Jag har en som är född i början av 2013 och en liten som fyllde 1 häromdagen.
För det första så vill jag ibland dela mig i 2 delar, när den stora går bananas och är överallt samtidigt, och den minsta är gnällig och inte vill något alls. Men annars är det kanon.
Första tiden var krävande, eftersom den äldre fortfarande tog upp mycket tid.
Att försöka mata 2 småbarn samtidigt kan vara en utmaning, speciellt när ingen är kapabel att äta helt själv. Försöka passa in så de vilar samtidigt och man själv kan få 5 min att slänga i sig lite mat och kaffe var inte alltid lätt. Men nu när den stora fyllt 2 och den lilla precis fyllt 1 så rullar allt på bra. De leker med varandra och eftersom de nu är rätt nära i storlek så hamnar inte minstingen i underläge lika mycket (det skiljer ca en dm i längd och 3kg i vikt). Även om den stora inte sover så ofta dagtid så tar hon en paus samtidigt som minstingen sover. Vill hon inte vila så är hon ändå nöjd i sin säng och leker med gosedjuren en stund.
För oss var det rätt beslut att skaffa tätt. Jag kan erkänna att ibland hade jag önskat att den stora varit äldre, det tär på en när man har 2 små som gnäller. Men de gångerna är få, de är oftast nöjda med varandras sällskap. Och de gånger någon av oss föräldrar ska iväg med bara ena barnet så märks det att de saknar varandra. Den äldre vill att "lillasyster ska med!" och minstingen blir oftast ledsen när det skiljs åt.
Sen tar det inte många minuter mer att byta 2 blöjor istället för en. Det rullar på automatiskt. Den äldre kommer ju aldrig komma ihåg hur det var utan syskon, så avundsjuka gentemot varandra på det sättet existerar inte. De är 2, därför måste man dela. Den stora har anammat det helhjärtat, så vi kan inte ge henne något "extra". Får hon något så måste det antingen vara 2 av det eller gå att dela på mitten :).
Finns mycket positivt, men minst lika mycket negativt med 2 barn tätt.