Flytt och separation med barn
Inom någon månad kommer jag och barnens pappa separera på riktigt. Under senaste året har vi bott växelvis i huset där barnen (2,5 och 5,5 år) bott på heltid och växelvis i en annan lägenhet. Jag och deras pappa är goda vänner men känner att nu är det dags att klippa helt. Vi har haft gemensam ekonomi och umgåtts mycket allihop under det sista året men äldsta har vi haft samtal med när vi började bo växelvis att detta skulle ske och svarade på frågor som han ställde. Vi har varit ärliga med honom och han har fått besöka vårt extra boende för att få en bild av det hela. Som ni märker, hoppas jag, så har vi försökt att göra detta på bästa sätt.
Nu efter sommaren fick jag tag i en lägenhet och kände att jag inte kunde tacka nej och ville heller inte. Att bo ihop så som jag och mitt ex gjort sista året har funkat fint men det är inte hållbart i längden och sista månaderna har han dessutom träffat en ny. Så förra veckan har även exet fixat en lägenhet ca tio minuter ifrån mig vilket är toppen. Så inom de närmsta månaderna kommer vi sälja huset där barnen bott hela tiden och flytta till två lägenheter. Äldsta, som börjar förskoleklass, blir flyttad till en annan närmre där vi kommer bo och den yngsta kommer gå kvar tills dess vi hittar förskola i närheten.
Jag känner mig orolig inför detta med flyttar och sälja hus även om jag försöker att inte förmedla detta till vår äldsta son utan har varit positiv kring flytten med honom. Vi har varit och gått i området dit vi ska flytta, lekt i lekplatsen, sett var man ska slänga soporna och var närmsta vägen är till biblioteket och så vidare. Allt för att han ska få vänja sig. Men hur det än är så rivs hela hans liv upp nu. Han kommer inte bo kvar i huset där han är uppvuxen, han kommer förlora de vänner han har, han kommer inte gå kvar hos sin dagmamma för det var dags att börja förskoleklass men ändå, det blir två nya lägenheter och mamma och pappa kommer vara de som bor kvar och han får flytta fram och tillbaka.
Hur ska jag tänka kring det här? Hur får jag honom att känna sig trygg? Hittills är han bara positiv kring allt men jag tänker att det kan komma reaktioner sen. När han märker att allt ändrats och inte kommer bli som förr igen. Jag har som sagt en god kontakt med barnens pappa och så tror jag det kommer fortsätta.
Är det någon som har ett tips kring hur man försöker fixa nya kompisar till honom? Vi kommer bo i ett område med flera höghus och jag vet att det finns många barn där och han är en mycket social unge så det kanske löser sig ändå.
Förlåt för ett flummigt inlägg, jag vill bara mina söners bästa.
Tacksam för råd och tips av alla sorter. Vad har funkat eller inte för er kring flytt med barn och separationer?
