Alla lärare efterfrågas!

Jag tyckte utbildningen var lätt, men det kan ju bero på att jag hade läst lite pedagogik innan och hade erfarenheter av ledarskap.

Det jag tyckte var svårast var matten eftersom jag läste den i Lund och där var inte pedagogik ett krav för undervisning, men det gick ändå... 

Så länge man har ett starkt intresse så är i stort sett inget för svårt. (precis som med vad som helst här i livet)

När det gäller seminarierna så var det extremt olika under min utbildning. Vissa satt man av och på andra var det riktigt kluriga uppgifter involverade.

Okej men upplevde du att tentorna var svåra i matte och no - ämnena? Hur tyckte du att praktiken gick? var det svårt att bli godkänd på vfu? Tack för din kommentar! :)

Okej, hur upplevde du att tentorna i matte/no - ämnena var? Hur tyckte du praktiken gick? Var det svårt att bli godkänd på vfu:n? Tack för din kommentar! :)

Jag tyckte inte tentorna var svåra (förutom matten på universitetet) eller praktiken för den delen, men för en del var det svårt och det var alltid några som inte klarade tentorna och någon enstaka som inte klarade praktiken.

Jag lade ner mycket tid på studierna.

Okej tack för ditt svar :)

Tentorna var varierande, läser man och gärna med andra på utbildningen för tentorna tycker jag att man klarade sig bra. Jag kuggade någon tenta men då hade jag inte läst som jag borde, klarade dock omtentan. Jag har alltid älskat seminarierna (har typ alltid fått VG på dem) men jag är bäst muntligt. På uppsatser/rapporter får de flesta någon rest någon gång för att man missar något som ska vara med.

De som inte hade läst nv eller tk på gymnasiet klarade sig dock inget vidare. De hade alltså löst in behörighetskurser på annat vis. De hoppade av helt enkelt.

Jag känner till 3 st som inte klarade sin praktik. Bland annat en som var på samma (stora) gymnasie som jag var, men hon blev underkänd för att hon nog helt enkelt inte passade i yrket. Vet inte varför exakt de andra två inte klarade sig, enligt dem var handledaren knepig......... men jag tror nog att det var som tjejen där jag var, de passade inte. Man måste vara lyhörd - både för feedback från handledaren men framförallt för eleverna och gruppen.

Ganska många hoppade av efter första praktiken, då de upplevde att de inte passade i yrket.

Men ett bra yrkesval. Jag har jobbat i 7 år och älskar oftast mitt jobb, dessutom gott om jobb att söka och lättare än andra inriktningar att begära lön. :)

Okej tack för svaret, men vilket ämne tyckte du var svårast att studera? :)

Det som inte intresserade mig, vilket egentligen var områden snarare än ämnen. Pedagogiken var i alla fall absolut lättast, klurigaste var nog något område i matematiken.

Hur gammal är du? Vad gick du på gymnasiet? :)

Jag är 19 år och gick naturvetenskap. Dock var jag inte en mönsterelev på gymnasiet i matte i alla fall, men tyckte högstadiematten var mycket roligare. Men som jag förstått det läser man t.o.m svårare matte än på gymnasiet trots att man riktat in sig till 7-9. Detta får mig att fundera ifall läraryrket verkligen är min grej. :)

Nu läser jag visserligen ämneslärarprogrammet med inriktning svenska/religion men de allmänna terminerna (pedagogiken) är ju samma för alla. Jag tycker inte lärarutbildningen är särskilt svår, visst är det mycket att läsa ibland, men ingenting omöjligt. Seminarierna är ingenting att oroa sig för, oftast någon text/kapitel ur bok som ska läsas innan och sedan diskuteras. Har aldrig varit med om att någon inte har klarat ett seminarium, kompletteringsuppgifterna man brukar få om man är sjuk eller missar seminarium av någon anledning brukar vara mycket svårare än att bara gå dit och säga någonting. Har inte heller varit med om någon som blivit underkänd på VFU, om det skulle hända beror det förmodligen på att man absolut inte passar som lärare men det ska mycket till för att man ska bli underkänd. Så länge man gör det man ska och lyssnar på sin handledare och tar till sig av tipsen så är det inga problem. Första VFU brukar mest gå ut på att observera och då märker man nog själv om läraryrket är något man vill ägna sig åt eller inte.

Såklart finns det svåra tentor, men läser man det man ska så brukar det gå bra. Om inte är det ju bara att göra omtentor tills man klarar det. Min sambo läste mattelärarprogrammet och tog precis examen. Han tyckte inte tentorna var något större problem, mattelärarprogrammet brukar ha mycket mer lärarledd undervisning än exempelvis svensklärarprogrammet, med räknetid där man räknar uppgifter med stöd av lärare, just för att man ska förstå matten och klara tentorna. Visst läser man svårare matte än vad man ska lära ut till högstadieeleverna, men går man på alla föreläsningar/räknepass som erbjuds så klarar man det.

Tack, uppskattar verkligen ditt svar :)

Tack, uppskattar verkligen ditt svar. Efter du tagit din examen från lärarprogrammet upplevde du då att det var svårt att skaffa jobb under tiden du väntade på din legitimation?