Malin99 skrev 2015-08-20 11:26:14 följande:
Osunt att ägna sig åt sina barn bjöntjänst???
Förstår faktiskt inte vad du menar.
Vill du döva ett dåligt samvete??
Kanske du inte blev älskad so barn själv?
Vad vet jag. Tycker du svamlar,
Jag lägger väl inte varken ansvar eller börda å mina barn genom at tycka att dom är viktiast i mtt liv?
Jag har massr av vänner och annat jag gillar att göra
kom inte och säg att jag är osund för att jag helst vill umgås med min familj!!!
Kära Ts,
Du verkar vara väldigt arg överhuvudtaget. Varför blir du så provocerad att cissi Wallins artikel? Hon skriver inte att man inte får säga att barn är meningen med livet, hon skriver att hon tycker man ska KUNNA säga om man känner så att barn inte är meningen med livet.
Om du lugnar ner dig lite så kanske du förstår vad en del förnuftiga medlemmar har svarat på din tråd.
Ja, att ägna hela sin existens åt sitt barn är att göra barnet en björntjänst. Nej, det betyder varken att man har dåligt samvete, eller inte har varit älskad som barn. Det betyder helt enkelt att man tycker att barnet också ska kunna se och förstå att den är en stor och viktig del av familjen, men att mamma och pappa har också annat i sina liv, såsom ett jobb, en eller flera hobbys osv. För mig kan det t.e betyda att min snart ettåring får följa med i vagnen på mina hundträningar, i stället för att jag ska avstå dessa "för att jag har fått barn". Det kan betyda att jag åker iväg en helg och att min son är med sin pappa. Och nej, jag har absolut inte dåligt samvete. Jag älskar mitt barn med hela mitt hjärta, och jag vill att han ska växa upp till en ansvarsfull, respektfull människa som vågar prova nya saker, inte som en bortskämd tonåring som tror att han är världens mittpunkt. Om tjugo år flyttat han hemifrån, och jag vill inte titta på min man då och undra varför vi är tillsammans? Jag vill inte känna att nu är mitt liv tom, för den handlade för det mesta att göra att serva tonåringen. Jag hoppas kunna titta på sonen och känna att vi har gjort ett bar jobb och gett honom bra grunder och värderingar inför hans start i livet.
Självklart lägger du enormt mycket ansvar och börda på dina barn när du visar att de är det enda som räknas i ditt liv. Men eftersom du själv säger att du också gör andra saker så ser jag inte riktigt vad problemet är.
Varför kan inte du respektera Cissis syn på sin mammaroll? Hon vill bara kunna uttrycka känslor som många anser vara fula. Om man inte passar i ett mall, varför ska man inte kunna uttrycka det? Jag mådde också pyton dagen efter förlossningen, med en kateter för att kunna kissa, 30 kg vätska i kroppen, ont som f*** i rumpan, och nej, jag svävade inte på rosa moln, trots att vi har kämpat i många år för att få vår son. Självklart har man RÄTT till sina känslor. Du, lika mycket som alla andra. Varför kan man inte visa lite mer tolerans?
Mvh,
