Påven Johanna skrev 2015-09-01 09:40:33 följande:
Någon dag i veckan? Hon är ju bara hos er varannan helg?
Ja, jag ser att du tycker det. Men jag tycker att det är (eller borde vara i alla fall) väsentligt att hitta lösningar som innebär att ungdomar vill vara hos både mamma och pappa. Det är i mitt tycke absurt att driva en linje så hårt att konsekvensen blir att man tappar kontakten med en 14-åring.
När man är liten så umgås man bredvid andra barn i samma ålder. Lite av det händer igen i tonåren. Det kan mycket väl vara så att en tonåring skriver eller säger sig sakna familjen eller delar av den, men att det sedan räcker för tonåringen att sitta med bredvid och syssla med telefonen. Det kan också vara så att de har ett väldigt ärligt uppsåt att umgås med dem de saknar men att det sedan dyker upp något som de anser sig behöva prioritera. Visst, det är själviskt och egoistiskt men det är en period som behöver få levas ut och där man måste hitta vägar för att få relationen att fungera ändå även om den ser annorlunda ut.
Om mamman också haft en konsekvent linje på samma sätt som du/ni förespråkar och kollisionskursen varit lika betonghård så är det ju inte utan att jag undrar var 14-åringen i sådana fall hade varit tänkt att bo? Nu kan ni ju genomföra er kompromisslöshet i och med att hon får tak över sin datorintresserade skalle i det andra hemmet. Annars hade ni väl blivit tvungna att lösa situationen som uppstått på ett annat sätt, antar jag? Det tycker jag ni skulle försöka göra ändå.
Du tycker det är små saker, men hade du varit 14 år hade du möjligen tyckt något helt annat. Eller jämför du enbart med dig själv och du var en 14-åring som glatt och villigt umgicks med kusiner, lagade mat till hela familjen och så vidare? Sådana finns ju också förstås.
Hon är hos oss mer på sommaren.
Vi har försökt hitta lösningar i flera år. Värst har de senaste två åren varit.
Vi har föreslagit att bonus och pappan skall få samtalshjälp eftersom kommunikationen inte fungerar samt för att mamman eldar på om hur mkt bättre det vore om hon valde bort oss. Mamman vägrar och har fått även bonus att tro att man enbart söker hjälp om man är "dum i huvudet". Om man har ngn diagnos eller en utvecklingsstörning.
Vi har föreslagit att hon själv kan komma med förslag på saker hon vill göra. Vi har provat att inte ha några krav alls. Det har inte funkat. Vi har FÖRSÖKT. Men när det är ok att åka hem till mamma tre månader för minsta lilla (ja, tex för att man får samla ihop tvätten) så FUNKAR det inte.
Och nej. Bjuder man in sin kusin så får man även ägna kusinen lite tid. Det tillhör rent allmänt hyffsat och borde vara ngt självklart.
Jag är fullkomligt övertygad att om mamman drivit samma "hårda linje" (hur nu det kan vara hårt att ta bort sin egen tallrik, lägga sina smutskläder i tvätten och hjälpa till ytterst lite ) så hade problemen inte uppstått. Det är inga ovanliga saker vi efterfrågar men eftersom de inte finns hos mamma blir det stort.
Hon får gärna sitta vid datorn resterande 11 timmar om hon kan tänka sig att gå med på att inte göra det en timme om dagen.
Förstår inte varför tråden plötsligt handlar om mig. Jag svarade bara på vad det kunde vara för regler en fjortonåring reagerade så starkt på.
Vi kan återgå till TS nu.