• Elinleo

    Hjälp extremt pappig son! :(

    Hej. Jag behöver verkligen höra från er andra  om och hur ni har haft det med era barn och om de har varit väldigt bundna till en förälder. Jag har en son på snart 22 månader, han bor med mig och jag och hans pappa är separerade. Vi har dock bra kontakt och de träffas mkt regelbundet, ibland "bor" hans pappa hos oss. Mitt problem är att vår son har varit extremt pappig i många och långa perioder sedan han var ca 11 månader, alltså inte bara en fas...Om jag är själv med pojken så går det bra efter ett tag, men när hans pappa är med så är jag helt oviktig. Inte bara att han hellre kramar och är med sin pappa, men om jag ska ta honom, trösta honom eller natta honom blir han helt hysterisk. Tex nyss fick hans pappa ta över för att det gick inte att få honom att sluta gråta vid läggdags. jag älskar min son mer än allt, jag gör allt för att han ska ha det bra och få ett bra liv. hans pappa är en bra pappa i perioder, men han gör inte så mkt för att hans son ska ha det bra ekonomiskt, eller i övrigt. han ställer liksom upp...Hans pappa har dessutom kortare tålamod, och blir lättare och mkt surare, eller irriterad/arg på sonen om han gör något han inte får etc. jag känner att detta börjar bryta ner mig, på något vis känns det snart som att mina känslor börjar nästan dämpas något för min son. Jag göt allt och inget fungerar. jag orkar snart inte kämpa som en galning med allt, ta det mesta ansvaret och få "skit" som, det känns tillbaka. vet ej varför han är så här mot mig. Jag och hans pappa hade ett mkt dåligt förhållande innan vi separerade och sonen har tyvärr sett mig både väldigt arg och väldigt ledsen, väldigt stressad och knäckt många gånger, nu var det ganska länge sedan dock. Men det har han ju gjort med hans pappa med.Men det verkar han inte minnas. Alla ggr som hans pappa tappat tålamodet med honom och jag har fått trösta, eller sett till att det blivit bra. Jag vet inte hur och vad jag ska göra, går oftare och oftare med en känsla av att jag snart inte orkar mer, att jobba och slita och att han blir i princip arg/ledsen när han ser mig om hans pappa är där.Vet att de kan ha faser men detta har i princip pågått i ett år...Snälla hjälp!!

  • Svar på tråden Hjälp extremt pappig son! :(
  • Långbenopluto

    Min son har alltid varit extremt pappig.... han är det fortfarande, fastän han är NIO år.... bara att gilla läget

  • jenny99

    Ja det är bara att gilla det.Min bästa vän är vuxen men har valt att växa upp hos sin pappa,de är taigta.Min dotter är pappig,har alltid varit.De faller sig naturligt att de umgås mer.Min systerson är 13 år o hans pappa är hans allt.Så han bor lite mer hos pappan eftersom han behöver det.

  • mammalovis

    Jag har två barn, ett eget och ett gemensamt med sambon. Min dotter på 4,5 år är och har alltid varit väldigt mammabunden då hon har lite kontakt med sin pappa. Vår gemensamma dotter på 2 år (i juni) är en riktig pappagris. Precis som du skriver duger jag när vi är själva hemma, men är pappa hemma så ska han byta blöja, läggning mm och hon blir skitsur om jag gör det. Jag tar dock inte åt mig så mycket. Sedan jag varit ledig mer i sommar och sedan även var ledig när pappan började jobba har det lättat något. Nu får jag till och med sjunga vissa kvällar, men visst är pappa favoriten. Här blev det väl så när jag blev gravid och jättetrött, så han fick ta alla läggningar och sedan har hon stannat kvar i det.

    Om pappan nu inte är där så ofta så låt honom ta läggningen, så får du ha förmånen när pappan inte är där. Välj dina strider.

    Sedan brukar 2-åringar upptäcka att de kan få bestämma och ha en egen vilja, vilket kan bli väldigt påfrestande. Här kan frukosten vara en plåga då hon ena sekunden ska ha korv, nästa ost, sedan kaviar och sedan kan hon börja om. Skulle man hjälpa henne eller lägga på fel pålägg så blir hon skitsur. Så det är en period då barnet har svårt att fatta beslut, men vill bestämma allt, men förstår inte varför det inte är bra. Så försök håll ut. Se det som något positivt att han gillar sin pappa som inte verkar vara lika närvarande.

Svar på tråden Hjälp extremt pappig son! :(