Berätta på jobbet om IVF?

Jag berättade det innan behandlingen, och det var väldigt skönt när karusellen väl satte igång. Jag berättade för chefen och mina närmsta kollegor som annars hade börjat undra (har dock väldigt bra stämning på jobb och anser många av mina kollegor vara mina vänner). Vi hade en timme till kliniken där vi behandlades och behövde under spruttiden åka dit varannan dag då ganska länge då äggen inte ville växa så fort. Då var det riktigt skönt att slippa komma med undanflykter. Hade allas fulla stöd! Folk är generellt mer toleranta än man tror. Dessutom kan man må dåligt både fysiskt och psykiskt utan att behöva förklara sig.

MEN alla har inte så förstående kollegor och chefer. Gör det som känns bäst för dig själv, just under denna tiden måste man få vara lite ego!

Jag ärsjälv arbetsledare och det är jag som fixar in om någon är sjuk mm. Så jag tyckte för min egen skull att det var lika bra att berätta för chefen från första början så att jag inte behöver "jobba hemmifrån" om dom ringer från jobbet. Är precis i startgropen av IVF och väntar på att börja med sprutor och vet inte alls hur jag kommer att reagera så ifall jag blir "olikt mej" så vet dom varför. Det är inget mina kollegor vet om eller inte ens min familj, jag vill inte känns någon press från andra.

Tack snälla ni för alla svar! (Och fortsätt gärna dela med er av era erfarenheter)

Jag har väl blivit mer och mer inne på att faktiskt berätta för chefen. Men fortfarande inte helt säker. Men precis som du skriver sara1986 så ska jag också börja med sprutorna nu ganska snart och vet ju inte heller hur kroppen reagerar. Vi får se. Har semester nu, men ska tillbaka till jobbet om en vecka. Veckan därpå sen ska vi på vårt första ultraljud. Får se om jag har berättat då.

Det svåra för mig, som egentligen kanske inte gör någon skillnad, är ju att vi är två kvinnor. Jag vet inte, men chefen kanske inte är beredd på det på samma sätt som han hade varit om det var en kvinna och en man. Jag vet inte, men känns lite svårare av den anledningen också.

Kram till er alla och tack igen för svar!

Vet din chef om att din partner är kvinna? Om inte, så behöver du inte berätta det om du inte vill. Det spelar ju faktiskt ingen roll. Vet han däremot om att ni är ett par med två kvinnor så borde det ju inte komma som någon överraskning att ni gör IVF. Hoppas allt går bra med sprutstarten och att ni är ett par som lyckas på första försöket. Oavsett så är slutresultatet värt varje nålstick och varje frånvaro från jobbet!

Tack för svar Minerva123. Min chef vet om att jag lever med en kvinna. Jag tror dock att jag är lite konstig när det kommer till vad man är nervös över. Jag tänker typ att han ska bli arg för att vi planerar detta just nu när det är så mycket på jobbet typ, och att det är olägligt att jag är borta. Jag vet inte. Dumma tankar kanske. Jag tänker däremot att jag kan säga att jag ju faktiskt hade kunnat sjukanmäla mig bara, att jag faktiskt berättar det lite innan för hans skull också.. Vi får se hur det går. Börjar jobba nu imorgon och sen ska vi på första ultraljudet veckan därpå. Så spännande allting

Svar till Dig ovan Minerva!

Jag hade berättat. Men jag är nära min chef och mina kolleger. Hade jag börjat vara borta som aldrig är det annars hade de oroat sig för min hälsa plus att har man mer än 3 kortare sjukskrivningar på 6 månader så blir man kallad till affärshälsan.

Jag förstår den rädsla i just den frågan. Jag tänkte detsamma på mitt jobb, att det verkligen inte var läge för jobbets del att jag började försöka skaffa barn. Mitt jobb har varit mycket turbulent på alla sätt och vis, och jag har länge suttit som nyckelperson på vissa bitar. Vad skulle hända om jag försvann?

Sen insåg jag att det verkligen inte är upp till någon annan. De allra flesta andra människor berättar inte när de börjar försöka skaffa barn. Det är något väldigt privat som ingen annan har att göra med. Bara för att vi av olika anledningar halkat in på IVF betyder inte det att de har mer med saken att göra. Det är fortfarande privat och helt upp till dig och din partner. 

Enda anledningen till att jag själv tyckte att min chef borde känna till det var för min skull. Då jag jobbar med ungdomar som ofta är i väldigt utsatta lägen ville jag ha hjälp att kunna komma ifrån på ett bra sätt, vilket chefen verkligen hjälpt till med. Ingen på mitt jobb har märkt att jag gjort IVF, trots att jag gjort fyra återföranden och behandlats inför varje gång (inklusive gått på flertal kontroller). 

Ursäkta dig inte för någon. Det här är ert val, och bara ert. 

Tack snälla ni för alla era svar. Det betyder mycket! Chefen är tillbaka på jobbet efter semestern. Självklart blir jag sjuk på riktigt och är nu hemma. Ska försöka ta tag i att berätta snart. Skrev fel datum tidigare, det är först om cirka 2 veckor vi gör första ultraljudet. Just nu sprayar jag med synarela och smusslar med det på jobbet. Funkar bra än så länge.

Idag berättade jag för chefen. Det gick bra och allt kändes så oerhört skönt efteråt. Känner mig så lättad över att ha gjort det. Han tog det över förväntan bra och blev varken arg eller obrydd (man har fan gått igenom alla tänkbara scenarion)

Tack alla ni för ert stöd och era svar här! Det gav mig pepp till att våga berätta!

Nu får ni hålla tummarna vidare för processen. Börjar spruta i över morgon

Måste vara skönt att ha det gjort! Lycka till nu med allt!

Vad skönt att höra att det gick så bra! Vad glad jag blir! 

Stort lycka till med resten av behandlingen, hoppas hoppas hoppas att allt kommer gå bra!