Hon sa i princip åt mig när jag skulle gå och lägga mig...

Eftersom det är hennes lägenhet så kan jag tycka att hon har rätten på sin sida...

Men självklart ska du släcka så hon får sova. Kan det inte vara vettigt med normal dygnsrytm för din del med?

Ja, självklart har hon rätt att begära att jag ska släcka min sänglampa om hon har problem att sova när det är en lampa tänd i rummet. Och ja, självklart kan en normal dygnsrytm vara vettig för min del också.

Men enligt det hon sa så skulle jag inte heller få sitta inne i köket om jag ville det. Utan det jag har problem med är att hon mer eller mindre gav mig en tid när det är "läggdags". När jag skulle ligga i sängen (med lampan släckt). Jag är 27 och jag har svårt att tycka att det är okej att någon annan säger en tid till mig när det är läggdags...

Sen att jag oftast har lagt mig i bra tid normalt sett är en annan sak. Att jag satt i köket sent de här två gångerna var ett undantag och inget jag brukar göra. Så problemet är inte alls att jag vill vara uppe halva nätterna, utan att hon sa en tid till mig när hon ville att jag skulle lägga mig och sova.

Kan hon inte ta översängen då? Jag hade heller inte velat att någon bestämde när jag skulle släcka och lägga mig!

Hon vill inte det eftersom hon har sovit i den en gång innan och tyckte att den var obekväm. Hon sa att hon hade fått ont i ryggen. Så nej, det är nog tyvärr inte ett alternativ. Men tack för förslaget!

Det ironiska är att hon kommenterade efter att jag hade flyttat in att jag var mycket tystare än vad hon hade trott. Nu menar jag inte att hon hade trott att jag skulle vara högljudd, utan att jag helt enkelt var bättre på att smyga än vad hon hade trott. Det är svårt att gå upp för stegen till min säng helt ljudlöst, men jag brukar kunna göra det väldigt tyst många gånger. Ibland vet jag inte om hon har vaknat, men det är inget som hon har sagt något om jämt i så fall och påpekat att det skulle ha varit ett större problem. Ibland är jag säker på att hon inte har gjort det eftersom hon snarkat både före och efter (och jag tror inte att hon ligger och låtsas att hon snarkar direkt). Just den här gången när hon vaknade och inte kunde somna om på flera timmar så hade stegen knarrat. Det kan hända nån enstaka gång. Efter den här gången så flippade hon liksom bara ur. Jag la mig ungefär samma tid kvällen innan och det verkar hon inte ha sagt något om alls. Är osäker på om hon ens märkte det.

Grejen är att jag har oftast inget alls emot att ligga i sängen och läsa alternativt sitta i köket om hon vill ha släckt. Om det nu är så att klockan skulle bli mer nån mer gång. Men att jag inte ska ha något annat alternativ än att ligga i sängen med lampan släckt efter en viss tid...

Hur kan man dela en etta om man är så känslig? Nej, flytta ut om du kan.

Som någon som är extremt lättväckt och öht har sömnproblem förstår jag henne mer än väl. MÅSTE ni verkligen bo ihop? Om ni måste det tycker jag nog att hon som jobbar - och dessutom äger lägenheten/står på kontraktet - har rätt att ställa krav på när det måste vara tyst och släckt. Det är tortyr att inte få sova.

Ett alternativ är väl annars att du lägger madrassen på golvet i köket istället. Så får ni varsitt "rum" när det är dags att sova.

Måste ni sova i våningssäng då? Kan inte du smyga ut och lägga dig i soffan de kvällar du är uppe sent?

Nja, delar man inte bara lägenhet utan t o m sovrum gäller nog principen att båda visar hänsyn i längsta möjliga mån. Alltså det går inte att sätta upp den här typen av regler tycker jag, jag tycker nog att det är rimligt att du får sitta uppe hur länge du vill, bara du inte för oväsen eller kräver att få ha alla lampor på. Är din kompis nattsömn så känslig att hon vaknar av lite knarr och sedan inte kan somna om, tycker jag att hon själv borde ta ansvar för det med typ öronproppar.

Med det sagt, tycker jag väl att du borde leta efter något eget, alternativt att ni tillsammans letar efter en gemensam bostad där ni åtminstone kan ha varsitt rum. En vuxen människa borde ha rätt till lite privatliv. Kanske är det där skon klämmer också, egentligen. 

Nej, vi måste inte bo ihop. Men jag tänker som så att nu när vi har gjort det i tre år så känns det som att detta borde gå att lösa på något annat sätt än att jag flyttar. Hon har inte fått för sig att försöka bestämma när jag ska lägga mig och sova tidigare. Jag kan förstå att hon flippade med så lite sömn och en jobbig dag på det, men att försöka ge mig en tid för läggdags känns som att ta det ett steg för långt. Speciellt när hon inte ens vill prata ut om det efteråt.

Och att ställa krav att det ska vara tyst och släckt en viss tid; absolut. Men att jag måste lägga mig och sova för det; nej. Om jag någon gång verkligen vill sitta uppe lite längre, i köket, så borde jag kunna få göra det under förutsättning att jag är tyst och smyger och inte tänder nån lampa när jag lägger mig. Jag försöker ju i så fall vara så tyst som det är mänskligt möjligt att vara.Med tanke på hur det ser ut i lägenheten och hur det är möblerat skulle det bli väldigt trångt (om ens möjligt) att få in en till vanlig säng här. Tyvärr.

Och ja, jag skulle kunna tänka mig att sova i soffan nån gång om jag verkligen vill vara uppe längre än t.ex. den tid hon sa (23). Frågan är dock om hon stör sig på att jag kommer i rummet och lägger mig under täcket. Jag börjar nästan undra. :p Om hon vill prata sen så kan jag ge det som förslag.Hon har öronproppar... Jag förstår inte själv hur hon kan vara så känslig över några små ljud med öronproppar. Själv vågar jag inte sova med öronproppar om jag har en tid att passa morgonen efter för att jag då är rädd att inte vakna av väckarklockan...

Jag har lite kvar på min utbildning och tänkte börja kolla efter lägenheter sen när jag börjar jobba. Antingen en för bara mig eller fråga henne om hon vill flytta med och ha varsitt rum. Fast detta är aktuellt om cirka ett halvår tidigast i så fall. Visst, skulle det krisa kan jag säkert lösa så att jag flyttar innan. Det klart att det går, liksom, men det skulle vara lite mer krångligt bara.

Jag ser egentligen ingen anledning som talar för att du skulle ha den moraliska rätten att vara uppe efter 23 och riskera att väcka henne - vilka anledningar har du?

Nej men hon kanske har tröttnat på att bo ihop efter tre år? Om du nu faktiskt har möjlighet att flytta, varför gör du inte det? För att det är lite krångligt? Tycker du ska fråga henne om hon hellre skulle bo själv, helt enkelt. Det låter ju som att hon inte längre är nöjd med hur ni har haft det utan vill ha förändringar.

Alla människor är olika känsliga vad gäller sömn. Att du sover som en stock betyder inte att någon annan sover mindre tungt. Jag sover också med öronproppar men kan ändå vakna av att min sambo vänder sig i sängen, det är inget jag kan göra nåt åt.

låt mig gissa; ni har varit tillsammans, men nu är det slut, och då vill hon ha kvar nån kontroll över dig.

om inte: varför bor man tillsammans så länge i en 1:a? hur har ni gjort med partners och sex? vänner?

Kan förstå henne, men inte hennes sätt att prata med dig på. Kan hon inte kommunicera med munnen när ni ses? Orka skicka sms två ggr om samma sak och inte säga något när ni ses.

Moraliskt sett har jag den senaste veckan, sen detta hände, verkligen tänkt på henne och anpassat mig. För att jag bryr mig om henne som en vän! Just för att jag inte känt mig ha nån vettig anledning att vara uppe så sent egentligen. Det är alltså inte att jag vill/regelbundet brukar sitta uppe halva nätterna som är ett problem!

Däremot så kan jag undra vilken moralisk rättighet det finns att försöka bestämma när en annan vuxen människa ska lägga sig och sova?

Det hade varit en annan sak om hon hade frågat om jag kunde försöka tänka lite mer på hennes tider när det är möjligt och kanske ändra min dygnsrytm eftersom hon ser detta som ett problem vissa gånger. Då hade hon ändå bevarat min autonomi.

Jag känner att hon gärna undviker att prata om saker som kan vara ett problem. Hon verkar inte vilja ha den kommunikationen eller ha svårt för den. Jag har börjat känna mer och mer att det är jobbigt att det inte är en trygg och öppen atmosfär hemma att kunna ta upp saker.

På ett sätt kan jag förstå henne. Kanske. Jag kan själv vara konflikträdd, åtminstone när någon brusar upp och höjer rösten. När jag känner mig attackerad. Hon är så ibland, medan jag är mer lugn och strävar efter att väldigt sällan höja rösten. Vill hellre prata igenom saker i lugn och ro med en ömsesidig respekt. Det kanske är därför jag skriver här anonymt istället för att försöka prata med henne... Eller jag försökte. Men först skrek hon och lät skitsur, sen orkade hon inte och trots att jag har sagt att jag vill prata så verkar hon inte vilja. Däremot så tror jag inte att hon är sur längre. Hon vill bara inte prata om det verkar det som... Om hon ville det skulle hon få veta att jag vill bli bättre på att respektera hennes tider och sömn mycket mer, men att jag inte tänker acceptera att hon försöker bestämma en läggdagstid för mig. Jag vill ha kvar någon typ av autonomi som vuxen människa. Många gånger kommer jag att anpassa mig och tänka på henne, men jag har också ett liv och det kommer kanske inte att bli så att jag är klar att sova vid 23 när hon jobbar nästa dag j ä m t ...

Fast hon ska ju inte bossa runt en bara för d hennes lägenhet. Df hatar att dela lägenhet när man själv inte äger den för då måste man typ gå på äggskal och man känner sig aldrig hemma. Försök hitta nytt om du kan.

Håller med. Finns inget som är så obekvämt (ang vila) som att bli väckt när man precis somnat.

TS varför måste ni sova så tätt ihop? Kan du inte få en hlrna i vardagsrummet att ha en säng i?

Förövrigt - jobbigt läge. De enda jag känner till som har roomies/inneboende är de som kan ge den inneboende ett eget rum.

Eftersom det är hennes lägenhet och hon som har ett jobb så tycker jag definitivt att hon kan bestämma vilka regler som gäller... (löjliga regler kanske men iaf... )

Däremot skulle jag personligen reagera som en barn rumpa om hon gjorde det först. Hon tar upp det via sms och vägrar sen prata om det????????

Ska man ha regler måste man givetvis ta det direkt med personen och dessutom kunna diskutera om det är så att man är oense.

15 åringar kanske skickar sms om sånt, inte vuxna!

Fast du har ju själv valt att bo med henne, det är det väl ingen som tvingar dig att göra om ni inte trivs ihop på grund av era skilda vanor? Hon har ju liksom inte en dålig anledning till varför hon vill bestämma det och det känns generöst med kl 23 snarare än typ kl 22, som kanske känns mer rimligt för någon som jobbar dagen efter egentligen (beroende på vilken tid hon måste gå hemifrån också såklart).

Sen om du ändå bara vill vara uppe till senare ibland så kan du ju anpassa detta till när hon också är ledig dagen efter, för du skrev ju själv att det bara gällde när hon ska jobba nästa dag.