Jobbiga läggningar, tre-åring som inte kan varva ner
Hej alla kloka föräldrar!
Jag slänger ut en fråga i hopp om att få lite tips.
Vi har en treåring som alltid har varit kvällspigg. Läggningarna har aldrig gått fort, men nu är det värre än någonsin. Hon vill gärna lägga sig, och kan själv vid 19.30-tiden säga att hon vill lägga sig. Vi har då tagit det lugnt en stund hemma, och säger hon ingenting själv så startar vi läggningsprocessen mellan 19,30 och 20. Vi har en liten tvåmånaders bebis också, så det är svårt att vara väldigt konsekvent med exakt tid.
Hon får välling i sängen, och vi läser två böcker. Sen släcker vi och säger att nu är det dags att sova. Vi har i hela hennes liv legat med tills hon har somnat, och har fortsatt med det nu. Nu till problemet: hon gnuggar ögonen och verkar trött, men börjar sparka, hoppa runt i sängen, ska kissa, byta sovrum (vilket vi inte går med på), ner på golvet, tända lamporna, snurra runt i sängen... Vi pratar lugnt, förut har det fungerat att distrahera henne med att berätta något, så att hon lyssnar, men det funkar inte nu. Efter väldigt lång tid blir hon förmodligen övertrött, då börjar hon slåss och skrika, så när man säger till så skrattar hon. HUR i allsin dar får vi henne att slappna av så att hon somnar innan detta händer?
Som sagt har vi en liten bebis hemma också. Är vi båda hemma kan vi ju turas om, lite enklare går det när pappan lägger henne. Men är jag själv med henne och bebisen måste jag ju ha båda i rummet och då är det svårt eftersom hon slår både mig och bebis. Jag markerar tydligt att det är inte okej såklart. Jag har provat att gå ut från rummet, då kommer hon ju självklart bara utspringandes miljoner gånger. Till slut säger hon "Håll fast mig", och då verkar det som att hon vill vara stilla, att man håller fast, för att hon inte kan ligga still. Men då när jag håller fast henne vrålar hon och skriker och gråter, och bebisen skriker också för att jag inte kan hålla i henne då...
Är det någon som har något tips, råd eller stöttande, har ni varit med om liknande eller bara har något klokt att komma med, så är jag ytterst tacksam 
. Detta blir man ju slutkörd av. Är det treårstrots? Reaktion på småsyskon? Blandning av dessa? Oavsett så känns det så tråkigt att sluta dagarna med henne på det här sättet.
