Hur undviker man att ens barn utvecklar ADHD

Alkoholskadade barn får samma symptom som adhd, det heter fetalt alkoholsyndrom (FAS). Väldigt många av dem med FAS får just adhd/damp-diagnosen. Har för mig att det föds väl runt 100 barn/år i Sverige med FAS. Sen kan jag tänka mig att rökning el snus under graviditeten kan spla en stor roll för en del barn som får adhd-symptom.

Jag vet en tjej som fick sin adhd-diagnos genom att ringa till en psykiater och berätta att hon mådde dåligt och sina symptom. De träffades inte ens. Hon fick adhd-diagnos och ritalin utskrivet. Det funkade inte (förvånad? Not me) Jag har adhd-diagnos. Jag fick göra en fet utredning i 6 veckor, de snacka med mina syskon och föräldrar, min man och en nära vän till mig. Solklart fall var läkarens ord i slutet. Visade sig att min farsa mycket troligt har adhd själv... genetiskt? Hans gener kommer troligen från farmor. Hon är en riktig krutgumma och höll på att dö av leda på 55+ boendet som hon fick (hon är 68 år). Hände ju inget där. Hon tog sitt pick och pack och flyttade till Finland, köpte en nybyggd lägenhet och mår superbra. Får se när hon lyttar tillbaka. Hon brukar hoppa runt var 3-4 år ung. Min farmor är helt övertygad om att hon har adhd.

Jag måste säga att få en adhd-utredning tar i de flesta fall flera år innan en diagnos sätts. Det görs både undersökningar om hemsituvationer, skolsituvationer, kamratskap, födseln, uppväxten, uppfostran och mkt mkt mer därtill. Visst finns det nog fall där man för hastigt satt en diagnos men det finns också en mängd av föräldrar som får kämpa med alla sina sista krafter att få riktigt hjälp och lystring ang sitt barn.

Förstår att det för utomstående människor kan ha tendens att blanda ihop på riktigt ouppfostrade barn och barn med adhd. Men som förälder vet man sanningen och det är bara i sig ett heltidsprojekt att förklara för människor som har sina olika terorier och söker olika svar samt lösningar på det hela. För det mesta har föräldrarna redan letat igenom och rannsakat sig själva om det är de som gjort något fel.

Adhd och Damp är kämpigare att leva med än många tror och tyvärr så har det blivit ett uttryck i luften bara man ser en jobbig krävande unge nu för tiden.

En mycket intressant tråd! I mitt jobb som vuxenlärare möter jag relativt ofta elever som i vuxen ålder fått den här eller andra diagnoser, och som upplever en stor lättnad i att plötsligt veta och förstå vad som gjort livet besvärligt för dem på vissa punkter.

Jag blir ledsen av tonen i tråden. Jag förstår att det är lätt att ta åt sig av frågor, om man själv är "drabbad" på ett eller annat sätt, men de "felaktigt" eller "kränkande" ställda frågorna är ju ställda av ett genuint intresse av kunskap. TS vet inte, men vill veta. Då måste man väl kunna fråga? Om man ständigt ska vara rädd för att någon ska känna sig kränkt av en uppriktig fråga så är ju det här forumet stängt för möjligheten att få information, och det vore mycket tragiskt, eftersom här finns en otrolig kunskapsbank!

Det bli ett sorts moment 22; du kan inte ställa va frågor innan du har kunskapen, och kunskapen kan du inte få om du inte får fråga...

Helt rätt Ploe. Men jag har samtidigt förståelse för alla mammor och pappor som är helt slutkörda och bara får höra sk*t från alla håll att de inte orkar annat än vända taggarna ut direkt för det är ju det man gör hela dagarna, försvarar sitt barn och försvarar sig själv mot alla "andra" som har åsikter och synpunkter på uppfostran.

Fjällan Jag menar absolut inte ngt negativt. Det enda jag menar är att man som förälder är ofta helt slut. Min dotter har inte adhd (vad jag vet kanske har hon det. Hon är bara 2 år)
Men herregud jag är ju halvdöd så gått som jämt Det är jobbigt med barn. Det är inte en dans på rosor.

Då menar jag att barn som har ADHD är mer aktiva. Alltså mer jobbit. Inte ngt fel i det. Sen är det knappast mitt fel att min kompis säger att det går att undvika av att man inte stressar el så m sina barn.

Jag ställde frågan i all välmening. Kan ju lika väl va att mitt barn har adhd.

jen7504 sen finns det en annan sida av myntet också. Vi är vana vid Emils energi. Vi är vana vid att det är 180 från morgon till kväll. Vi vet tom många gånger vilka konflikter som kommer att dyka upp under dagen pga hans energi. Men det är vår vardag och man anpassar sig ju efter det. En lugn söndagsmorgon är ingenting som vi ens kan drömma om.

Var och hälsade på en kompis och han tyckte sin 5-åring var såååå jobbig, trotsig och irriterande hela tiden. Jag tyckte inte det var nånting alls. Jag hade hanterat grabben med lillfingret och förbundna ögon. Men å andra sidan så har de ett annat utgångsläge från början, den killen brukar vara väldigt lugn. Hade Emil varit som den killen en dag då hade vi andats ut och undrat om inte det här ändå är på väg över

Lite dumt att säga så, visst är det jobbigt med adhd, själv har jag add, men det är en del av mig, jag skulle inte vela ta bort det...vilket vissa kanske tycker är jätte konstigt. Om ditt barn växer upp med adhd/add ska du bara finnas där för barnet och det finns ju mediciner som hjälper mig i alla fall...så jag tror inte att det går att undvika bara att behandla om man får det.

FYI tråden är nio år gammal

Man kan inte undvika ADHD. Däremot kan stress såsom det är i din kompis fall ge ADHDliknande symptom. Men det handlar alltså inte om att barnet har ADHD.

Man kan inte bota ADHD, det är ett funktionshinder man har hela livet. Men man kan på olika sätt förbättra barnens situation.

Professor Gillberg berättar i en föreläsning som man kan se på nätet kring det han kallar Essence , i detta begrepp ingår både Autism och ADHD. Han berättar att det finns ett antal vetenskapligt bevisade metoder att minska problem med koncentrationssvårigheter. Enligt professor Gillberg är det just koncentrationssvårigheterna som är det stora problemet.

De fyra vetenskapligt bevisade sätten att minska koncentrationsproblematiken:

* Medicin (ADHD-medicin)
* Fiskolja
* Arbetsminneträning med specialutvecklat dataprogram för detta ändamål
* Kampsport: Karate & Aichido och några till som testats vetenskapligt

Eftersom min son har ganska stora koncentrationssvårigheter och hans morbror har diagnosticerad ADHD har jag testat de tre alternativen som inte innebär medicinerng. Min son har ingen diagnos.
Vi har testat arbetsminneträning (Minneslek) med mycket goda resultat.
Vår son får varje dag EyeQ fiskolja (hela familjen äter det).
Vår son är nu också inne på femte terminen Karate, han tränar karate 2 gånger i veckan och älskar det. Förutom att det höjer koncentrationsförmågan har han roligt och tränar sin fysik och koordination. Rekommenderas!

Förutom ovanstående är vi noga förstås med hälsosam mat och att han lägger sig i tid. Sömn är ju oerhört viktigt.

Min sons koncentrationssvårigheter kvarstår men de hålls i schack, han klarar att gå i vanlig skola och vi tycker inte att han behöver diagnos.
Vi har dock valt en lugn friskola (Kunskapsskolan) för jag tror inte han skulle klara en dag på ett vanligt högstadium. Han behöver lugn och ro. I en orolig och stimmig miljö kan han inte arbeta.

Vill du berätta lite mer om minnesprogram via datorn? Är det något man köper? Får från habiliteringen?

Eftersom vårt barn inte har diagnos har jag köpt själv på nätet, men jag vet att barn på deras skola har fått göra det på fritids. Men åtminstone två av de barnen har inte fått någon effekt. Efter att ha provat detta I vår familj tror jag att det delvis berodde på att de inte körde hemma. En förälder måste sitta med hela tiden och hjälpa barnet att koncentrera sig. Om inte barnet lyckas koncentrera sig på övningarna så hjälper det naturligtvis inte... för vår son gjorde det stor skillnad.
Efter att vi kört ett program med träning, 25 ganger, så började plötsligt andra barn ringa hem och villle leka med honom. Skedde inte innan vi tränade. Träningen är nästan magiskt bra MEN det svåra är att genomföra träningen! Låter löjligt men så är det. Så star det också I broschyren de skickar med, man ser nästan alltid bra resultat men det är väldigt få som klarar att genomföra träningen.

Vi lyckades med detta och fick fantastiska resultat, jag skall berätta hur vi gjorde för att lyckas genomföra träningen.... Min man satt bredvid och hjälpte sonen att koncentrera sig, tar ca 30 minuter och man gör det 25 ganger. Man kör 5 ganger I veckan I 5 veckor.
Då gäller det att hitta en stund på dagen då barnet inte är dödstrött och kan koncentrera sig, ostört. Man behöver en vuxen som hjälper till och sitter bredvid 30 minuter, den vuxne bör läsa in sig på programmet så att man förstår varför man kör dessa övningar. Denna information bifogas till programmet. Som mamma såg jag till att min man och sonen gjorde detta 25 ganger. Om jag inte tagit det ansvaret hade de tröttnat efter 6-7 ganger, det gör de flesta och då ger det ingen effekt. Man måste köra I fem veckor, fem ganger per dag! Sen tar man ett uppehåll på 6-12 månader och kör en gang till, andra ganger bara 20 tillfällen.

Googla på Minneslek så hittar du programmet. Det finns ett dyrare Cogmed men det var alldeles för dyrt. Minneslek funkade för oss. Men som sagt var , det svåra är att genomföra programmet, man skall ju laga och äta mat, läsa läxor , gå på aktiviteter....

Adhd är medfött pekar vetenskapen mot. Miljön har påverkan, aningen gynnsam och kompenserande el tvärtom. Alltså om förälder har förmåga att kompensera för barnets svårigheter så är det gynnsamt för barnet.
Kampsport är säkert bra för vissa, för vår son katastrof. Flera förmågor som ta instruktioner i flera led, planera sitt beteende/ rörelsemönster, komma ihåg kombinationer, krav på arbetsminne etc gjorde att han blev ångestfylld och ledsen. Vi bytte sport gör honom och det blev mkt bättre för honom. Men det är olika såklart.

Vilken sport passade honom?

Jag kan tänka mig att man kan ha svårt att ta till sig kampsporten om man har stora koncentrationsproblem. Precis som man kan ha svårt att träna arbetsminnet med dataprogram om man inte klarar att sitta still och koncentrera sig. För dessa barn kanske rytmisk rörelseträning kan fungera?
http://www.specialnest.se/metoder/rytmiska-rorelser-npf-lockar-kursdeltagare

Lite sent svar, men innebandy fungerar bra. OM han får sin Concerta innan, och har samma position varje gång (samma grunduppgift). Han är lite osäker och försiktig men han tycker det är kul. Vi är jätteglada att han tycker det är kul, framförallt för den sociala gemenskapen i laget sammanhållningen.

Vad bra att det fungerar med innebandy! Ett alternativ kan också vara tennis, min son spelar tennis två gånger i veckan. Det är ingen lagsport men de är sex killar i hans träningsgrupp och det ger också en gemenskap.