Alla beskyller mig för mitt faderskomplex - hotar med att kasta ut mig på gatan om jag inte ändrar mig

Hej

Lite bakgrund kring problemet. Jag har inte haft någon vettig relation till min biologiska pappa sedan jag var yngre än 7. Han lyckades bland annat skrämma upp mig en hel del genom den misshandel han utsatte min mamma för under något år innan de skildes. Sedan har han helt enkelt inte funnits närvarande överhuvudtaget och har inte varit intresserad av att ha någon form av relation med mig, vilket tyvärr påverkat mig väldigt negativt.

När min mamma sedan skaffade sig en ny karl 1-2 år senare så visade sig även den här inte ha något intresse i mig, vilket jag till en början helt enkelt tolkade som att han inte ville ha barn, vilket ju är helt okey om man inte vill. Men efter ungefär 3 år skaffade de sig en dotter, och fick något år senare även en son, vilka får all världens kärlek. Jag är väldigt svartsjuk främst på dottern, eftersom det är henne jag kan relatera bäst till i sammanhanget. Jag visar dock inte min svartsjuka/avundsjuka öppet, utan låtsas helt enkelt som ingenting.

Idag är jag en vuxen kvinna i 20-årsåldern, och bor hemma. Mannen är mer ignorant mot mig än någonsin. Jag har utvecklat ett oerhört hat mot honom (som grundar sig i att jag anser mig vara sviken av alla).

Jag träffar uteslutande män i 40-50årsåldern i syfte att ha sex. Hade jag fått bestämma så hade jag bara velat ha lite kramar och någon fika, som vanliga tjejer får av sina fäder. Men jag söker den tryggheten, de kramarna av män som är betydligt äldre än mig och vill ha sex med en yngre tjej.

Jag håller mina sexuella intressen från min familj, självklart, men trots det så vet de flesta om att jag träffar äldre män. Alla är emot det, och motarbetar mig i det.

Nu har det gått så långt att mamma hotar med att kasta ut mig på gatan, då jag inte "står upp till hennes värderingar". Hennes man tycker att situationen är "obehaglig" och han vet inte hur han ska hantera det runt omkring sig. Vaddå hantera? DU ÄR JU FÖR HELVETE INTE INBLANDAD! Jag har väl rätt till mitt eget sexliv??? Jag har aldrig pratat om det, jag har aldrig haft sex hemma och jag har aldrig nämnt när jag åker vart jag åker eller varför. Så ingen av de är inblandade. Mamma tycker att mitt beteende är ett solklart fall av faderskomplex, och äcklas av mig.

Det enda deras masshat har lett till, är att jag skäms över min sexualitet, och mitt behov av närhet. Jag är för helvete ung, klart som fan att jag gillar sex och gillar närhet! Men jag skäms så otroligt över det.

Jag grät i bilen när jag fick veta att hon skulle kasta ut mig, och fattar inte vart jag ska ta vägen när hon gör det. Och jag förstår inte hur jag någonsin ska få en sund syn på mina behov om alla hela tiden skuldbelägger och skambelägger mig.

Skriver av mig av min frustration, och undrar om någon har några råd.