Jag känner mer och mer att jag vill skilja mig pga situationen kring bonus.

Anonym (för jävligt)

Äldre 10 Jul 17:45
68 svar

Visa endast Anmäl

Jag känner mer och mer att jag vill skilja mig pga situationen kring bonus.

Det känns för jävligt.

Bonusbarnet i sig är det väl inget större fel på mer än att jag inte alls var beredd på ett sånt jobbigt barn. Mina var betydligt enklare. Dels för att de inte alls har haft samma behov av att låta som bonus har och dels för att mina hade jag ju för jämnan, bonus kommer så sällan så det är mest ett besök, inte att han bor här.

Sen är det väl så att mina barn älskar jag, bonus accepterar jag.

Det är dock mammans och pappans fel att jag mer och mer känner att jag vill leva utan så pass små barn i mitt liv. Mamman för att hon är oerhört krävande och gränslös och pappan för att han är en sån mes. Mamman kommer med små små ändringar i umgänget som han inte ser nån anledning att neka och sen, strax inpå umgänget så kommer det hon egentligen ville ändra på och då är det nåt stort. Säger vi nej då får bonus veta att pappa säger nej. Så det är alltid vi som får vara de elaka.

Pappan har heller inget större intresse i sitt barn vilket gör att hans umgänge påverkar mig mer än det påverka honom eftersom han inte ville ha barn (han gjorde slut när mamman blev gravid) men var dum och litade på mamman och använde inte kondom.

Men jag älskar ju karln så det är svårt. Usch. Vet inte riktigt vad jag ville, mest skriva av mig kanske. Fästa tankarna på papper för å reda ut allt.
- «
- ‹
- Sida 6 av 6
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Jag känner mer och mer att jag vill skilja mig pga situationen kring bonus.
Fånga dagen

Äldre 12 Jul 18:06
#51

Visa endast Anmäl

Flygfotogen skrev 2015-07-12 16:28:20 följande:
Förlåt mig TS men... Hur kan man leva med en människa som inte ens vill ha sitt eget barn? Borde inte det vara en maximalt oattraktiv egenskap?

Den frågan ställer jag mig också.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 18:21
#52

Visa endast Anmäl

Anonym (Karin) skrev 2015-07-12 10:49:10 följande:
Undrar om han är ärlig mot sig själv där... Men ok låt oss anta att han älskar barnet men inte står ut med situationen, ungefär som när ens morsa ska sova över i en vecka och går bananas i lägenheten...

Kan de bli hjälpta av att strukturera situationen annorlunda? Har ni provat ett tydligt schema, gärna med bilder så att både far och son förstår? Börja med ett väldigt luftigt schema.

9-10 pappa barn lek

10-12 pappa åker och handlar

12-13 lunch

13-14 pappa diskar

14-15 pappa barn lek

15-16 mellanmål, pappa fikar och läser tidningen

16-17 pappa städar

17-18 pappa lagar mat

18-19 middag

19-20 pappa barn lek

Så bara tre timmar umgänge väl utspridda över dagen. Resten blir du då ansvarig TS men då vet du det i förväg. Ni får förklara för barnet att när pappa är upptagen måste barnet vara med dig för att pappa måste få koncentrera sig.

Sen utökas schemat i mycket långsam takt allteftersom pappan knyter an till sitt barn, barnet blir äldre och lugnare, osv.

Sen låter det som om ni behöver hitta jämnåriga lekkamrater till barnet i närheten av er. Alla vuxna gillar inte att leka, och det är ok.
Det där är alldeles för mycket. Aldrig en tim åt gången och aldrig flera ggr per dag. Han har svårt för krav på att göra saker han inte gillar att göra så jag tror tyvärr att ett schema bara kommer att stressa honom ännu mer om han vet att han SKA leka med sonen en viss tid. Resten av tiden kommer att gå åt till att noja över det och stressa upp sig.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 18:22
#53

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2015-07-12 11:42:01 följande:
Va? Det verkar ju vara pga TS som bonussonen ens får en dräglig vardag.

Pappan däremot verkar ju vara en satans barnrumpa. Ibland får man bita ihop helt enkelt, särskilt när det handlar om ett barns välmående. TS, hur kan du ens vara attraherad av denna empatilösa man? Han sårar ju ett oskyldigt barn. Förstår att du vill skiljas, och för din egen skull tycker jag att du ska göra det. Du kan hitta sååå mycket bättre. Däremot blir det ju synd om bonus om du lämnar men du får se det som att det faktiskt inte är ditt ansvar, hur sorgligt det än är.
Han har psykiska problem så nej, han kan inte bara bita ihop. Tyvärr. Han har 'bara' detta fel, allt annat är han perfekt på, men just detta har blivit så stort så det har blivit ett problem.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 18:24
#54

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2015-07-12 11:53:10 följande:
Usch ju mer svar jag läser från dig TS desto mer äcklad blir jag av din mans beteende. Det är fan inte okej. Du borde verkligen som någon annan sa, göra en orosanmälan. Inget barn förtjänar en sådan behandling. Din man borde vara vuxen nog att inse att om han absolut inte fixar att ta hand om detta barn så får han söka hjälp eller avsluta umgänget. Han plågar ju barnet. Tycker verkligen att du är en klippa! Men undrar hur du orkar med denna man? Känns det inte jobbigt att han är så svår och barnslig..? Är du fortfarande kär i honom?

Det har blivit värre med tiden. I början var det inte så här illa. Jag vet inte om jag är kär i honom, men jag älskar honom, han har funnits så länge i mitt liv, först som vän, sedan som partner.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 18:28
#55

Visa endast Anmäl

Maria 434 skrev 2015-07-12 14:18:48 följande:
Om han är så vidrig mot sitt eget barn så undrar jag hur illa han behandlar ditt/dina.

Jag hade definitivt lämnat den där mannen.

Han är helt fantastisk med mina. Paradoxalt nog. Troligen för att han inte känner något krav på att ta hand om dem, han kan själv välja, med sitt eget barn känner han pressen och kraven. Sen så är mina så pass stora så de har aldrig behövt hjälp på samma sätt som ett mindre barn gör. De är i äldre tonåren nu och var i yngre när vi blev ett par.

Dock har jag förstått på ett av hans ex att han var kanonbra med hennes barn också.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 18:33
#56

Visa endast Anmäl

Någon skrev om jämnåriga barn. Vi bor i ett område med mestadels pensionärer eller familjer med äldre barn. Några få med småbarn men då handlar det om bebisar. Vi känner en familj med barn i samma ålder men bonus går inte så bra ihop med deras barn tyvärr. Båda pojkarna (bonus och den andra familjens pojke) vill bestämma och leker helt enkelt inte med andra om de inte vill leka samma sak som de själva vill. Den andra familjens flicka leker inte med bråkiga pojkar säger hon Hon går i skolan också så en snart femåring är nog inte så intressand.

Att hitta en familj med barn i passande ålder som bonus, som kan och vill leka de helgerna bonus är här är inte så lätt då vi själva är relativt nya på orten. Det är långt till bonus och vi letar bostad närmare men vi har stått i kö i mer än fyra år och är ändå långt ifrån att ens få komma på visning. Att köpa finns inte ekonomi till än.
Som det är nu vill jag heller inte köpa något ihop med min man.
Anonym (G)

Äldre 12 Jul 18:34
#57

Visa endast Anmäl

Anonym (för jävligt) skrev 2015-07-12 18:24:42 följande:
Det har blivit värre med tiden. I början var det inte så här illa. Jag vet inte om jag är kär i honom, men jag älskar honom, han har funnits så länge i mitt liv, först som vän, sedan som partner.

Okej hoppas ni hittar någon lösning, och ganska snabbt med tanke för barnets skull.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 18:48
#58

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2015-07-12 18:34:12 följande:
Okej hoppas ni hittar någon lösning, och ganska snabbt med tanke för barnets skull.
Ja. Nu kommer det dock dröja ett bra tag då mamman är på sem med barnet hos olika släktingar. Så vi har lite tid på oss att prata om det och komma fram till något. Kan vi inte det eller om han är ovillig så kommer han få två val och det är särboskap eller skilsmässa.
Fånga dagen

Äldre 12 Jul 18:55
#59

Visa endast Anmäl

Hjärtat blöder ju för den här lille killen!

Vad för minnen från barndomen och sin pappa kommer han att bära med sig? Ju äldre han blir ju mer kommer han ju förstå sin pappas ointresse i allt som rör honom. Stackars liten!
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 12 Jul 19:00
#60

Visa endast Anmäl

Det går inte att citera men Fånga dagen: Ja, det är ju så jag känner jag med. Men facit i hand skulle han inte ha låtit sig övertalas till umgänge från första början men nu är det som det är.

Jag tror bonus börjar känna av ointresset nu jämfört med när han var mindre. Det har ju också som sagt eskalerat nu.
Anonym (sorgligt)

Äldre 12 Jul 19:24
#61

Visa endast Anmäl

Anonym (för jävligt) skrev 2015-07-11 21:04:02 följande:
Nu förstod jag inte riktigt hur du menade? Tänker du att jag ska säga till min man att jag vill att han ska sluta ha umgänge eftersom det är jag som får ta ansvaret?

säger jag det så blir det ju jag som 'får' honom att avsäga sig det. Jag vet nämligen att han kommer att avsluta umgänget då. Det måste vara helt och hållet hans beslut utan påverkan från mitt håll.

Jag skulle iofs kunna säga att jag from nu inte tar något som helst ansvar och stålsätta mig när bonus ber om hjälp.

Bonus kan fråga sin pappa flera gånger utan att ens få svar. Maken är som i en glasbubbla när bonus är här, han hör knappt något alls även utan hörlurarna på. Bonus kan också säga: Pappa, jag älskar dig fyra fem ggr på raken utan att maken reagerar. Om han reagerar är det med ett mmm vad bra. Det är skitsvårt att inte kliva in då och hjälpa bonus eller peta på maken så han svarar när bonus pratar med honom.

Hur kan du vara gift med en så känslokall man?

Jag hade anmält det hela till Socialen och sedan bett mannen flytta, hur kan man behandla sitt eget kött och blod på detta viset, barnet har inte valt att födas och borde inte straffas.
Anonym (G)

Äldre 12 Jul 19:31
#62

Visa endast Anmäl

Anonym (för jävligt) skrev 2015-07-12 18:48:31 följande:
Ja. Nu kommer det dock dröja ett bra tag då mamman är på sem med barnet hos olika släktingar. Så vi har lite tid på oss att prata om det och komma fram till något. Kan vi inte det eller om han är ovillig så kommer han få två val och det är särboskap eller skilsmässa.

Måste vara oerhört tungt för dig :( vad tror du han skulle välja om var tvungen att göra det valet? Har du någon i din närhet som du kan bolla med och hämta kraft från?
Anonym (Jobbigt)

Äldre 12 Jul 20:31
#63

Visa endast Anmäl

Men du ts, har du provat att rakt ut säga till din man att du inte står ut med att han behandlar sitt eget barn så illa. Att du finner det direkt oattraktivt. Att det är svårt att älska någon som inte kan sätta sitt barns behov före sina egna några få timmar varannan vecka...

Har du provat att vara brutalt ärlig? Skulle det kunna få honom att vakna?
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 13 Jul 13:09
#64

Visa endast Anmäl

Anonym (G) skrev 2015-07-12 19:31:00 följande:
Måste vara oerhört tungt för dig :( vad tror du han skulle välja om var tvungen att göra det valet? Har du någon i din närhet som du kan bolla med och hämta kraft från?
Jag vet inte vad han väljer d. Troligen särboskap trots att han inte vill ha det egentligen, men han kommer att vara här så ofta han kan och enbart vara hos sig när jag säger nej och när bonus är hos honom = umgänget kommer mest troligt upphöra ganska snart.

Väljer han skilsmässa så upphör umgänget direkt då han isf flyttar till sin hemort igen.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 13 Jul 13:11
#65

Visa endast Anmäl

Anonym (sorgligt) skrev 2015-07-12 19:24:30 följande:
Hur kan du vara gift med en så känslokall man?

Jag hade anmält det hela till Socialen och sedan bett mannen flytta, hur kan man behandla sitt eget kött och blod på detta viset, barnet har inte valt att födas och borde inte straffas.
Det handlar inte om känslokyla det handlar om hans psykiska sjukdom. Han kan inte ta till sig barnet som sitt. Jämför med en mamma som får förlossningsdepression.
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 13 Jul 13:16
#66

Visa endast Anmäl

Anonym (Jobbigt) skrev 2015-07-12 20:31:07 följande:
Men du ts, har du provat att rakt ut säga till din man att du inte står ut med att han behandlar sitt eget barn så illa. Att du finner det direkt oattraktivt. Att det är svårt att älska någon som inte kan sätta sitt barns behov före sina egna några få timmar varannan vecka...

Har du provat att vara brutalt ärlig? Skulle det kunna få honom att vakna?

Nej, det skulle inte hjälpa. Det som sker är att han anstränger sig till det yttersta och biter ihop, är med på aktiviteterna som jag hittar på. Han klarar det kanske en halv dag trots att han då inte är superaktiv med sonen utan bara med så att säga, mer som en åskådare.

Sen brister det, antingen får han låsa in sig på toa med panikångest och kramper i magen som resulterar i blodiga avföringar eller så får han gå ifrån och nästan hyperventilera för att inte skrika åt bonus för något han gör som han inte ska. Eller så brister det bara och han blir arg på bonus för det han gör som han inte får.

Jag har testat, dock har jag nog inte sagt att det är oattraktivt med just det ordet.
sextiotalist

Äldre 13 Jul 13:30
#67

Visa endast Anmäl

Anonym (för jävligt) skrev 2015-07-13 13:16:30 följande:
Nej, det skulle inte hjälpa. Det som sker är att han anstränger sig till det yttersta och biter ihop, är med på aktiviteterna som jag hittar på. Han klarar det kanske en halv dag trots att han då inte är superaktiv med sonen utan bara med så att säga, mer som en åskådare.

Sen brister det, antingen får han låsa in sig på toa med panikångest och kramper i magen som resulterar i blodiga avföringar eller så får han gå ifrån och nästan hyperventilera för att inte skrika åt bonus för något han gör som han inte ska. Eller så brister det bara och han blir arg på bonus för det han gör som han inte får.

Jag har testat, dock har jag nog inte sagt att det är oattraktivt med just det ordet.
Oj, är det så illa (har du inte skrivit om detta förut, eller är det en till med en man som inte kan vara med sitt barn pga psykiska besvär).
Har han fått adekvat hjälp för detta. För hur som helst, är det något som infe är som det ska när han får panikattacker av ens eget barn, men inte av andras.
Att man känner sig stressas av barn, det kan jag absolut förstå (numera med ett näsan vuxet barn hemma, så har jag väldigt svårt med mindre barn) men om det riktat mot ett enda barn (som man dessutom är förälder för) då måste man ha adekvat hjälp.

Lycka till, har du möjlighet, om du separerar, att vara avlastningshem eller kontaktperson för denna kille, det kanske är lättare då, eftersom du inte har pappan att ta hand om samtidigt.
Det är mest för killens skull, att han har kontakt med någon som han är trygg med
Anonym (för jävligt) Trådstartaren

Äldre 13 Jul 13:56
#68

Visa endast Anmäl

sextiotalist skrev 2015-07-13 13:30:54 följande:
Oj, är det så illa (har du inte skrivit om detta förut, eller är det en till med en man som inte kan vara med sitt barn pga psykiska besvär).
Har han fått adekvat hjälp för detta. För hur som helst, är det något som infe är som det ska när han får panikattacker av ens eget barn, men inte av andras.
Att man känner sig stressas av barn, det kan jag absolut förstå (numera med ett näsan vuxet barn hemma, så har jag väldigt svårt med mindre barn) men om det riktat mot ett enda barn (som man dessutom är förälder för) då måste man ha adekvat hjälp.

Lycka till, har du möjlighet, om du separerar, att vara avlastningshem eller kontaktperson för denna kille, det kanske är lättare då, eftersom du inte har pappan att ta hand om samtidigt.
Det är mest för killens skull, att han har kontakt med någon som han är trygg med
Nej det är inte jag, men jag vet vem det är, jag outade mig inför den personen när jag såg vad hon skrev. Hon är skild nu och det barnet har ingen kontakt med sin pappa mer.

Han går i terapi sedan många många år. Det hjälper inte. Att han inte får ångest/panikångest av andras barn handlar om kravbilden. (Tror jag) Det finns inget krav och han känner inget krav på att ta hand om mina barn, de är ju också stora, men om jag går till mina syskonbarn, de klarar han av i små doser för han har inget ansvar och vi kan alltid åka hem eller vet när de ska åka hem om de är här.
Med sitt eget barn känner han kravet från omvärlden och sig själv, man ska ju älska och vilja ta hand om sina barn, annars är det något fel på en. Han har ofta väldigt höga krav på sig själv som kan bli oerhört pressande och frustrerande men han har lärt sig att hantera det ganska bra, men just med sitt barn, det är ju en annan människa som han inte vill såra, fast han gör ju det iaf iom att han inte klarar av det.

Han har överlag svårt att älska någon, några av hans flickvänner har lämnat för att han inte sagt att han älskar dem och när jag har frågat varför han inte har sagt det så har han svarat: Jag gjorde ju inte det.

«
‹
Sida 6 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Jag känner mer och mer att jag vill skilja mig pga situationen kring bonus.

Jag känner mer och mer att jag vill skilja mig pga situationen kring bonus.

INNEHÅLL