• Anonym (Mes sambo)

    Hålla det man lovat bonussonen?

    Jag och min sambo har stora problem med våran relation. 
    Jag och hans son kommer längre inte överens och det har gått så långt att han inte kommer hit till oss pga mig. 

    Jag har vid två tillfällen råkat kläck ur mig -är det jag som är problemet? vill du att jag flyttar? Jag vill inte stå mellan dig och relationen till din pappa och dina syskon.. 

    Jag och sambon har två barn gemensamt. 
    Bonusmamman vill inget annat än att jag och sambon separerar då hon kan köra hur hon vill med honom igen som hon gjorde innan jag kom med in i bilden och la mig i.

    Hans son är 14 år och jag har ju i princip lovat att jag ska flytta för att han ska komma till sina syskon igen.

    Till saken hör att jag och sambon har haft det jobbigt en längre tid men då pga bonusbarnen och deras mamma. Annrs hade vi nog varit som vilket par som helst..

  • Svar på tråden Hålla det man lovat bonussonen?
  • Anonym (Maja)

    Naturligtvis är det ni själva som vuxna som bestämmer över er relation och ska inte lägga det ansvaret på en 14-åring.

    Tassa inte runt barnet utan sätt er ner och resonera istället med henne. Vad tycker ni är rimligt beteende (alltså både ni vuxna och 14-åringen) och hur kan ni tillsammans komma fram till en bra struktur och bra regler.

    Sen får man nog vara medveten om att ha regler och att barnet borde göra si eller så är en sak - vad barnet sedan gör är en annan. Det är normalt att 14-åringar bryter regler det hör till frigörandet. Med det menar jag inte att man ska ta bort regler eller inte säga ifrån när de bryta men det är inget "konstigt" att de bryts ibland.

    Sen blir det förstås ett problem om hon har stor frihet med datorn hos mamma och ni begränsar kraftigt samtidigt som hon får välja vart hon ska vara. Det är ju inte så konstigt då om 14-åringen väljer att vara där hon har mest frihet.

    Men sätt er ner och prata med flickan. Om hon trivs bäst att bo hos mamman är det väl inte hela världen men det viktigaste är ju dels att hon känner sig välkommen hos er och dels att hon inte kan använda boendet som utpressning. Det är inte bra vare sig för henne eller er.

  • Anonym (hur)
    Påven Johanna skrev 2015-09-01 07:23:06 följande:

    Så bonussonen är en dotter? Kanske samma som 14-åring som det redan finns två trådar om då.

    Det är på helgen som hon vill dygna antar jag? Kommer hon inte upp till skolan på månaden eller varför är det ett problem att hon sitter uppe vid datorn? När vill ni att hon ska lägga sig respektive gå upp?


    Ts och (svårt..) är nog två olika? Och det finns nog än fler tjuriga fjortisar ;)
  • Påven Johanna
    Anonym (hur) skrev 2015-09-01 07:42:52 följande:
    Ts och (svårt..) är nog två olika? Och det finns nog än fler tjuriga fjortisar ;)
    Ah. Tittade inte ens på nicket, tog så för givet att det var ts som svarade. Tack för uppmärksammandet.

    Och visst finns det det, och reaktionerna och agerandet från vuxenvärlden (misslyckad kommunikation, bristande förståelse, dålig lyhördhet, oförmåga att nå ett samarbete där tonåringen känner att man drar åt samma håll och en rad andra saker) brukar vara desamma i trådar som den här. Ofta rör det sig också om en kvinna som har småbarn tillsammans med tonåringens pappa och som ställer sig helt oförstående till vad det innebär att vara tonåring och där brukar det kollidera - både med pappan (som då upplevs vara en extrem mes) och med tonåringen. 
  • Anonym (W)

    Helt normala regler. Biomamman har inte att göra med vilka regler ni har hemma så länge de är rimliga.
    Låt inte tonåringen styra och ställe, kör som ni vill ha det. Och tassa INTE!

  • Anonym (Maja)

    En sak som jag funderar över är att det låter på dig som att hon är "dum" för att hon väljer att vara hos mamman pga det du skriver. Men om hon har två hem som hon får gå fritt emellan, på ena stället får hon hålla på mycket hon vill med det roligaste hon vet (datorn) och på det andra stället får hon inte det är det konstigt då att hon väljer det "roligaste" stället - det hade nog de flesta gjort.

    Så om ni ska lösa ert problem får ni nog försöka att inte fokusera på att hon är "bortskämd" för att hon gör de val hon gör (möjligtvis kan man ju tycka att det är bortskämt att hon kan göra de valen men det är ju inget hon kan belastas för). Det är helt rimliga val för en 14-åring.

  • Anonym (Svårt..)
    Påven Johanna skrev 2015-09-01 07:23:06 följande:

    Så bonussonen är en dotter? Kanske samma som 14-åring som det redan finns två trådar om då.

    Det är på helgen som hon vill dygna antar jag? Kommer hon inte upp till skolan på månaden eller varför är det ett problem att hon sitter uppe vid datorn? När vill ni att hon ska lägga sig respektive gå upp?


    Nej, det finns inga andra trådar om henne.

    Det är på helgen (hon är bara på hekgen hos oss) hon sitter till tre ja. Hos sin mamma sitter hon till ett ungefär på vardagar.

    Jag skrev inget om att hon inte fick sitta uppe till tre. Men då kan hon välja att göra ngt annat några timmar på dagen istället.

    Vi anser inte att det är bra för någon, oavsett ålder, att sitta vid datorn 12 timmar i sträck. Att sitta många timmar ok, men inte hela den vakna tiden.

    Lever man ihop så hjälper man även till ibland. Man umgås om det kommer kusiner och hälsar på. Man deltar i syskons kalas. Osv.
  • Anonym (Maja)

    Äsch jag har också blandat ihop ts och svårt - men vad gäller din fråga om bonussonen ts så är det ni vuxna som bestämmer över er relation och inget du ska lägga på barnet. Så nej du behöver inte flytta bara för att du lovat det. Du bör inte ens det. Ska du flytta är det ett beslut er vuxna emellan som inte har med barnet att göra.

  • Påven Johanna
    Anonym (Svårt..) skrev 2015-09-01 08:01:35 följande:
    Nej, det finns inga andra trådar om henne.

    Det är på helgen (hon är bara på hekgen hos oss) hon sitter till tre ja. Hos sin mamma sitter hon till ett ungefär på vardagar.

    Jag skrev inget om att hon inte fick sitta uppe till tre. Men då kan hon välja att göra ngt annat några timmar på dagen istället.

    Vi anser inte att det är bra för någon, oavsett ålder, att sitta vid datorn 12 timmar i sträck. Att sitta många timmar ok, men inte hela den vakna tiden.

    Lever man ihop så hjälper man även till ibland. Man umgås om det kommer kusiner och hälsar på. Man deltar i syskons kalas. Osv.
    Hon tycker kanske inte att hon lever ihop med er? Hon kanske känner att hon bara hälsar på hos er? Så känner en del styvmödrar och då är det väl inte helt främmande att tänka sig att även en del barn och ungdomar kan känna på liknande sätt.

    Dessutom är det så att även om man lever ihop på heltid med tonåringar och har en god och välfungerande relation med dem som sitter de flesta föräldrar, syskon, släktingar i baksätet en stund under tonåren. De är lika viktiga som de alltid varit men spelar inte en så stor roll som de gjort tidigare. Det gör i stället hela den sociala skalan med skolkompisar, kompisar vid sidan av skolan, kompisar på nätet och sociala fenomen på nätet (instagram, snapchat, twitter osv). 

    Det är i mitt tycke därför rimligt att dra ner på förväntningarna att det ska vara kul att hänga med kusiner under en period. 

    Vad är det du vill att hon ska välja att göra några timmar på dagen? 

  • Anonym (Svårt..)
    Anonym (hur) skrev 2015-09-01 07:42:52 följande:

    Ts och (svårt..) är nog två olika? Och det finns nog än fler tjuriga fjortisar ;)


    Det stämmer :)

    Jag är självklart inte TS utan svarade på vilka slags regler som kan vara så illa att de kan få en tonåring att sluta komma till föräldern.
  • Anonym (Svårt..)
    Anonym (Maja) skrev 2015-09-01 07:29:46 följande:

    Naturligtvis är det ni själva som vuxna som bestämmer över er relation och ska inte lägga det ansvaret på en 14-åring.

    Tassa inte runt barnet utan sätt er ner och resonera istället med henne. Vad tycker ni är rimligt beteende (alltså både ni vuxna och 14-åringen) och hur kan ni tillsammans komma fram till en bra struktur och bra regler.

    Sen får man nog vara medveten om att ha regler och att barnet borde göra si eller så är en sak - vad barnet sedan gör är en annan. Det är normalt att 14-åringar bryter regler det hör till frigörandet. Med det menar jag inte att man ska ta bort regler eller inte säga ifrån när de bryta men det är inget "konstigt" att de bryts ibland.

    Sen blir det förstås ett problem om hon har stor frihet med datorn hos mamma och ni begränsar kraftigt samtidigt som hon får välja vart hon ska vara. Det är ju inte så konstigt då om 14-åringen väljer att vara där hon har mest frihet.

    Men sätt er ner och prata med flickan. Om hon trivs bäst att bo hos mamman är det väl inte hela världen men det viktigaste är ju dels att hon känner sig välkommen hos er och dels att hon inte kan använda boendet som utpressning. Det är inte bra vare sig för henne eller er.


    Vet inte om detta var svar till mig men svarar ;)

    Naturligtvis är det inte konstigt att hon bryter mot regler ibland. Men vi kan därför inte låta bli att kräva att hon håller dem heller.. att svara när man blir tilltalad (av oss vuxna, av lillebror, av farmor, av kusinen tex) är en sådan sak vi kräver. Och jag kommer aldrig tillåta ngt av mina barn att sitta 12 timmar i sträck vid datorn hela sommarlovet (ja, VARJE dag om vi inte tvingar till ngt annat).

    Vi har pratat med henne. I två års tid. Hon svarar inte eller säger mm. Sedan försvinner hon några månader..

    Hon är välkommen hit men vi vill att det skall vara ngt slags kontinuitet. Det är inte ok att sluta komma, sluta svara i telefon och sluta läsa meddelanden i flera månader pga att hon är sur.
  • Anonym (Svårt..)
    Anonym (Maja) skrev 2015-09-01 07:57:35 följande:

    En sak som jag funderar över är att det låter på dig som att hon är "dum" för att hon väljer att vara hos mamman pga det du skriver. Men om hon har två hem som hon får gå fritt emellan, på ena stället får hon hålla på mycket hon vill med det roligaste hon vet (datorn) och på det andra stället får hon inte det är det konstigt då att hon väljer det "roligaste" stället - det hade nog de flesta gjort.

    Så om ni ska lösa ert problem får ni nog försöka att inte fokusera på att hon är "bortskämd" för att hon gör de val hon gör (möjligtvis kan man ju tycka att det är bortskämt att hon kan göra de valen men det är ju inget hon kan belastas för). Det är helt rimliga val för en 14-åring.


    Till mig?

    Hon har inte två hem att gå fritt emellan. Hon är normalt hos oss vh och på lov. För tillfället är hon inte hos oss alls.

    Det enda som får henne att komma till oss är om vi köper grejer till henne samt slutar med alla krav. Det är inte ett alternativ.
  • Anonym (Svårt..)
    Påven Johanna skrev 2015-09-01 08:24:08 följande:

    Hon tycker kanske inte att hon lever ihop med er? Hon kanske känner att hon bara hälsar på hos er? Så känner en del styvmödrar och då är det väl inte helt främmande att tänka sig att även en del barn och ungdomar kan känna på liknande sätt.

    Dessutom är det så att även om man lever ihop på heltid med tonåringar och har en god och välfungerande relation med dem som sitter de flesta föräldrar, syskon, släktingar i baksätet en stund under tonåren. De är lika viktiga som de alltid varit men spelar inte en så stor roll som de gjort tidigare. Det gör i stället hela den sociala skalan med skolkompisar, kompisar vid sidan av skolan, kompisar på nätet och sociala fenomen på nätet (instagram, snapchat, twitter osv). 

    Det är i mitt tycke därför rimligt att dra ner på förväntningarna att det ska vara kul att hänga med kusiner under en period. 

    Vad är det du vill att hon ska välja att göra några timmar på dagen? 


    Ja, tyvärr har det nog blivit så att hon inte känner det som ett hem hos oss längre.

    Nej. Jag tycker att man kan umgås en timme med människor man säger sig längta efter, människor man skrivit till och bett dem komma när man inte träffar dem mer än några gånger per år.. Även om man är en trulig tonåring.

    Jag hade gärna sett att hon umgicks med vänner (hon har vänner) men datorn lockar mer. Hon spelar.

    Jag vill - och förväntar mig - som sagt att man kan hjälpa till med maten ngn dag i veckan, vara med på en fika, följa med på ngn aktivitet även om det innebär att hon inte får pengar. Små saker.
  • Påven Johanna
    Anonym (Svårt..) skrev 2015-09-01 09:30:09 följande:
    Ja, tyvärr har det nog blivit så att hon inte känner det som ett hem hos oss längre.

    Nej. Jag tycker att man kan umgås en timme med människor man säger sig längta efter, människor man skrivit till och bett dem komma när man inte träffar dem mer än några gånger per år.. Även om man är en trulig tonåring.

    Jag hade gärna sett att hon umgicks med vänner (hon har vänner) men datorn lockar mer. Hon spelar.

    Jag vill - och förväntar mig - som sagt att man kan hjälpa till med maten ngn dag i veckan, vara med på en fika, följa med på ngn aktivitet även om det innebär att hon inte får pengar. Små saker.
    Någon dag i veckan? Hon är ju bara hos er varannan helg? 

    Ja, jag ser att du tycker det. Men jag tycker att det är (eller borde vara i alla fall) väsentligt att hitta lösningar som innebär att ungdomar vill vara hos både mamma och pappa. Det är i mitt tycke absurt att driva en linje så hårt att konsekvensen blir att man tappar kontakten med en 14-åring. 

    När man är liten så umgås man bredvid andra barn i samma ålder. Lite av det händer igen i tonåren. Det kan mycket väl vara så att en tonåring skriver eller säger sig sakna familjen eller delar av den, men att det sedan räcker för tonåringen att sitta med bredvid och syssla med telefonen. Det kan också vara så att de har ett väldigt ärligt uppsåt att umgås med dem de saknar men att det sedan dyker upp något som de anser sig behöva prioritera. Visst, det är själviskt och egoistiskt men det är en period som behöver få levas ut och där man måste hitta vägar för att få relationen att fungera ändå även om den ser annorlunda ut. 

    Om mamman också haft en konsekvent linje på samma sätt som du/ni förespråkar och kollisionskursen varit lika betonghård så är det ju inte utan att jag undrar var 14-åringen i sådana fall hade varit tänkt att bo? Nu kan ni ju genomföra er kompromisslöshet i och med att hon får tak över sin datorintresserade skalle i det andra hemmet. Annars hade ni väl blivit tvungna att lösa situationen som uppstått på ett annat sätt, antar jag? Det tycker jag ni skulle försöka göra ändå. 

    Du tycker det är små saker, men hade du varit 14 år hade du möjligen tyckt något helt annat. Eller jämför du enbart med dig själv och du var en 14-åring som glatt och villigt umgicks med kusiner, lagade mat till hela familjen och så vidare? Sådana finns ju också förstås.
  • Anonym (omg)
    Anonym (Mes sambo) skrev 2015-08-29 19:52:14 följande:

    Jag och min sambo har stora problem med våran relation. 
    Jag och hans son kommer längre inte överens och det har gått så långt att han inte kommer hit till oss pga mig. 

    Jag har vid två tillfällen råkat kläck ur mig -är det jag som är problemet? vill du att jag flyttar? Jag vill inte stå mellan dig och relationen till din pappa och dina syskon.. 

    Jag och sambon har två barn gemensamt. 
    Bonusmamman vill inget annat än att jag och sambon separerar då hon kan köra hur hon vill med honom igen som hon gjorde innan jag kom med in i bilden och la mig i.

    Hans son är 14 år och jag har ju i princip lovat att jag ska flytta för att han ska komma till sina syskon igen.

    Till saken hör att jag och sambon har haft det jobbigt en längre tid men då pga bonusbarnen och deras mamma. Annrs hade vi nog varit som vilket par som helst..


    Ledsen Ts men vilken hemsk situation det måste vara för bonussonen! Att som vuxen "råka" kläcka ur sig saker finns det ingen ursäkt för. Och att skylla på bonusbarnen för att man har problem i den vuxna relationen finner jag inga ord för.

    Men du har rätt i ditt namn. Sambon verkar vara en mes som inte står upp för sina barn.
  • Anonym (omg)
    Anonym (Svårt..) skrev 2015-09-01 09:11:52 följande:
    Vet inte om detta var svar till mig men svarar ;)

    Naturligtvis är det inte konstigt att hon bryter mot regler ibland. Men vi kan därför inte låta bli att kräva att hon håller dem heller.. att svara när man blir tilltalad (av oss vuxna, av lillebror, av farmor, av kusinen tex) är en sådan sak vi kräver. Och jag kommer aldrig tillåta ngt av mina barn att sitta 12 timmar i sträck vid datorn hela sommarlovet (ja, VARJE dag om vi inte tvingar till ngt annat).

    Vi har pratat med henne. I två års tid. Hon svarar inte eller säger mm. Sedan försvinner hon några månader..

    Hon är välkommen hit men vi vill att det skall vara ngt slags kontinuitet. Det är inte ok att sluta komma, sluta svara i telefon och sluta läsa meddelanden i flera månader pga att hon är sur.
    Så i dagsläget är hon i n t e välkommen eftersom hon inte vill ha kontinuitet? Bra jobbat för att få bort henne från familjen. Förlåt, men jag kan verkligen inte skriva annat än vad jag tycker om ditt/ert handlande.
  • Anonym (Svårt..)
    Påven Johanna skrev 2015-09-01 09:40:33 följande:

    Någon dag i veckan? Hon är ju bara hos er varannan helg? 

    Ja, jag ser att du tycker det. Men jag tycker att det är (eller borde vara i alla fall) väsentligt att hitta lösningar som innebär att ungdomar vill vara hos både mamma och pappa. Det är i mitt tycke absurt att driva en linje så hårt att konsekvensen blir att man tappar kontakten med en 14-åring. 

    När man är liten så umgås man bredvid andra barn i samma ålder. Lite av det händer igen i tonåren. Det kan mycket väl vara så att en tonåring skriver eller säger sig sakna familjen eller delar av den, men att det sedan räcker för tonåringen att sitta med bredvid och syssla med telefonen. Det kan också vara så att de har ett väldigt ärligt uppsåt att umgås med dem de saknar men att det sedan dyker upp något som de anser sig behöva prioritera. Visst, det är själviskt och egoistiskt men det är en period som behöver få levas ut och där man måste hitta vägar för att få relationen att fungera ändå även om den ser annorlunda ut. 

    Om mamman också haft en konsekvent linje på samma sätt som du/ni förespråkar och kollisionskursen varit lika betonghård så är det ju inte utan att jag undrar var 14-åringen i sådana fall hade varit tänkt att bo? Nu kan ni ju genomföra er kompromisslöshet i och med att hon får tak över sin datorintresserade skalle i det andra hemmet. Annars hade ni väl blivit tvungna att lösa situationen som uppstått på ett annat sätt, antar jag? Det tycker jag ni skulle försöka göra ändå. 

    Du tycker det är små saker, men hade du varit 14 år hade du möjligen tyckt något helt annat. Eller jämför du enbart med dig själv och du var en 14-åring som glatt och villigt umgicks med kusiner, lagade mat till hela familjen och så vidare? Sådana finns ju också förstås.


    Hon är hos oss mer på sommaren.

    Vi har försökt hitta lösningar i flera år. Värst har de senaste två åren varit.

    Vi har föreslagit att bonus och pappan skall få samtalshjälp eftersom kommunikationen inte fungerar samt för att mamman eldar på om hur mkt bättre det vore om hon valde bort oss. Mamman vägrar och har fått även bonus att tro att man enbart söker hjälp om man är "dum i huvudet". Om man har ngn diagnos eller en utvecklingsstörning.

    Vi har föreslagit att hon själv kan komma med förslag på saker hon vill göra. Vi har provat att inte ha några krav alls. Det har inte funkat. Vi har FÖRSÖKT. Men när det är ok att åka hem till mamma tre månader för minsta lilla (ja, tex för att man får samla ihop tvätten) så FUNKAR det inte.

    Och nej. Bjuder man in sin kusin så får man även ägna kusinen lite tid. Det tillhör rent allmänt hyffsat och borde vara ngt självklart.

    Jag är fullkomligt övertygad att om mamman drivit samma "hårda linje" (hur nu det kan vara hårt att ta bort sin egen tallrik, lägga sina smutskläder i tvätten och hjälpa till ytterst lite ) så hade problemen inte uppstått. Det är inga ovanliga saker vi efterfrågar men eftersom de inte finns hos mamma blir det stort.

    Hon får gärna sitta vid datorn resterande 11 timmar om hon kan tänka sig att gå med på att inte göra det en timme om dagen.

    Förstår inte varför tråden plötsligt handlar om mig. Jag svarade bara på vad det kunde vara för regler en fjortonåring reagerade så starkt på.

    Vi kan återgå till TS nu.
  • Anonym (Svårt..)
    Anonym (omg) skrev 2015-09-01 09:50:33 följande:

    Så i dagsläget är hon i n t e välkommen eftersom hon inte vill ha kontinuitet? Bra jobbat för att få bort henne från familjen. Förlåt, men jag kan verkligen inte skriva annat än vad jag tycker om ditt/ert handlande.


    Vi önskar kontinuitet ja. Men har även föreslagit att hon själv bestämmer och kommer när hon själv vill. Då kan det gå ett halvår och hon kommer när antingen mamma behovet barn fritt hemma eller när hon fyller år och hon vill ha kalas.

    Vi har testat det mesta..

    Du får tycka precis vad du vill, jag vet att vi jobbat med det här i många år och försökt möta henne på alla upptänkliga sätt.

    Kan vi släppa mig nu tror du och återgå till TS?
  • Anonym (f)
    Anonym (Svårt..) skrev 2015-09-01 10:54:05 följande:
    Vi önskar kontinuitet ja. Men har även föreslagit att hon själv bestämmer och kommer när hon själv vill. Då kan det gå ett halvår och hon kommer när antingen mamma behovet barn fritt hemma eller när hon fyller år och hon vill ha kalas.

    Vi har testat det mesta..

    Du får tycka precis vad du vill, jag vet att vi jobbat med det här i många år och försökt möta henne på alla upptänkliga sätt.

    Kan vi släppa mig nu tror du och återgå till TS?
    Gör det något då menar du? Om ni sagt att hon själv får bestämma och hon kommer efter ett helt halvår och vill ha ett kalas eller bo hos er när mamman gör något annat så känner ni er svårt utnyttjade då, eller? Fast ni föreslagit att hon skulle få bestämma detta själv?

    Ni verkar vara såna som tycker att det är skönast om gökungen inte dyker upp alls. 
  • Anonym (hur)
    Anonym (Svårt..) skrev 2015-09-01 09:30:09 följande:

    Ja, tyvärr har det nog blivit så att hon inte känner det som ett hem hos oss längre.

    Nej. Jag tycker att man kan umgås en timme med människor man säger sig längta efter, människor man skrivit till och bett dem komma när man inte träffar dem mer än några gånger per år.. Även om man är en trulig tonåring.

    Jag hade gärna sett att hon umgicks med vänner (hon har vänner) men datorn lockar mer. Hon spelar.

    Jag vill - och förväntar mig - som sagt att man kan hjälpa till med maten ngn dag i veckan, vara med på en fika, följa med på ngn aktivitet även om det innebär att hon inte får pengar. Små saker.


    Jag har också en tonårsbonus. (Och småbarn med pappan, påven johanna ;)). Kan det vara så att din bonus umgås med kompisar via spelen. Jag fäster mig inte mycket kring spelandet hos min, är faktiskt bara glad hen har nåt att göra men hen har andra intressen och umgås gärna med kompisar också. Nu har vi vv och för inte så länge sen var jag helt klart mer irriterad på en bonus som var väldigt pappig.

    Men regler har jag också. Plocka undan efter sig själv. Jag har försökt införa annat som skulle främja familjekänslan men det sluta bara med att jag blev irriterad över att behöva lära ett halvgammalt barn saker från scratch. Det där får pappan ta om de vill. Ibland får hen hänga med på nåt vare sig vill eller inte. För min del kan det vara men det är ju bra att tvingas umgås ibland också.
Svar på tråden Hålla det man lovat bonussonen?