Selektiv abort, varför är det så stötande?

Varför inte? Det är ju inte så att det är en RIKTIG människa vi talar om, för då hade ju abort inte funnits. Så varför inte abortera för att det är "fel" kön eller för att man inte vill ha ett decemberbarn eller för vad tusan vad som helst?

Men varför ska vi inte ha selektiv abort? Varför är abort OK när kvinnan helt enkelt inte känner för att föda barn men INTE OK när kvinnan inte vill ha en pojke eller en flicka? Vad är skillnaden? Låt oss säga att en kvinna blir gravid, hennes pojkvän vill inte ha barn och pressar henne till abort. Hon är i vecka 16. Hon gör abort. Ta ett annat scenario. Samma kvinna, nu har hon en man som VILL ha barn. De önskar en pojke. Under ultraljudet får de reda på att de troligtsvis väntar en flicka. De väljer abort. 

Varför är scenario 1 OK men inte scenario 2? Och låt oss ta scenario 3. Kvinnan blir gravid igen. I vecka 18 får hon reda på att barnet troligtsvis har Downs syndrom. Hon väljer abort.

Varför är barn 2 värd mer än barn 1 eller 3? I Sverige har vi FRI abort och det betyder att fostret inte har något värde överhuvudtaget. Att säga att selektiv abort är fel är detsamma som att säga att fostret i magen faktiskt HAR ett värde och isåfall borde vi inte tillåta abort överhuvudtaget såvida det inte är fara för moderns liv.

LOL! "Mammans val"? Skämtar du eller? 

Jag har stöttat MÅNGA kvinnor som gjort abort och MAJORITETEN har gjort det för att de pressats till det av deras manliga partner som inte "känt sig redo". En gravid kvinna är extremt känslig, hormonerna rasar och hon behöver mycket stöd och omsorg. Om hon i samma skede pressas till abort av sin pojkvän och utav samhället, ja då är det inte lätt att stå emot. OM hon däremot (som jag då gjorde) valde att stå emot pressen och föda barnet, får hon hjälp? Får hon stöd? NEJ! Istället får hon höra att hon "får skylla sig själv" som har det svårt eftersom hon "valde" att ha barn. INGEN talar om mannens ansvar. INGEN talar om att det krävs två att göra ett barn. Nej allt är kvinnans fel. Det tisslas och tasslas om att hon förmodligen är en bebis-hungrande monster som lurade den stackars stackars mannen till att bli pappa mot sin vilja.

Vi talar om "val"...men för många kvinnor är "valet" att bli accepterad eller utstött...och då är det inte mycket till "val".

Beklagar att du råkat ut för det.

Du argumenterar utan saklig grund och börjar jämföra äpplen och päron.
 Det är fri abort I Sverige innan v. 18. Du får göra hur många aborter du vill och av vilken anledning  du vill. Barn räknas inte som fosterdugliga. Mellan v. 18-23 får abort göras av besynnerliga skäl som ex att på ultraljudet som inte erbjuds tidigare än v.18 så framkommer att barnet är deformerat eller att det inte är livsdugligt längre. Man kan inte få reda på kön i Sverige innan v. 18 ultraljud.

Nu använder jag samma argument som dig. Tänk dig att pappan som kanske är från ett land i mellanöstern/afrika/asien där preferens för pojkar är dominerande. De gör ultraljud och de får veta att de väntar flicka. Hur mycket starkare blir inte pressen på kvinnan att göra abort för att de väntar fel kön?

2. Man kan inte få veta att barn har downs syndrom bara genom ett vanligt rutinultraljud vid v. 18. Man kan bara beräkna en sannolikhet från ett KUB/NUPP-test från v.12 och framåt. Får man hög sannolikhet gör man ett fostervattensprov där man analyserar kromosomer för att säkerställa om det är downs syndrom eller andra kromosom avvikelser eller inte. Men allt detta sker innan v. 18, och innan man vet könet. Så abort av de med downs syndrom sker innan v. 18.

3. Du väljer, alltså på allvar att jämföra ett full friskt barn med ett barn som har downs syndrom? Tror du att alla är lika lätta å glada å friska som Ica Jerry? Har du ens jobbat med barn med funktionsnedsättning? Jag kan säga att det är ett helvete för föräldrar. När de föds kastas de in i en osäker framtid mellan hopp och förtvivlan. Det är täta sjukhusbesök. Det är inte direkt en jättemysig familjetid de får framför sig. Nästan alla de barnen föds med allvarliga hjärtfel, har fel på njurar å annat.
Det är därför KUB erbjuds till kvinnor från 35 års ålder för att risken för dessa fel ökar. Så kvinnorna har ett val att ta bort ett foster som innebär livstid av att konstant passa, vara på sjukhus, leta efter personliga assistenter, ett liv på boende. Om du hade sett hur härjade föräldrarna ser ut efter bara några år. Om du tycker att det inte är någon skillnad på dig och någon med downs syndrom, varför tror du att de måste bo på gruppboende? Med konstant tillsyn? Just ja, för att det är stor skillnad på dig och någon med Downs syndrom.

Återigen, varför är abort okej innan v. 18 där man får göra abort av vilken skäl man vill, till skillnad från v. 18 där man får veta könet? I Sverige är preferensen för flicka dominerande. Kan du inte se ett problematiskt scenario där alla kvinnor skulle  bara vilja föda fram flickor så varsågod och åk till Indien och Kina och återkom senare om du fortfarande tycker att "det är kvinnans val". Alla kvinnor här vill ha två döttrar. För att det passar bättre i deras världsbild.

Bara själva ordet, "selektiv". Att välja selektiv abort, då tillskrivs ett kön mindre värde. Indierna och Kineserna uppehåller det systemet genom att konstant tillskriva ett kön mindre värde genom att selektivt abortera flickfoster. Om de lät vara som det är skulle kanske kvinnorna få tillbaka sitt värde.

Sen kan alltid ett barn bli sjukt/handikappad senare i ett liv om de föds friska. Men det är inte samma sak. För då är det livet som har sin gång. Vi kan också bli sjuka/handikappade närsomhelst.

Så ja, kvinnan har ju valet fram till v.18. Från den veckan får man veta kön men abort är inte okej om inte det framgår att 1. Fostret inte är livsdugligt/grava fel som man kan se på ultraljudet 2 Fara för kvinnans liv. 3. Men kan alltså inte se om kvinnan bär på barn med downs syndrom.

Och sist. Kan man inte älska ett barn oavsett kön så ska man inte bli föräldrer till att börja med. 1. Barnet kan alltid byta kön senare i livet 2. Även om det är av "rätt" kön så kan ju egenskaperna dras att det är mer åt det andra hållet.
Då blir det ju ännu mer konstigt, så att man kan älska någon av rätt kön, dvs enbart av de genitalier som finns mellan benen? De kanske inte ens vill bli kallade flickor/ pojkar. De kanske identifierar sig som Hens, eller motsatt kön senare i livet.

Och vad gör man om ens barnbarn har fel kön. Kommer man utesluta barnbarnen ur ens liv för att de har fel kön? Betyder det att "det får gärna födas barn av andra könet, bara jag själv slipper göra det?". Varför ens vara med en partner av andra könet om man hatar tanken på att få just det könet som ett barn?

Alltså listan kan göras för lång. 

Om man bara kan älska ett specifikt kön tror jag inte ens det är talan om kärlek, jag tror inte kärlek i sitt rätta format kan behandla en pojke annorlunda än en flicka, det låter mer som ett begär. Jag tycker det är sjukt för att jag tycker det verkar så kärlekslöst/själviskt, i så mycket större grad än vad som oftast anses vara normalt och accepterat. Och vart ska gränsen gå? Hur mycket ska vi vara tillåtna att ändra på foster efter egen vilja? Låta leva/låta dö är valet nu. Kommer gränsen alltid gå där om vi fortsätter acceptera dessa förslag som att abortera pga oönskat kön?

Gränsen går tydligen vid kön i Sverige. Att abortera barn för att de har ett handikapp verkar ingen tycka illa om. Då är det inget prat om att man inte kan älska. Lyckligtvis finns det andra länder än Sverige och inom en snar framtid kommer könsbestämningar att bli betydligt billigare så då blir det inte aftonbladet som bestämmer över kvinnors kroppaar.

Du kallar dig själv "konservativ" men skriver bara för att provocera. Döma av hur du resonerar och hur du skriver, hur gammal är du, 15?

Till alla i denna diskussionstråd: Svara inte på "Konservativ" då det är uppenbart att det bara är ett uttråkat troll som vill provocera.
Jag drar mig ur denna tråd då logik är för svårbegripligt för vissa här. Och när de t. ex propsar på att jämföra funktionshinder mot fullt friska barn.

Då kan alla som är för sitta och diskutera med varandra och egga upp varandra. Vi med normal IQ som inte är empatistörda och kapabla att älska alla oavsett kön drar vidare.

Ja, jag jämför funktionshindrade barn med fullt friska barn. För mig har de samma rättigheter. Vem det är som är empatistörd låter jag andra avgöra.

Fast du har ju fel!! Det finns flera sätt i Sverige att reda på könet innan v.18. Du kan göra moderkaksprov, fostervattensprov och NIPT test. Det är ingen som ifrågasätter varför du vill göra det och du får då även veta könet om du vill.

Om man redan har tex 2 eller 3 barn av samma kön och sedan önskar sig ett barn av det andra könet är det lika fel då tycker du? Det har ju verkligen ingenting att göra med hur mycket man älskar sina redan existerande barn och jag tror absolut inte att man är olämplig som färälder bara för det. Känns extremt generaliseranade att göra den bedömningen om människor du inte vet ett dugg om.

Man kan ju även idag åka till olika länder för att via IVF sätta in foster av ett specifikt kön. Jag tror att de som väljer att göra det redan har x antal barn av ett kön och sedan önskar ett av det andra könet. Är det lika fel? Var ska man dra gränsen? Man kan ju även köra på olika metoder hemma för att få ett vist kön är man olämplig som förälder då med?

Som sagt vi har FRI abort till v.18 det betyder att du idag har all möjlighet i Sverige att välja bort ett foster som enligt dig är av "fel" kön.

Att kalla folk för äckliga känns bara extremt omoget.

Sorry, citerade fel inlägg i det förra, skulle citera "Äckligt" istället.

Hmmm, jag tror bestämt att alla själva beslutar vilka och vems inlägg man ska citera.

Jag upplever "Konservativ" mer diskussionsvillig än dig som kallar andra människor för äckliga då de inte håller med dig.

Men dra du, hej då!

-----------------------------------------------------

Kul att tråden levt vidare under min bortavaro!

Jag förstår att det är sjukt sorgligt om man alltid drömt om att ha en flicka, och man har tre pojkar man verkligen älskar och det bara är önskvärt med ett enda till barn - och även det blir en pojke. Orättvist är det inte, men det kan vara oerhört tungt för denna människa. Jag förstår det - men är det en rättighet att ens få barn? Naturen funkar redan som den gör och JA vi har idag möjlighet att nästan göra som vi vill med den, men jag tycker inte det får vara en rättighet. Sjukt synd att inte alltid få det man önskar - men är det inte det vi har lärt oss och vidare till våra barn att livet är? Att man inte kan få allt man vill ha?