skulle ni rinag soc om det var er egen syster? som ni älskade?  

Skulle skrivit igår men däcka tidigt i sängen.

Jag ska ringa bvc så fort dom öppnar idag och fråga hur mycket dom vet. Vet dock att dom har tystnadsplikt så kommer nog inte få ur nått men jag kan iallafall förklara för dom att ingen bättring skett.

Vad de gäller soc så är väl inte soc där för att sabba för dom isåfall? Utan för att hjälpa väl? Eller ??

Klart de inte vill sabba. De vill hjälpa familjen med barns bästa i fokus.

Jag HAR ringt soc även fast det var min familj. Ibland har man inget val. Det var jobbigt i några år, men nu när vi kan se tillbaka så vet de att jag gjorde rätt och har tackat mig. Det kan sluta bra <3

känner desamma..<3 även om jag får de emot mig hela tiden. jag fröösker hela tiden förklara att soc enbart e till för att hjälpa! dom är inga kidnappare och tycker det e roligt att ta barn! det är det SISTA dom gör. det ska kräva en jävla massa innan dom gör det. jag bryr mig om min familj och tack för ditt svar<3